Hittade den här fräcka bilden på Aftonbladet som skriver om Färjan-Håkans glada liv. Konstaterar att han precis som så många andra män som tror de är hunkiga, kör smycke på lädersnodd-principen. Men tyvärr, det är bara jättefult. På Håkan, och på alla andra.

Min rumskompis värmer sig.

”Det är rätt konstigt egentligen, att myndigheterna behandlar oss rökare som mindre vetande, som om vi lever utanför samhället. Jag undrar snarare om det finns någon grupp som är mer laglydiga än just rökare? Generellt skiter vi svenskar gärna flagrant i alla slags skyltar, och kör för fort och parkerar fel så ofta vi kommer åt.”

Hämtat ur Gert Fylkings debattinlägg om rökare i dag.

Få se nu, vad brukar rökare som jag träffar på göra? Tja … absolut röka vid förbudsskyltar, röka där många människor är som på perronger och busshållsplatser. Röka på sina barn rätt ner i barnvagnen. Röker i bilar med medpassagerare. Röka jättenära sina barnbarn. Röka inomhus där andra är. Gå hem till andra familjer där det finns barn och röka inomhus. Röka utanför dörrar där människor passerar.

Och över överallt ligger fimpar. Men det är inte rökare som lämnat dessa efter sig?

I kväll har jag varit med Ullie. Vi käkade indiskt och pratade. NU har hon precis kilat till tåget. Kalasbra kväll.

Handlade julklappar och till mig själv av den här duktiga tjejen i december.

”De två svenska officerare som sköts till döds i Afghanistan i februari i fjol verkar ha dödats av svenska kulor. Det framgår av obduktionsprotokoll och Försvarsmaktens egen utredning, enligt TV 4 Nyheterna.”

Från Aftonbladet.

Det hela är väldigt ledsamt. Varje kula är ett misslyckande för mänskligheten.

Tänker just nu på alla de människor som slåss för rätten till demokrati och frihet. Beredda att ta dessa kulor som kommer från maktfullkomliga män.

Det är bra. Utöver det borde jag oftare tänka på min hållning. Oftare smörja händerna. Alltid dessa utmaningar. Den här ska jag läsa in mig på också: Regeringens proposition 2010/11:76, Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet.

Ett gammalt ex hörde av sig i dag. Han berättade att han drömt om mig och att det varit mysigt. Det är då jag undrar lite om han har det dåligt i sin relation. Men jag är för finkänslig för att fråga.

Ganska ofta får jag frågan om jag har träffat Mona någon gång. Ja! Hon är ju på våra gruppmöten och sånt!

Det roligaste med den här bilden var att jag så klart tänkt ta den själv, för såna kompisbilder är de flesta ungdomar rätt bra på att ta. Självklart kom en ”äldre herre” och ville hjälpa till. Nja, sa jag det går bra. han insisterade. Gjorde två försök. Mona sa att hon inte trodde det blev nåt. Det blev det visst, sade han och lämnade mobilen till mig och gick. Mona och jag kollade och så klart hade han inte fått till nåt, så jag gjorde som tänkt från början. Och då blev det ju bra. Alltså, i partigruppen ses vi. Mona också.

Nu ska jag träna och smälta pizzan som jag åt ihop med EvaEmma. Hon är så trevlig hon!

Två månader har gått sedan årssiftet och ännu har jag inte köpt någon produkt för kroppen som i något led testats på djur. HÄR är listan om du vill kolla och göra djurvänliga val.

Mina bästa är som bekant Urban Decay, Mary Kay, Too Faced och Body Shop.

Inga försök på till exempel söta kaniner. Den här kaninungen är too much!

I min att läsa-hög ligger ”Ingen tar skit i de lättkränktas land” av David Eberhard. Kanske är den skriven efter att ha läst undegär den insändare som var i Arbetarbladet i dag. Tyvärr kan jag inte länka eller återge korrekt eftersom Arbetarbladet inte alltid lägger upp insändare (direkt) och mitt minne inte är fotografiskt.

En kvinna har efter att ha hört Anna Johansson som ledde S Kriskommission säga dagis (i ett för övrigt professionellt språk som hon påpekade) krisat. En term som för övrigt Arbetarbladet använder när de rapporterar från FÖRSKOLAN. Som det ju heter.

Är det inte lite så här, alla vet att det inte heter dagis utan förskola? Samtidigt säger många dagis. Helt utan att mena något sämre än vad det är med välutbildade pedagoger och läroplaner med mål? Jo, självklart är det så.

Trots det hävdar insändarskribenten att det är KRÄNKANDE för både pedagoger och barn.

Typexempel på missriktad energi.