Söndag är sista dagen för att köpa Aftonbladers bröllopsbilaga. I den finns lampskärms-Linnéa och Sergio. Som berättar hur och att de gift sig tre gånger. Självklart är jag mer än stolt över att jag hade äran att viga dem den tredje och sista gången, i midsomras i IOGT-NTO-i Husum, med världens fest! Det var en fantastisk kväll som egentligen förtjänar en helt egen tidning. Roligt är också att repotagen är skrivna av Karin Herou, som jobbade på UNF samtidigt som mig och vickade på UNF:s tidning Motdrag ett år. Faktum är att hon också skildrar sitt eget bröllop. Gillas.

Linnéa Manzanares är en underbar kvinna. Hon har tillverkat dekorerat två lampskärmar som speglar mig. Markus gav mig dom i julklapp. Jag har inte fotat precis allt, de är givetvis dekorerade runt om och Palme är ett återkommande tema, men också djur och lite mangastil som jag gillar. Unikt!

Jag har bakat på eftermiddagen. Lite kakor och olika bullar. Den här sorten … jag missuppfattade instruktionerna för hur de skulle vikas och kavlas, men ändå … att det skulle komma ut ett hm … kvinnligt underliv. 8 mars-bakelsen. Jag uppfann den.

I dag ska jag viga ett par och därefter besöka S-föreningen i Andersberg som har årsmöte.

Jag var uppe till två i natt, dels föreberedde jag, dels läste jag ut ”Håpas du trifs bra i fengelset”. Och pysslade lite. Det var en fin kväll.

Märker att jag sysslar med projekt ”gör slut på”, det gör jag med jämna mellanrum. Då hårdfokuserar jag på en duschkräm t ex så att flaskan ska kunna slängas snart. Jag inventerar köksskåp och frys för att se om nåt kan användas upp snarast för att få det lite luftigare. Och hårdsatsar på vitaminpillren (men inte mer än vad som reommenderas på burken) för att en ”nästantom” burk är trist. Kanske är nåt med att det inte blir mörkt förrän vid 17-tiden.

Ska ta fram några lämpliga vigselkläder.

SSU Gävle har haft årsmöte. Jag hade äran att vara mötesordförande halva mötet. I frånvaro av mötesklubba användes bocken för att konfirmera beslut. Fungerade finfint. Klubben fick en ny ordförande i form av Linnéa Wickman. Dessutom är hela styrelsen en mycket bra kompott av unga socialdemokrater. Efteråt gick vi ut och åt, ungefär 20 stycken. En bra kväll helt enkelt.

Mitt när fredagen var som tråkigast ringde Pecka och ville ha med mig på en fika. Han vill alltid gå till Sparven längst bort på Nygatan. Och det är ett bra val! Nu är det dags att jag fixar mig till nästa gig.

En skillnad på en person med ett kommunpolitiskt uppdrag och en som inte har det är att båda förmodligen suckar över sena bussar eller att skotta fram bilar, men den med politiskt uppdrag tänker också -ojoj, det här blir dyrt.

DN Söndag sedan i söndags är fortfarande aktiv hos mig. Läste nogsamt repptaget ”Modell för en dag” och blev helt fnittrig av följande stycke:

Effektivt lotsar hon systrarna Maklin genom fotograferingen och rummets olika stationer: ”munken” (ett hål man kan krypa in i med hela kroppen), trappan och företagets signum, ett bord med skiva av spegelglas.

– Den där spegelbilden har ju alla, säger Madeleine.

Faktum är att The Studios spegelbordsbilder har blivit så kända att det till och med finns en Facebookgrupp med namnet ”Vi som inte tänker lägga oss på spegelbordet”.

”Från norr till söder, från öst till väst. Våra gamla vänner har blivit helt oigenkännliga, med 80-talsmakeup och ansiktet käckt på sne. Nertryckt mot detta hemska spegelbord … Varför? Vi sätter ner foten och säger nej, våga byta er profilbild!” skriver gruppen i sin programförklaring.

Sauman Ng Beckett tar inte illa upp.

– Spegelbilden är en sådan kliché. Alla säger: ”Jag vill inte ta spegelbilden”, sedan slutar det med att de köper den ändå. De kan inte säga nej till den, skrattar hon.

Vad kan jag säga? Jag älskar när Facebook används till något vettigt. Det är också skönt att veta att jag (och Ellinor) inte är ensamma om att få rysningar av ”Spegelbilden”.

I dag har jag varit huslig och gjort pastasallad. Det mesta är gott i sallad, utom just sallad. Så det tar jag aldrig med. Ägg och avocado är gott. Efter eftermiddagens möte fikade jag och Tommy två timmar. Det finns en del att avhandla. Nu känner jag mig pigg och har fixat en hel del grejer. Och mer blir det. Extra enkelt blir det med The Knife.