Nej, jag kandiderar inte. Även om jag tycker att jag har flera goda egenskaper för att leda partiet självklart. En grundmurad tro på alla människors lika värde till exempel.

Innan jag går vidare vill jag kommentera lite vad det betyder. Det betyder INTE att jag inte stör mig på en hel del fenomen som vi människor hittar på och kan säga elaka saker om dom. Registeringsskyltar med barnnamn på barnvagnar. Tjejer som tjatar på sina pojkvänner att betala deras grejer. Kamouflagefärgade kläder och en likgiltighet inför samhällsproblem. Jag tycker genuint illa om det. Men jag tycker inte illa om människor, och det här och allt annat jag stör mig på mycket eller lite (och det är många, många saker) har jag en liten analys kring. Funderar över varför det blir så. Och sorterar vad som egentligen är viktigt och oviktigt. Att tro på alla människors lika värde handlar inte om att vara slätstruken och vän. Det kan många gånger handla om att ifrågasätta, men låta kamouflagekläder passera … Hur illa det än ser ut.

Det är naturligt att många frågar mig om partiledare. Vem jag vill ha. Svaret är att jag inte vet VEM jag vill ha. Jag tycker mycket om Veronica Palm. Jag tycker också att Lena Sommetad som bland annat förs fram av Arbetarbladet är ett intressant alternativ. Jag känner inte dom. Jag har svårt att ta ställning. Drför har vi en valberedning som jag hoppas på. Men jag har synpunkter. Svaret på frågan om partiledare är mer VAD jag vill ha.

De är båda kvinnor. Jag tycker att socialdemokraterna ska ledas av en kvinna. Fler kvinnor än män röstar på S. Kvinnor står (oftast) för en modernare och attraktivare ledarstil utan prestige. Kvinnor upplevs oftare ha en större empatisk förmåga. Kvinnor är tyvärr fortfarande en modernitet i politiken, och ska vi vara nya så … dessutom vill jag sikta på att få Sveriges första kvinnliga statsminister.

Och jag vet hur några mullrar kring önskemålet om kvinna som egenskap. Genast kommer mothugget med frågor om det inte är kompetens som avgör. Jo. En sådan fråga säger mer om frågeställaren, nämligen en misstro mot att kompetens finns bland 50 procent av befolkningen, det kvinnliga könet. Det gör det så klart. Även om till exempel bolagsstyrelser inte förstått det, och arbetsgivare inte vill betala för det.

Men i politiken, där kan vi visa vägen. En kvinna ska det vara. Gubbar tröttar ut. (Gubbe är en attityd, inte ålder. Precis som begreppet fjortis)

Kvällen:
Massor av sushi och en timmes promenad med EvaEmma.
En timme i gymmet med SVT” och programmet om lycka som underhållning.

I kväll har varit en mycket bra kväll. Som jag ska avrunda med läsning av allehanda. Cus that makes me happy.

I morgon:
Kl 09.00 sharp i Plenisalen. Monas sista partiledardebatt och jag ska supporta henne. Bland annat en träningsdejt på eftermiddagen och spännande kväll med några tjejor jag tycker mycket om.

När vi väljer ny partiledare förresten, hoppas det trycks redigt snygga t-shirts med den på. Alltså snygga! Arbetarrörelsen kan producera galet fult material ibland.

Jag uppmanar dig som önskar bara snällt smink, dvs ett upphörande av djurtester i kosmetikaproduktionen. Skriv under HÄR.

Varför en kampanj nu? Efter hårt slit för djuren är det efter mars 2009 inte tillåtet att göra djurtester av kosmetiska produkter/ingredienser i EU. Men ett kommande förbud att sälja sånt som estat i andra delar av värdlen riskerar att skjutas upp.

Desutom är det tre typer av djurförsök som är undantagna fram till 2013, medan man söker andra testmetoder. Men nu riskerar EU-kommissionen att skjuta upp detta, somligt i tio år.

Så kan vi inte ha det! och det känns verkligen jättebra med mitt nyårslöfte, att aldrig mer köpa produkter testade på djur, inte ens mitt bästa läppglans. Det är det inte värt.

Krama en kanin!

”Bekvämt” bänkad i den gamla andra kammarsalen. Mona leder mötet i dag och lite allehanda avhandlas.

Har haft lite svårt med fokuset i dag men märkpennan har markerat åtminstone ganska ivrigt.

Och efter att ha tänkt lite, jag kommer hem igen.

Med ett undantag för en tripp till Stockholm i torsdags, som gick så snabbt att det knappt märktes, så har jag inte varit i Stocksholm på nästan en månad. Inte sedan dagen med evighetslång väntan den 22 december.

Nu reser jag ner igen med en stor, blå IKEA-kasse proppad med julklappar och annat som ska förgylla min tillvaro där nere. Fint överkast, stekpanna, tavlor och massor av små, söta figurer.

Jag kanske aldrig kommer hem igen.

Den här hade Erik som magnet på sitt kylskåp. Fr oss som läste Okej i vår ungdom känner vi direkt igen insändarsidan. Och faktum är att jag till och med komemr ihåg just den här insändaren.

Rätt charmigt.

Det här var alltså det stora stickprojektet under julen. Det var väldigt klurigt många gånger. För att var mitt första stickade plagg är jag jättenöjd. Men att påstå att det är ett fantastiskt plagg kan jag inte göra ens med bästa vilja. Men jag har i alla fall gjort det själv. Ett bra steg på vägen mot att bli riktigt bra. Framgång!

Jag har ju inte gått klädd bland folk i den här kombon dock, där inget passar ihop. Men kjolen ihop med annat har jag haft hur mycket som helst de senaste veckorna. Den är skön och snygg.

Fotade av den här i en söndagsbilaga nyligen. Fatta att få ha den på maskerad. Vilken helkväll det skulle bli.