Jag älskar nätet. Allt finns. Livet innan var torrt och torftigt. I går sökte jag fram stickprojekt jag kanske kan klara. Med betoning på kanske. Svårtighets grad ”kan gå” till vänster till ”kan generera tårar” till höger. Eller som vi säger i Hälsingland, ”lär generera tårar”.

Lite fräck flätkrage som jag tror passar min nya, tantiga stil. Klar lagom till sommaren … Och så mitt mest älskade mönster i mitten. Tror den där halsduken borde gå. Strumpor skapade jag efter eget huvud förra året. Och så västen. Klarar jag den blir den mitt första störra klädesplagg. Men vänta inte på rapport, det kan dröja.

På torsdag ska jag å till garnbutiken och välja färger. Tror på ljusblått på kragen, grå och vit halsduk (blir lite enklare) och så en mer jeansblå väst.

Jag mindes från förra året att det här hemmet inte har särskilt mycket julpynt. Allt tyms i en skokartong. För att piffa till det har jag köpt en hyacint där löken är inlindad i mossa. Man ställer den bara på ett fat. Dekorativt.

Den här lilla, gulliga julmusen är en favorit. Fick den av min fd kollega Erika ett år. Så söt, passar mig perfekt.

I övrigt är det några kulor som händer i ljuskronan och ett mindre antal tomtar. Och en som mäter säkert två händer i höjd. Samtligt ungefär från när jag var ung. Jag behöver införskaffa mer. Hörde jag rea på julsaker efter efter jul?

Den ena av två. Blev helt okej.

Jag har förstått att många ser ju julklappar som om det vore det värsta som kunde hända. Att julklappsbyte är ett straff för något. Många vuxna säger att det inte är någon idé att ge till andra vuxna. Kanske är det sanning. Jag hör att man säger så för att man inte har fantasin att tänka ut nåt.

Jag tycker det är kanonkul att ge julklappar. Till vuxna också. Att klura ut något, eller under året ha hörsammat en önskan de kanske inte ens visste att de gjorde, och se den glada minen när paketet öppnas. Faktiskt ännu roligare än till barn som mest har siktet inställt på nästa paket.

Att ge klappar till människor som står en nära och som man tycker om kan ju inte rimligtvis vara en belastning. Om man känner dom vet man ju vad som är den perfekta julklappen och då vill man ju gärna leverera. Det handlar inte om pengar. Jag tyckte det var kul när jag levde på studiebidrag också även om jobb gör att man kan guldkanta lite mer.

Jag tycker verkligen om att köpa julklappar till mina vuxna systrar. Och jag vet att de hittar på roliga saker till mig. och jag tycker det är jättekul! Kanske har vi samma typ av fantasi.

Att få eller ge klappar till folk man inte känner, det kan lika gärna vara. Det märks direkt när man får nåt som inte precis matchar. Ingen otacksamt i det, men det fyller ingen funktion alls.

Julklapparna kan däremot bli en enorm svårighet om det är så att man inte har ekonomin och känner att man skulle vilja ge sina barn något mer än vad som faktiskt är möjligt.

Nyss ringde telefonen. Olle 91 ville prata om min insändare om gårdsförsäljning i GD i dag som han tyckte var lysande. Vi pratade om utvecklingen av alkoholpolitiken sedan 70-talet, lite om olika politikers inställning i dag och om folkrörelser.

Det är fint att bonda med andra nykterhetssoldater.

… så har jag sovit länge, vigt två fina par, fikat med Reza och Markus (som var vittnen) och mest krävande av allt har jag och Markus städat lägenheten. Noggrannhetsskala sju av tio. Under badkar, dragit fram spis, torkat ovanpå tavelramar. Sånt.

Nu känns det så bra att softa framför Göta Kanal (tack för upplaga ett!) och sticka klart de där sockorna. Vita tår blir det.

Jag tror läsning många gånger är nyckeln till det mesta. Att höja resultaten i skolan inte minst. Läser du bra och snabbt så är det klart det mesta går bättre.

I kväll har jag tagit med mig sambon på SSUs traditionella (andra gången ger traditionen) julfest. Precis lagom mysigt av allting. Tjugo trevliga individer som bland annat bollade fram röda hjältar och blå banditer.

Sedan hemkomsten har vi kollat en film och jag har stickat på mina restgarnsstrumpor. Fast jag bestämde mig för att inte ta så noga på dom har jag ändå tagit dom på största allvar. Måste ladda upp med lite garn till julhelgen. Mamma kanske får lära mig något nytt projekt. Jag skulle vilja sticka en väst. Men det är nog alldeles för svårt.