Ingen tar skit

I min att läsa-hög ligger ”Ingen tar skit i de lättkränktas land” av David Eberhard. Kanske är den skriven efter att ha läst undegär den insändare som var i Arbetarbladet i dag. Tyvärr kan jag inte länka eller återge korrekt eftersom Arbetarbladet inte alltid lägger upp insändare (direkt) och mitt minne inte är fotografiskt.

En kvinna har efter att ha hört Anna Johansson som ledde S Kriskommission säga dagis (i ett för övrigt professionellt språk som hon påpekade) krisat. En term som för övrigt Arbetarbladet använder när de rapporterar från FÖRSKOLAN. Som det ju heter.

Är det inte lite så här, alla vet att det inte heter dagis utan förskola? Samtidigt säger många dagis. Helt utan att mena något sämre än vad det är med välutbildade pedagoger och läroplaner med mål? Jo, självklart är det så.

Trots det hävdar insändarskribenten att det är KRÄNKANDE för både pedagoger och barn.

Typexempel på missriktad energi.

Väninnan

Äntligen är den läst. Franchells skildring av sin vänskap med Anna Lindh, händelserna runt det tragiska mordet och inifrån Socialdemokraterna. Mycket spännande och spontant tänkte jag så här, om man är en aningslös man och läser boken är det möjligt att man missar alla, alla antydningar om hur gubbigt partiet är. Jag tolkar Franchells bok som en bekräftelse på de egna upplevelserna och det är alltid skönt. Lättläst och lite av ett måste för alla med politiskt intresse. Helst andra med, för att de ska fatta hur hårt yrkespolitiker arbetar. Inga 9-5 jobb precis. Finns på bokrean.

Varför vill man bli en bloggkändis?

Expressenbloggaren Jessica Isaksson tipsar.

1. Nischa dig! Fail! Jag skriver om blandat.
2. Namnge enkelt! Fail. Jag har inget namn på bloggen.
3. Var noggrann! Fail.  Hm … jag önskar jag vore. Men jag kan i alla fall skilja på var och vart.
4. Ladda med bilder! Fail. Orkar inte alltid. Passar inte alltid.
5. Skriv kort! Jag skriver väl ganska kort. Fast om viktigt är det svårt.
6. Uppdatera regelbundet! Det är jag i alla fall bra på.

Jag är ganska körd. Jag får fortsätta att  vara en okändis. Och fortsätta trivas med det. Och tycka det är liiite olyckligt med alla tjejer som tror att man måste blogga sina kläder för att vara någon. Något är ruttet, hör det!

Söndagen blev helt okej

Fixa saker hemma. Hänga med UNF Gävle och avge revisionsberättelse. Träffa massa unga sossar och fika och snacka partiorganisation. Precis skrivit lite på ett dokument och nu tänkte jag daska ihop datorn på ett tag eftersom Zahra och Reza ska komma förbi.

Rosa är livsfarligt

Malin Wollin om killar och rosa:  

”Och förresten är det ­inte barn som inte låter småkillar ha rosa kläder, det är papporna. Pappor som är riktiga män är övertygade om att deras söner ska bli bögar, eller ännu värre: schlagerfjollor, om de inte sätter stopp för den oerhört laddade färgen.”

Machoidealet, som är skit, fortsätter råda.