Tideräkningen

Klockan kvart i fem startade den aktuella debatten och den beräknas ta en timme och 40 minuter. Alltså klar cirka halv sju.

Därpå följer debatten om Skatteutskottets betänkande nr 23, allmänna motioner om inkomstskatter. Beräknad tid 1 h, 10 min. Vi kan alltså tänka att den är klar åtta. Om vi har tur. Sedan följer min debatt. Klar nio.

Vad göra? Stanna eller åka hem? Nog åka hem ändå.

Medborgarmejl

Som vanligt står våra ”fantastiska” politiker helt handlingsförlamade med mössan i handen när en krissituation uppstår.

Vad är det som är så komplicerat med att skicka ett par-tre SAS plan för att hämta ut svenskar från Japan.
Ska det verkligen vara så att när en krissituation uppstår kan vi samtliga svenskar räkna med att NI, samtliga våra politiker, vänder oss ryggen till.

Och till Allians-partierna kan jag bara säga så här. Ni kan ju med omedelbar verkan glömma all den kritik ni hade mot den regering, som regerade, under Tsunamin julen 2004.
För nu står ni där som precis lika stora fån med ”mössan i handen”. Patetiskt är ordet!

Och jag kan ju förklara det på en gång för er. ”Tyst diplomati” fungerar inte den här gången. Radioaktiv strålning bryr sig inte om sådant.

Och istället för att kritisera fransmännen, borde ni lära er någonting av dem.

SKÄMS! (även om era svullna egon gör er totalt okapabla till såna känslor

Helt okej dag hittills

Jag har haft möte med utskottet, jag har hängt med UNF Kronoberg som hälsat på och jag har förberett dagens debattinlägg. i går var jag sist, i dag är jag först. Debattregleran är sådana att man måste ha varit upp i debatten för att kunna begära replik. Igår kunde alla göra de med mig. I går ingen.

Det här kan bli en väldigt lång dag. Räknar med att vara  plena sent sent ikväll och har inte bestämt mig för om jag då sover kvar här eller om jag tar ett sent tåg hem. Skulle ju kunna passa på att träna både i kväll och i morgon om jag stannar. Till exempel.

Strax ska jag förflytta mig från övernattningsrummet (suttit här och lunchat,  skrivit och sett på debatten på TVn) till kontoret och vidare till ett seminarium om minkarnas situation. Känner lite spännning inför minknäringens argument.

En dag är tre?!

Varför är jag så galet trött när jag kommer hem på torsdagar efter tre dagar i Stockholm och riksdagen? Svaret skulle kunna vara att varje dag känns som tre dagar eftersom det från morgon till kväll händer saker i ett. Går ständigt från det ena till det andra och ibland känns det snuttifierat. Hjärnan måste bearbeta massor och kunna ställa om snabbt.

Vad har jag gjort i dag. Upp 07.00. Kontoret och finslipade inlägget. 09.00-12.00 satt jag i plenisalen och lyssnade på och deltog i debatten om datalagringdirektivet. Därpå följde mejlhantering och en lunch på stan, med telefonsamtal. Möte med utskottsgruppen, votering, läsa dokument och så ta mig till Nacka. Jag och två kamrater träffade Kurdiska Rådet och firade Newroz, nyår. Kurdiska vänner från Gävle var också på plats.

22.30 landade jag i mitt rum och nu ska jag lyssna på mitt inlägg. Som min mamma kommenterade på detta helt opartiska sätt i ett SMS:

”Fy 17 vad bra du var. Tydligt. Bra takt. Tittade upp när det ska göras. Varken saktfärdig eller forcerad som kvinnan innan dig. Lyssnade inte så noga på innehållet för jag var upptagen av framförandet. Enastående. Kram”

Inte riktigt säker på att jag lever upp till det.

Men kom med i jämställdhetskampen då.

Den här insändaren var precis nyss i Arbetarbladet.

Insändarskribenten reagerar mot att tidningen kört artiklar om mäns våld mot kvinnor och undrar varför man inte talar så mycket om det motsatta.

Jag hoppas att han förstår att det OCKSÅ handlar om jämställdhet. Om att normen i samhället är att vi uppmärksammar när kvinnor blir slagna av män, men inte alls på samma sätt tvärtom.

Det kvinnor har gjort är att gå samman i kvinnojurer och lyfta frågan och tala om jämställdhet. De flesta kvinnor i alla fall.

Vad har män gjort? Inte alls på samma sätt velat hugga tag i grundfrågan, nämligen bristande jämställdhet. Det är nämligen också det som skapar normen som skribenten är irriterad (fullt förståeligt) över.

Insändarkommentarerna vittnar om medhåll, men där ser man också att de inte ens vet skillnaden på jämlikhet och jämställdhet.

Gnälla går som vanligt bra, men var med i kampen!

En öppen process?!

Precis som alla andra politiskt intresserade har jag hängt med i debatten om valberedningens arbete om framtagande av ny partiledare (eller statsminister som en gammal släkting sade). Media har älskat att publicera artiklar eller debattartiklar om att processen varit så stängd. Även egna partikamrater har påtalat detta.

kamraterna,  tycker de att det är någon skillnad från hur valberedningar generellt arbetar? Jag tycker att valberedningen jobbat på ett sådant sätt som jag förväntar mig av valberedningar. Av respekt för inblandade på ett återhållsamt sätt. Inte brukar valberedningar gå ut med vem som sagt vad och vilka som sagt nej eller så. Turligt nog.

Men! Något som är skilt från det är detta med att vara tydlig i att man vill vara med, vill leda partiet. Det skulle ha varit roligt om fler varit väldigt tydliga med det. Gärna tidigt i processen. Nu har istället de som ev. känt sig kallade istället sagt att de inte vill, och sedan har vi fått gissa vad andra menat med min tystnad. Jag tror verkligen inte att någon hade förlorat på att outta sitt engagemang för att leda partiet. Jag tror precis tvärtom.

En surgubbe föreslog att två kandidater skulle ha vaskats fram av valberedningen för ombuden att välja på. Varför? Vad fyller det för funktion? Varför två? Varför inte fem i så fall? VB lägger ju det De anser vara det bästa förslaget utifrån given situation.

Som medlemmar i partiet har vi fått vara med och resonerat och skickat in synpunkter på vem vi vill se och vilka egenskaper vi anser vara viktiga. Jag har haft flera tillfällen att göra min röst hörd.

Medias uppgift är att sälja sina rubriker. Att därför skapa problem där sådana inte finns är därför till fördel för dem. Så fungerar det, tyvärr. Därför förvånas jag inte att de påvisat ”stora brister” där allt varit lugnt.

Något som ändå är glädjande är att så många människor på olika sätt engagerat sig i personer, i processer och på annat sätt, kanske via sura mejl till s-riksdagsledamöter eller helt freakade insändare. För intresset för partiet är enormt. Värre vore om allt smög förbi.

Hemma 22.30

Efter årsmöte med Arbetarekommunen och påföljande sen middag på Österns pärla med några av vännerna. Fin dag! Kajsa Borgnäs, som ledde min grupp i Kriskommissionen var gäst. Hon är allt positivt.

Tzayspett med jordnötssås var det ett tag sedan jag åt så en riktigt hungrig mage är nu mätt och kan sova nöjt.

Nu packa och återgå till Stockholm. Tur att det är så roligt att packa.