Jag uppmanar dig som önskar bara snällt smink, dvs ett upphörande av djurtester i kosmetikaproduktionen. Skriv under HÄR.

Varför en kampanj nu? Efter hårt slit för djuren är det efter mars 2009 inte tillåtet att göra djurtester av kosmetiska produkter/ingredienser i EU. Men ett kommande förbud att sälja sånt som estat i andra delar av värdlen riskerar att skjutas upp.

Desutom är det tre typer av djurförsök som är undantagna fram till 2013, medan man söker andra testmetoder. Men nu riskerar EU-kommissionen att skjuta upp detta, somligt i tio år.

Så kan vi inte ha det! och det känns verkligen jättebra med mitt nyårslöfte, att aldrig mer köpa produkter testade på djur, inte ens mitt bästa läppglans. Det är det inte värt.

Krama en kanin!

”Bekvämt” bänkad i den gamla andra kammarsalen. Mona leder mötet i dag och lite allehanda avhandlas.

Har haft lite svårt med fokuset i dag men märkpennan har markerat åtminstone ganska ivrigt.

Och efter att ha tänkt lite, jag kommer hem igen.

Med ett undantag för en tripp till Stockholm i torsdags, som gick så snabbt att det knappt märktes, så har jag inte varit i Stocksholm på nästan en månad. Inte sedan dagen med evighetslång väntan den 22 december.

Nu reser jag ner igen med en stor, blå IKEA-kasse proppad med julklappar och annat som ska förgylla min tillvaro där nere. Fint överkast, stekpanna, tavlor och massor av små, söta figurer.

Jag kanske aldrig kommer hem igen.

Den här hade Erik som magnet på sitt kylskåp. Fr oss som läste Okej i vår ungdom känner vi direkt igen insändarsidan. Och faktum är att jag till och med komemr ihåg just den här insändaren.

Rätt charmigt.

Det här var alltså det stora stickprojektet under julen. Det var väldigt klurigt många gånger. För att var mitt första stickade plagg är jag jättenöjd. Men att påstå att det är ett fantastiskt plagg kan jag inte göra ens med bästa vilja. Men jag har i alla fall gjort det själv. Ett bra steg på vägen mot att bli riktigt bra. Framgång!

Jag har ju inte gått klädd bland folk i den här kombon dock, där inget passar ihop. Men kjolen ihop med annat har jag haft hur mycket som helst de senaste veckorna. Den är skön och snygg.

Fotade av den här i en söndagsbilaga nyligen. Fatta att få ha den på maskerad. Vilken helkväll det skulle bli.

Och nu ska jag återigen ta mig ut för att uträtta utomhusärenden. I morse var jag på socialtjänsten och erbjöd mina tjänster som kontaktperson. Nu är det bara att vänta och se om de matchar mig med någon.

Klockan är inte mycket men jag är ändå nöjd med allt jag gjort. Hängt tre maskiner tvätt också. Det roligaste ärendet ute är att hämta ett överraskningspaket från en vän. Jag är ganska spänd.

I går hade jag i-landsproblemet att en blåbärskärna satt fast i tandköttet och kunde inte komma loss. Fann en lösning mot kvällen. I dag känner jag mig riktigt risig i håret och försöker trösta mig med att Daniel i går frågade om jag klippt mig. Nästan två veckor kvar till frisörbesök.

I kväll, viktigt styrelsemöte. Syrran oroade sig för att hon till veckan skulle jobba 45 timmar och hade två kvällsgrejer. Jag: -Jaha?

I går skrev jag en lång lista över alla viktigheter som jag skulle ta tag i idag. Och jag ärr ätt bra på gång faktiskt. Har prickat av det allra mesta på listan. Praktiskt som att skriva ut olika saker, dra åt skruvarna i köksbordet och att skriva tackkort till ställen jag besökte förra veckan.

Men det mest raffinerade momentet är givetvis att bygga ihop ett bra schema i min kalender. Tyvärr svarar inte folk alltid i önskvärd ordning.

Magasinet Skurk som jag skrev om nyss har mejlat med en fråga. Och skriver att de inte fått tag i mig fast de sökt mig på telefon. lite anklagande så där. Jag har två mobiler. Ingen har lämnat ett meddelande på dom. Så jag tar inte så seriöst på det. Men jag blir självklart upprörd. Det är det jag är bäst på, att bli upprörd.

Tvättar lite gör jag också. Lite lagom. Och kokar ris till lunchen.

Innan jag tar mig an julklappen ”Underbara dagar framför oss” ska jag avsluta den här boken som jag började på för ganska länge seDan men leGat borglömd under sängen. I natt plöjde jag den tredje fjärdedelen.

Att läsa om en politisk tid då jag inte fanns eller var mycket ung är spännanade. En del har man ju hört, men mycket inte alls.

Att bära med sig:

”Ofta reagerar vi socialdemokater fyrkantigt utifrån vissa modeller som vi har inlärda och som vi försvarar. men som vi måste göa oss fri aifrån. Alla barn och ungdomar ska ha rätten att få lära sig spela fiol. Men den som är speciellt bra måste få chansen att utveckla och förfina sina kunskaper”.

Och i dessa tider är det här särskilt aktuellt:

”Det är väsentligt att slå fast att parties politik växer fram i en demokratisk process som ytterst bygger på de enskilda medlemmarnas aktiva medverkan. En partiördförandens första uppgift är att kunn alyssna till rörelsen.”