Joela försökte i timtal hjälpa oss med att få igång det trådlösa närverket. Fikat gick i alla fall bra.

Förra veckan fick jag én sen julis från en yngre kille. Han förstod att jag skulle gilla en hemgjuten tvål med en groda i. Vem gör inte? SÅ länge det inte är en riktig groda så klart.

Konstaterar med skräck att det kommer att bli svårt att återkomma till den ”normala” dygnsrytmen. Jag skulle må mycket bättre om all aktivitet skeddde mellan 12-24 istället för som i dag mellan 8-20. Förskjut fyra timmar och jag är i fas.

I går kväll drack jag ingen Pepsi Max, så när jag bestämde mig för att sova blev jag skönt slumrig med boken, och det gick bra.

I morse (förmiddags antar jag) drog jag mig i sängen en timma medan jag lyssnade på takdropp. Töväder är lite saggigt. Blir trött på de som pratar om vår i början av januari. Det är vinter, det är ingen vår i sikte. Och då kan det lika gärna vara kallt.

Det började så bra med att vara uppe länge. Läste till kanske två. Sedan skulle jag sova. Gick inte. Så jag gick upp och möblerade om lite. Därefter ett nytt försök. Min känsla är at jag inte sovit alls, vilket givetvis inte är sant.

Hörde varje steg tidningsbudet tog i morse. Skäms inte för att jag steg upp halv tolv. Vad hände? Tja, jag borde ha vetat bättre än att dricka så mycket Pepsi Max innan jag skulle lägga mig. Men vadå, det tog sjukt mycket energi att när jag trodde jag stickat klart sjalvästen inse att jag gjort ett stort och pinsamt misstag.

Den lilla surprisen gör förmodligen några av er på godare humör än andra som tycker politik är tråkigt och därför att jag inte hade nåt kul projekt på gång.

Men jag och mina riksdagskollegor från S i Gävleborg kommer att blogga på www.iriksdagen.blogspot.com från nu.

Det här är ett jubileumsinlägg. Nummer 5000 sedan bloggstarten för 5,5 år sedan. Många bloggare skriver inlägg om själva bloggandet. ”Åh, nu har jag inget att skriva”, ”jag funderar så mycket på hur bloggen ska användas” ”snälla lämna fler kommentarer” och annat återkommande. Jag förstår inte varför man bloggar om det känns som en belastning.

Mitt förhållande till bloggen är en oproblematisk kärlekshistoria. Fullt av ämnen att skriva om och jag känner aldrig någonsin att det är ett problem att ”hinna med” eller att den kräver. Det är roligt att skriva och det är mitt enda syfte. Vänner och släkt använder den för att uppdatera sig, och ibland använder jag den för politisk debatt. De som ogillar mig läser också, vilket går jättebra. Alla är välkomna. 

Sedan jag blev riksdagsledamot och därför en mer offentlig person har jag funderat på om jag borde framhålla min mer seriöspolitiskasida eller om det är okej att lägga upp en bild på en söt fjording jag skulle vilja ha. Det får vara som det är. Jag är ju både rosa och stål. Typ.

Några påpekar att jag ofta stavar fel. Ja, det gör jag. Ofta så här: va dkul! Snabbare än bra. Nu för tiden brukar jag korrigera i efterhand när jag har bättre med tid. Men kollar man för tre år sedan är det en mess. Det gör inget. Jag hade femma i svenska. Jag kan skriva. Jag har fått betalt för att skriva. Då stavade jag rätt. Oftast.

Nu fortsätter allt som vanligt och det dröjer tills jag bloggar om mitt bloggande igen. Med ett undantag. Jag har ett nytt projekt på gång and I will let you know! Man skulle kunna tro att det är en stickblogg, men det är faktiskt bättre än så …

Tjing!

Vad är snö på marken, vad är snö på taken? Det går liksom ihop. Om en takskottare skulle falla faller den inte så långt.

Min syster Jessica visade min syster Sara hur kassan på Coop fungerar.

Monika tycker att ett pussel inte behöver hindra henne från att ligga på bordet. Sekundrarna efter började hon likt en ond katt riva upp bygget från hörnet och tugga på bitarna. Då fick hon bannor.

Mamma demonstrerar den socka jag har gjort helt enligt rexeptet men som verkligen påminner om en fiskarstövel. Dunkel bild från dunkelt rum, endast upplyst av TV-skärm med reklam.

Så fort jag satte mig på tåget hem började jag lite mer hardcore fixa med planeringar och sånt. Mer vardag. Eller koppla på kan man säga.

Efter att ha chittchattat med min vän Cissi. Jag kände att jag MÅSTE åka och hälsa på henne och det snart! Så det ska jag. Det blir alltså London i vår. Men! Jag tycker Cissi är roligare än London.

Ingen som är uppe som jag kan prata med. Så framfö snuten i Hollywood har jag gjort en sn helgenomgång av mejlarna som jsg måste göra ibland. Det bästa är när jag bara kan deleta mejl. Bort bort bort! Är ganska bra på att ta bort irrelevanta direkt, men det är ”de här är kanske bra att ha” som är problemet.Yytterst sällan visar de sig bra att ha.

Snuten i Hollywood II har rullat men har knappt kollat alls. I kväll stickade jag klart en pippisocka. Det var inte meningen att det skulle bli en fiskarstövel precis, men det är den krassa verkligheten. Nu får jag göra en fiskarstövel till. De där stickrecepten är inte att lita på. Min mamma har dessutom skrivit om det, för hon tyckte det var dåligt. Tänk när ja ghar den kapaciteten. Min första häl har jag stickat i dag och det gick bra. Men! Jag gjorde tån efter eget huvud för det är jag bra på!

Skrev tidigare om att jag frågade honom om varför han är så dålig på att upplysa om alkoholfria viner. Han svarade:

Hej!
Jag skriver av och till faktiskt om nya alkoholfria viner och öl som lanseras på Systemet, om jag tycker dom håller acceptabel kvalitet. Tidigare var det verkligen si och så med det, men i dag finns en del acceptabla, t o m några goda. Har också de senaste åren gjort ett par genomgångar av hela det alkoholfria sortimentet på Systemet. Och visst är jag medveten om att det alkoholfria sortimentet ökat sin försäljning rejält procentuellt, men från en väldigt låg, närmast försumbar, nivå.
Vänligen
Sune Liljevall

Då frågade jag: Men att lista några som varit bra under 2010 är inte på kartan eller?

På detta har inget svarats. Så nej, alkoholfritt är liksom för lågstatus för vinkännarna för att ta i med tång. även om han FAKTISKT skrivit om det av och till. Det är synd.