Mitt när fredagen var som tråkigast ringde Pecka och ville ha med mig på en fika. Han vill alltid gå till Sparven längst bort på Nygatan. Och det är ett bra val! Nu är det dags att jag fixar mig till nästa gig.

En skillnad på en person med ett kommunpolitiskt uppdrag och en som inte har det är att båda förmodligen suckar över sena bussar eller att skotta fram bilar, men den med politiskt uppdrag tänker också -ojoj, det här blir dyrt.

DN Söndag sedan i söndags är fortfarande aktiv hos mig. Läste nogsamt repptaget ”Modell för en dag” och blev helt fnittrig av följande stycke:

Effektivt lotsar hon systrarna Maklin genom fotograferingen och rummets olika stationer: ”munken” (ett hål man kan krypa in i med hela kroppen), trappan och företagets signum, ett bord med skiva av spegelglas.

– Den där spegelbilden har ju alla, säger Madeleine.

Faktum är att The Studios spegelbordsbilder har blivit så kända att det till och med finns en Facebookgrupp med namnet ”Vi som inte tänker lägga oss på spegelbordet”.

”Från norr till söder, från öst till väst. Våra gamla vänner har blivit helt oigenkännliga, med 80-talsmakeup och ansiktet käckt på sne. Nertryckt mot detta hemska spegelbord … Varför? Vi sätter ner foten och säger nej, våga byta er profilbild!” skriver gruppen i sin programförklaring.

Sauman Ng Beckett tar inte illa upp.

– Spegelbilden är en sådan kliché. Alla säger: ”Jag vill inte ta spegelbilden”, sedan slutar det med att de köper den ändå. De kan inte säga nej till den, skrattar hon.

Vad kan jag säga? Jag älskar när Facebook används till något vettigt. Det är också skönt att veta att jag (och Ellinor) inte är ensamma om att få rysningar av ”Spegelbilden”.

I dag har jag varit huslig och gjort pastasallad. Det mesta är gott i sallad, utom just sallad. Så det tar jag aldrig med. Ägg och avocado är gott. Efter eftermiddagens möte fikade jag och Tommy två timmar. Det finns en del att avhandla. Nu känner jag mig pigg och har fixat en hel del grejer. Och mer blir det. Extra enkelt blir det med The Knife.

Här är jag på väg ner till gymmet. Därför ser jag fortfarande ganska glad ut.

Oh yeah!

Det var länge sedan. Hur använder jag den på bäst sätt? Jo, jag stormar genom Drottninggatan för att hinna vara med på så stor del som möjligt av kommunfullmäktigegruppens gruppmöte. Som jag i fyra år varit på en gång i månaden. Nu är jag i rollen som riksdagsledamot adjungerad. Bra. Jag vill hänga med på det som händer.

Vi är i dag i kommunstyrelsesalen. Där har jag också hängt. Med stor glädje ser jag att det hänt en rust och nya möbler här inne. Kallade just min gamla stol som allmänfarlig. För det var den.

I morse åkte (S)-gruppen i JU till FRA och träffade staben och lärde oss massor. Käkade lunch med tre kamrater på ett asiatiskt bufféställe nära riksdagen. Gottis. Bra utbud av veg och självklart den goda jordnötssåsen. Den som uppfann jordsnötssås … ♥

Därefter en sittning om yttrandefrihetslagen och så en votering på det. Om den kan man läsa här.

Droppade in under gårdagen:

I dag gick miljöminister Andreas Carlgren upp i talarstolen iförd skinnjacka! Ett ytterplagg! Även om klädkoden har ändrats i riksdagen är det närmast att betrakta som en skymf mot riksdagen som statens högsta organ att uppträda på det sättet. Vi är många som reagerar mot att ett statsråd visar sådant förakt mot riksdagen som institution.

Jag svarade med en fråga om varför JAG fick det här mejlet. Ibland svarar jag på såna här, men påfallande ofta får jag inget svar tillbaka.

 Till riksdagsmejlen:

Jag måste ställa frågan till er om ni verkligen förstår vart Sverige är på väg?

Varken jag eller någon i min familj/släkt är rasister, man föds inte ond eller till rasist. Bägge är något man kan formas till om det vill sig på ett eller annat sätt.

Jag som skriver detta är en man på XX år. Jag växte upp i Alby i Botkyrka. Det var en underbar barndom. Massor av natur, nära till sjö och bad. Vi barn var lyckliga, vi var alltid ute och lekte och spelade fotboll mm. Man var inte rädd på den tiden när jag var barn. När jag sedan blev tonåring och gick på högstadiet så började saker att hända i samhället. Det kom människor från andra länder och kulturer vilket var kul i början. Jag fick många vänner med invandrar bakgrund. Och har det än idag.

Men plötsligt så släpptes det en bomb i stadsdelen Fittja, en bomb full med människor från andra länder och kulturer. Många av dessa människor ville inte jobba, dom ville leva på den svenska välfärden. Dom som däremot ville jobba gick det bra för. Dom invandrarna som kom då och gjorde rätt för sig tycker och tänker precis som mig som är helsvensk. Vi tog våra saker och flydde från dessa områden, det gick inte att bo kvar med all skit och kriminalitet som följde i deras spår.

 Min äldre bror ägde en livsmedelsbutik i Alby på den goda tiden, men när det blev för mycket bråk och tjuvar så var han tvungen att sälja den. Tjugo år senare efter att han byggt upp en framgångsrik butikskedja och efter en skilsmässa där han lät exet få huset. Så tog han en lägenhet i Alby tills han skulle hitta ett nytt hus. Det tog en månad när det en dag ringer på dörren, han går och öppnar, han ser en utländsk man genom kikhålet, han tycker att han känner igen honom som en gammal skolkamrat och öppnar dörren. Då springer det två killar till ut genom hissdörren och övermannar honom. Dom slår halvt ihjäl honom, och tvingar av honom dom pengar han har hemma, vilket bara är tio tusen. Dom tvingar av honom bankboden och bilnycklarna och lämnar honom blödande där i lägenheten. Tack och lov så reagerar grannen på att något är fel när han flera timmar senare kliver ur hissen så min bror får hjälp.

 Min familj har alltid gjort rätt för sig, men efter den dagen med min bror är inget sig likt. Han är fortfarande en framgångsrik affärsman, men en rädd sådan. För mig däremot gick det inte så bra för, jag vände mig utåt och blev en bråkstake mot den som gjorde fel. Utan att säga för mycket så fick jag tag i killarna som rånade och halvt slog ihjäl min bror. Jag har blivit skjuten två gånger, knivhuggen fem gånger, har fått flera glas krossade i mitt ansikte under åren. Ni får en gissning på vilka det kan vara som gjort det på mig. En ledtråd är att dom inte har Svenska namn.

Idag har jag fyra barn som går i skolan, fyra barn som vantrivs i skolan. Visst, jag tyckte inte heller om skolan, men det var av andra orsaker. Skolan nu är som ett världskrig mot lugnet när jag gick i skolan. Ni ser själva hur betygen mm blir värre och värre för varje år. Det är självklart inte bara mångkulturens fel, men det ligger mycket i det. Ser ni inte det så prao på en skola i tex Botkyrka eller Rinkeby i två veckor så ser ni själva var problemen ligger.

 Jag har många vänner med invandrar bakgrund som jag sagt innan, och dom håller med mig i detta. Dom är mer rädda för att deras barn inte kommer att få jobb då dom har utländsk bakgrund. Än vad mina barn kommer att ha. Dom jobbar och sliter för att göra rätt för sig och sina anhöriga. Men dom är också trötta på hur majoriteten av invandrarna inte gör rätt för sig.

 Tycker ni att mångkulturen är så fin och viktig, varför bosätter ni er inte själva där dom finns, så kan vi som inte accepterar denna idioti få bosätta oss i era kvarter? Ni får gärna flytta och bo grannar med en moské, ni får gärna åka tunnelbana själva på kvällarna i dessa områden.

 Hur många svenska flickor ska behövas offras innan ni stoppar detta eländet?

 Visst, Svenskar begår också brott och våldtäkter, och till dom har vi fängelse, men det är trångt där nu med alla nysvenskar som sitter där, som inte ens blir utvisade efter mord eller våldtäkter. Alla är inte så priviligerade att man kan välja vart man bor eller jobbar. Alla kan inte köpa sig en flott villa eller bostadsrätt utanför gettona som ni politiker skapat.

 Tänk efter hur ni själv vill bo och leva i framtiden. Jag tvivlar på att ni vill hamna på ett kommunalt äldreboende där ni får ta det som finns. Jag tvivlar på att ni vill ha era barn eller barnbarn i en skola i Rinkeby eller Botkyrka.

Jag vill er inget ont, men tänk efter och agera innan det är försent för landet Sverige och dom som bor där idag.

Svara inte med att arbetskraften behövs.
Det kanske den gör i framtiden, men då tar man hit personer då som vill jobba och göra rätt för sig.

Inte bomba oskyldiga människor, vilket vi knappast har sett slutet på.

Vid halv sju bonkade jag ihop datorn och gick med fyra kamrater till en pakistansk restaurang och hängde där ett par timmar. Därefter gymmet, passa på att kolla på lyckoprogrammet samtidigt.

Längtar till Norrala.