Jag stånkade en del när jag insåg att mina julprydnader ryms i en skokartong. Kanske är det sunt, men lite tråkigt. Innan jul bestämde jag mig för att invänta rean. Då vet man at tjulsakrna GARANTERAT är billigare. Men ändå kollade jag lite innan och såg bland annat den här söta tomten som mjölkar. Men köpte inte. Efter jul var det 50 procent och på bordet där de här varit (fanns lador och hästar och allt möjligt) fanns bara den här kvar. Högg den som en kobra. Ställde ner den medan jag tittade på lite annat och då kommer en tant och tar den. -Öpp, öpp, öpp… Men nu är den hemma hos mig och vi trivs bra ihop.

Jag höll förresten på att göra kaos med lägenheten dagen före julafton. Det var inte nära att den brann upp. Men det var nära att det hände. Nu flög det bara lite flagor. Så kan det gå när jag bläddrar ner papper i ljus jag glömt att jag tänt och liksom tittar bort. Hjärtklappning. Bra varning.

Förresten glömde jag en massa julklappar i en påse ute i trapphuset en lång, lång stund också. Det gick bra det med. Men ändå inte bra gjort.

Det är verkligen så att rätt sena kvällar är min bästa tid. Det är då jag tar itu med många projekt, skriver många texter och så vidare. I kväll har jag fixat med all packning (upp och så ner igen), sytt i kläder (knappar, revor), sorterat mina fina julklappar till rätt ställen och suktat efter att läsa alla böckerna och sånt. Nu stickar jag lite halsduk i det fina garnet med silvertråd, Silver dream tror jag det heter. Under MM färdigställde jag ett par vita handledsvärmare. Nu är frågan, ska jag sy pärlor på dom? Alla dessa frågor.

Känns väldigt bra. I morgon ska jag åka och träffa några pojkar som hävdar att de längtar efter mig.

Sune redaktör för vinspalten i Arbetarbladet. Undrar du också så mejla på sune.liljevall@arbetarbladet.se

Jag startade resandet med en varm choklad och nu är jag hemma. Det kan vara tricket.

I går kväll kollade jag och Erik filmen om Cornelis. Som inte heter Cornelius vilket många säger.

Det var en mycket bra film och det är klart det blir så när det är mycket bra musik. En riktig ordvrängarman. Jag kan inte tänka mig ett enda skäl till varför man inte ska se den.

Också ytterligare ett öde som visar att det där hårda livet inte är så bra i längden. Men biokvällar tror jag på, särskilt en med den här.

Tidigare, när Blondinbella var yngre och därför behövde framstå som skötsam, t ex efter att soc ringt hem till deras familj och frågat om hennes alkoholvanor ville hon framstå som avhållsam. Oktober 2009 uttryckte hon:
Blir en alkoholfri kväll för mig som vanligt, ska nog bli nykterist helt och hållet. Kram! (som om man kan vara det lite …)

En annan gång fick bloggläsarna ställa frågor:

“Jag är nykterist” Jo, nykterister brukar inte dricka alkohol överhuvudtaget. Vin är alkohol, om du har missat det.

Jag har aldrig sagt att jag är nykterist Däremot så tycker jag inte om att dricka så att jag känner mig berusad, det är den värsta känsla jag vet! Jag dricker inte sprit heller, men ett glas vin till maten eller socialt med tjejkompisarna tycker jag är gott, men då är det ett glas, inte mer.

I senaste Bubbleroom (det är sant, jag köpte den nyss, shame on me) så säger hon att hon nu festar så hårt att hon har blå- och skrubbmärken. Och att hon gärna kombinerar lyxig mat med en fin druva.

Skiljer det henne från andra? Nej. De flesta sysslar med sånt, även om jag inte förstår varför. Det intressanta är att hon försökt påskina att hon är lite mer genomtänkt än så (dvs drar åt nykteristhållet haha), men det är ju bara en fasad.

Men jag tror hon klarade fasaden så bra att IOGT-NTOs juniorförbunds tidning Struten valde att skriva om hennes avståndstagande från alkohol som en positiv grej. Det var dumt tyckte jag då. Det tycker jag nu med

Det här tre-packet nagellack köpte jag för några dagar sedan. Mycket förmånligt prs redan för kittet. Ännu bättre på rean. Men nu bli det inga nagellack köpta på ett tag. Aldeles nyss målade jag på lacket till vänster. Sparkling.

Det behövdes för att jag inte ska pilla sönder naglarna.

I dag har jag och Erik pratat om morgonrock. Detta efter att ha sett en i ett skyltfönster. Jag äger en morgonrock. den fick jag när jag lämnade UNF:s förbundsstyrelse 2003. Den ligger i en oöppnad platsförpackning på vinden. För jag vet inte när jag förväntas använda den. När är det praktiskt och lämpligt?

Inte ett enda tillfälle kommer jag att tänka på.

I juletider förekommer lite silkigare varianter i reklamen, som jag förmodar olika människor ska köpa till sina partners för att de ska vara lite sensuella. Om det är tanken med morgonrock, så kan man ju undra varför det finns varianter i frotté.

Kom på att jag har en till. En tunn, med fint mönster, som jag köpte i Tokyo. Även den i plats. Ska kolla om jag kan använda den som klänning istället. Klänning är ett mycket mer användbart plagg.

Sista dagen var i går. Handling, matlagning, ätning, och så stickade jag in det nya året till SVTs galna felnedräkning. Pratade med mormor som vanligt efter tolvslaget. Och så såg vi fyrverkerierna inne i Göteborg på eftermiddagen. Jag tycker det är ett tämligen dumt sätt att bräna pengar, men onekligen otroligt snyggt. Det här var ett av de bättre jag sett av fyrverk.

Erik taggade av rätt snabbt  efter midnatt så jag fick se slutet på Hotet själv. Drack päroncider och åt praliner.

Nu är känslan att det är morgon, men det stämmer ju inte. Sov till tolv och är nydyschat och har ätit frukost. Och diskat. I dag ska vi gå på bio. Ser fram emot poppisar.

Så slapp blir dag ett.

(Fast jag ska också kriskommissioinsjobba, lösa igenom en responstext jag skrev i förrgår innan jag skickar in den)

 2010 var ett sorgens år i Sverige för den som värnar alla människor. Valet blev ett slag i magen på alla människors lika värde. En regering som aktivt jobbar för ökade klyftor fick fortsatt förtroende.

Vi kommer att fortsätta höra om människor som ”faller mellan stolarna” och inte längre känner av det finmaskiga välfärdsskyddsnät Sverige tidigare haft, och gärna hade fått fortsätta spinna vidare på.

Istället är Reinfeldt där med sin sax och klipper hål för de allra mest utsatta. Han monterar ner motståndet genom att försöka krossa fackföreningsrörelsen och hävdar att varje människa ska vara sin lyckas smed, annars får man skylla sig själv.

En annan utveckling är möjlig. Ett Sverige där vi bryr oss om varandra och förstår att när människor hamnar i utsatta situationer beror det många gånger på systemfel, till exempel väljer man inte sina föräldrar och de möjligheter de ger eller inte ger. Och den viktigaste insikten… det kan vara vem som helst av oss som hamnar snett och behöver en putt framåt och en till chans.

I Sverige är du sjukare och dör tidigare om du har mindre pengar. En kort promenad från ett område i en stad till ett annat kan vara en stor skillnad i förväntad levnadsålder.

.Vi måste se skillnaderna. Några av oss vill förändra, ge möjligheter. Vi behöver hålla ihop.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något är en sliten mening. För att den är helt sann. Den som inte källsorterar kan börja lite lätt med glas och metall. Den som alltid kör bil korta sträckor kan våga provgå lite. Den som inte tror sig kunna hjälpa sina barn med läxorna kan försöka en gång.

Jag tycker egentligen nästa uppmaning är skit. Skit för att vi skulle kunna ha ett system som omfördelade resurser på annat sätt än genom välgörenhet. Välgörenhet är inget system jag vill cementera.

Men du som har en slant över, det finns så många hål att stoppa den i. Ditt lokala katthem, barn i fattiga länder eller människor i olycksdrabbade områden. För varje barn som får gå i skolan ökar hela världens möjligheter! Tänk inte att du borde, gör det bara.

Vi har bara varandra. Därför är det också bara vi som kan göra världen trevligare och bättre. Både helt nära genom att försöka vara hjälpsam, och långt borta genom att välja farirtradeprodukter till exempel. Eller tänka till lite när du semestrar i landet Långtborta. Turistindustrin kan verkligen suga ut landet om man inte ser upp. Och fota dig verkligen inte med ett tamt vilddjur!

Alla dessa val vi gör betyder någonting. Det kan kännas jobbigt och tungt att varje köp och varje handling kan vägas fram och tillbaka, men det är sådant som gör hela skillnaden när vi alla gör en liten del av det stora arbete vi har kvar. Vi som lever i den rikare delen av världen har ett extra stort ansvar, då vi är dom som också sliter hårdast på naturresurserna. Ju mer pengar, desto farligare för den hållbara utvecklingen. Oftast.

Ett annat nederlag i valet var  att det otrygga samhället borgarna bygger genererat klyftor människor emellan så till den milda grad att de väljer att rösta in ett parti som gör skillnad på folk och folk. Det är riktigt fult och jag har funderat mycket på vad som gör somliga av oss till öppna, nyfikna och glada över nya bekantskaper medan andra väljer att peka ut människor från andra länder som både det ena och det andra.  Att anse sig stå över, att inte vilja ”beblanda sig”, varifrån kommer det svarta hålet?

Jag återkommer till att vi måste greja saker tillsammans, utan haka upp sig på namnet. Då vi alla bär fram tanken om ett samhälle där vi jobbar för allas bästa alltid ordnar det sig.

Det kan ordna sig. Gott nytt år!