Jag vet inte vem hon är men hon är väl så bra för att hon är från Söderhamn. Caroline Johansson.

Kvinnodagen, 8 mars, handlar om att åtminstone en gång per år sätta frågan på kvinnors situation i Sverige och i resten av världen.

Det är inte en dag att säga grattis på. Det är inte en dag att ge blommor på. Det är definitivt inte en dag för affärerna att försöka kräna andra prestenter.

Det är en påminnelse om att vi kvinnor inte har halva makten och hälften av pengarna. Det är en påminnelse om att kvinnor våldtas som en del av krig. Det är en påminnelse om att män är överordnade kvinnor i hela världen.

Det är inget att gratulera för.

Rätt exakt tolv timmar har jag varit i farten i dag. 8.20 mött ejag upp Christina som hade ”prao” med mig i dag. Under dagen har jag varit på två seminarium (datalagring samt slutförvaring) och haft två möten och kvällen avslutades med ett besök hos Riksrevisionen.

Var på kontoret och packade ihop igen vid halv nio. Är fortfarande inte riktigt slapp. Måste nog sova tidigt. Fast så tänker jag alltid.

I dag har det hänt en massa saker. Var trött på tåget ner. Jag är som en dum unge som vet att jag inte ska dricka Pppsi Max innan jag ska sova, särskilt om jag vet att jag ska upp tidigt, men ändå gör det. Vred mig nog till två i natt och så upp klockan sex. Men det är ju glömt nu!

Ägnade tiden fram till mötet med utskottsgruppen och utskottet till att fila på debatten med justitieministern om Polisens effektivitet. Käkade snabbt på rummet och så sista finslipningen. Kollade de två interpellationerna som var innan MIN. Anna kom och höll mig sällskap och var det stöd alla så väl behöver. Jag är nöjd, jag tycker det gick bra. Fin känsla.

Sprang vidare till en föreläsning i dagens anda. den första feministiska rörelsen i Sverige och kampen för kvinnlig rösträtt som vi nu haft i 90 år. Semla var bonus!

Tog itu med dagens mejlskörd innan det var gruppmöte. Låååångt blev det i dag och jag gic så att jag precis hann till Södermalmstorg där demonstrationståget för feminism och mot rasism gick ifrån. Hittade Ellinor, precis enligt plan. Se på bilden vad glad hon är. Efter demonstrationen och tal och maffig känsla av systerskap och människor som kämpar för att alla människor ska ha det bra, så gjorde jag och Ellinor det vi ”svenskar” är så bra på. Nämligen fikade. På Fröken Fräck. Passade bra.

Hann precis hem för att gå 30 snabba minute rpå löpbandet i gymmet till sista programmet om lyckan. Och nu, nu summerar jag bara. Damn fyllig redovisning. Och en bra dag.

”I land efter land i Amerika slår alkoholpåverkade män sin partner, visar Unhappy hours. Studier från Ryssland och Vitryssland visar på detsamma liksom studier från andra afrikanska och asiatiska länder än de som refererats tidigare. I England och Wales är det 32 procent, i USA 55 procent av våldet där mannen varit berusad.”

Läs artikeln.

Kollade av posten nu på morgonen när jag ankom riksdagen och en kvinna har skickat brev till oss i Justitieutskottet.

Sammanfattningsvis hävdar hon att lagstiftningen kring äktenskap/skilsmässa behöver ändras eftersom ”i många familjer råder stor olikhet i makarnas inkomster och en skilsmässa kan slå hårt, oftast mot kvinnan. Man har inte råd att bo kvar i huset, barnen rycks upp från sin trygghet och mannen kan vara segla vidare utan ansvar”.

Än bättre vore om vi inte vid födelsen kunde säga att någotn utifrån sitt kön kommer att tjäna mycket eller lite pengar. I diskussioner om till exempel föräldraledighet och deltidsarbete påpekar jag alltid att kvinnan tycker det här är såååååå bra, ända tills en skilsmässa är ett faktum. För skilsmässor förekommer allt som oftast. Ingen är rosenrött för evigt. Många kvinnor vill inte resonera så utan tror att de är ett undantag. Så när de servat mannen med att ta huvudansvert för hem och familj, lagt sina pengar på mat och löpande kosntader medan mannen kunnat invsetera och därför står där utan ett välbetalt jobb, sämre pension och så vidare.

Ja, då blir det som brevskrivaren säger. Den absolut främsta lösningen på det är inget annat än jämställdhet. i samhället och även i relationer. Det privata är politiskt. /Elin

Barbro Holmberg, tidigare minister och också före detta svärmor till Tiger Woods (kanske fler som kan referera till det) är landshövding i Gävleborg. I kväll bjöd hon länets riksdagsledamöter till samtal om diverse saker i länet som vi alla är intresserade av.

Det var alla socialdemokrater, en centerpartist och en moderat. Jag skulle säga att i hade det mycket trevligt i just den sammansättningen.

I Gävle är det förmodligen extra tråkigt att jobba, eftersom handläggarna när de utför sitt jobb får skit av de egna. Dvs förtroendevalda moderater.

Artikel från Accent.