Nu är den jobbiga årstiden i gång. När solen kämpar för att trigga pigmentet i min panna och framkalla stor, brun fläck på rent jävelskap. Så jag för börja kräma och sjala nu.
Det här var när jag gick till affären. När jag gick hemåt så regnade det så det var ju bra för pannan ändå.
I kväll har jag hängt lite med LO Gävle och nu tvättar jag.
För en blomstercheck jag fått i present köpte jag den här förra veckan. Då var allt små små knoppar. Nu är det mer prunkande. Fint är det i alla fall. Fint blått!
I kväll har jag haft två möten med arbetarekommunen. Först med verkställande utskottet och därmed med ett kul gäng som ska vara ombud på kongressen i Ljusdal 2 april.
Annars pratar vi lite om vilka som ska på den ”stora” kongressen i Stockholm i helgen. Jag ska. Som åhörare. Se när mustaschmannen väljs. Det ska bli riktigt, riktigt roligt.
Har just besökt Sesam, kommunens boende för ensamkommande barn. Verksamheten verkar fungera väldigt bra. Nu käkat lunchlåda ur frysen innan jag ska iväg och träffa kvinnojourer.
Två möten i kväll. Det ÄR skönt när det händer grejer. Vara hemma lite ibland är bra. Men inte särskilt länge.
Fått ett glädjande mejl om att min nya mobil är på ingång. Pearly rose är färgen. Najs. Jag tror det är typ som jag har nu i färg. Men den här telefonen kommer att vara hel. Fantastiskt.
Jag har varit runt typ samtliga delar av centrala stan för att kolla hur de ter sig i solen. Det ser bra ut!
Sent i natt låg jag i soffan och tittade på Kunskapskanalen. Det var ett lätt surrealtistiskt program om mögel i grödor pga konstgödesel. Inspelat på 80-talet. Stundtals klassisk musik och bilder av solnedgångar eller döda fåglar. Ett väldigt långsamt program, men viktigt. Tre får dog sedan de lät de proväta möglig gröda. Några kalvar också som var den del av den jämtländske bondens experiment.
Om jag inte ställer klockan på morgonen, som jag inte gjorde i dag, sover jag till halv tolv. Inte jättebra. Nu ska jag ut och gå i solen.
Jag tycker det är självklart att människor som efter en stor viktnedgång har överskott på skinn och de problem som följer med det ska få en operation för det.
Att gå ner i vikt är en enorm bedrift och är en stor investering i hälsan, och man kan lätt anta att dessa personer nu kommer att belasta sjukvården mycket mindre än deras övervikt annars hade lett till.
Att då tvingas leva med skinnet och vad det innebär fysiskt och psykiskt… oh no. Om detta pågår en debatt i landstinget.
Bild från Aftonbladet
Jag har citerat Sanna Lundell tidigare. Läst ibland i pappers-Aftonbladet och sedan letat upp texterna på nätet.
Hennes karl är lite i ropet nu för att han knarkat. Sanna skriver på sin blogg:
Kan man inte vara en glad människa, med åsikter, integritet, självkänsla och självförtroende om man lever med beroende kring sig? Måste man dölja, ljuga och må dåligt för att någon i ens familj har ett beroende? Nej, faktiskt inte. Gå på ett Alanon-möte eller ett ACOA-möte och lär dig om beroendesjukdomarna. Lär dig att var och en som är vuxen har ansvar för sitt eget liv, sitt eget mående och faktiskt i slutändan: sin egen lycka. Livet är inte slut för att ens farsa/morsa/flickvän/pojkvän/barn har ett beroende. Det går att göra något åt det. Det går att välja livet.