I dag har Lisa lunchat med mig på riksdagen. Både sällskapet och pannkakorna var bra!

När jag är ganska mätt (efterrätt on top) och helt nytränad och glad efter mycket trevligt sällskap i kväll, så kan jag verkligen kosta på mig att reflektera lite över kvällens Korrespondenterna som jag kollade på samtidigt som jag tränade.

Det här programmet handlade om Thailand. Det Thailand som gäller för den inhemska befolkningen. Överhängande hot om våld, i kampen för demokrati (va? där också?!) och den avskyvärda sexhandeln som svenskar glatt hjälper till att hålla igång. En tjej, lika gammal som mig intervjuades, och det känns i hårt i magen att livets lott faller så olika.

Att få ett gott liv ska inte handla om tur. Det ska vara en självklarhet. Vi har en lång väg kvar kamrater.

Läste ett citat på Sarahs blogg:

The only thing that makes it a part of your life is that you keep thinking about it.

Smärtsamt sant.

Den grupp i Kriskommissonen som jag ingår i har haft telekonferens, med skärm och grejer, på IF Metall 08.00-11.00. Det gick bra för oss och det är snart dags att knyta ihop den påsen.

På väg tillbaka till riksdagen passar jag på att äta tidig lunch, eftersom jag inte precis pressade i mig magnifika mängder frukost.

-Folkens längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra.

Olof Palme 1968

I dag har normalfamiljen inkomster nog för att försörja två familjer, och de 10 procent rikaste familjerna skulle kunna försörja tre fyra andra. Samtidigt står de 10 procent fattigaste familjerna och stampar.

Detta skriver DN utifrån Rädda Barnens rapport om barnfattigdom som kom i dag.

Det håller inte att tala om barnfamiljer som en grupp som har ekonomiska problem. De flesta har det inte. Det kan vi ju förresten förstå när vi ser vilken enorm shoppingmarknad det finns för barnprylar … men. Somliga har inte råd med någonting. Törs verkligen använda ordet rättvisa och ett frågetecken.

I tider av nykteristisk konspiration (?!) är det värt att påminna om

Man tycker inte saker om alkohol för att man är nykterist. Man är nykterist för att man tycker saker om alkohol.

Funkar för er som såg 9A i kväll.

Jag tittade på programmet tillsammans med fyra andra av kvinnligt kön. Vi var fem stycken med vuxenerfarenheter av skolan.

Johnny i programmet får diss av Gunilla för att han är så macho. Och alla vi fem nickade och förstod precis. För han är inte unik. Vi har stött på typen allihopa. I lärarrummen. Men också utanför skolan så klart. Och vi är bara så, så trött på typen.

Det intressanta var att fler störde sig. Två SMS från olika tjejer kom samtidigt:

”Bra att Gunilla ryter ifrån till macho-matte-mannen. Helt hemskt det han sa när den är klara är alla klara”

Slutsats, Johnny och hans likar triggar igång negativa känslor hos tjejer. Vi. Orkar. Inte. Med.

Den amerikanska författaren Barbara Ehreinreich var med i SVTs program om lycka i tisdags. Hon har också varit med i Skavlan, och den bok som hon fått så mycket uppmärksamhet för i Sverige nyligen heter på svenska ”Gilla läget: Hur allt gick fel åt helvete med positivt tänkande.”

Gilla läget! Tänk positivt! Med optimism och framåtanda kan man vinna en hel värld och uppnå rikedom och lycka. Så lyder det framgångsrecept som gjort sitt segertåg över hela västvärlden. Barbara Ehrenreich tröttnade när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. I Gilla läget visar hon hur det postitiva tänkandet lurat amerikanerna i grunden. Hon ifrågasätter att odlandet av framgångsmyter är lösningen på problemet. Tvärtom bidrog frånvaron av kritiskt tänkande till den djupa ekonomiska krisen i USA (från Bokus).

I program 2 av SVTs Jakten på lyckan med underbara Hanna Hellquist intervjuar hon Barbara och som svar på hur människor kan bli lyckliga föreslår Barbara ett samhälle där man inte behöver oroa sig för utbildning eller sjukvård. Ett sådant samhälle har vi byggt upp i Sverige, även om Moderaterna nu bygger vidare på mer vård för de som kan betala, men det är en parantes, både här och historiskt hoppas jag. Hur som helst, vi har alltså egentligen det i Sverige, som t ex många amerikaner önskar. Men inte verkar vi vara lyckligare för det. Vi ligger inte särskilt bra till i olika mätningar. Vad är vårt problem? Vad mer ska vi ordna?

… är vi så mesiga? MIn uppelvelse är snarare att när vi gör det Bror uppskattar, säger vad vi tycker, är det inte poppis. Klassisk härskarteknik. Damn if you do. Damn if you don´t.