Sitter på ett tåg norrut, som alldeles strax ankommer Söderhamn. Men jag ska vidare till Hudiksvall och därifrån till Delsbo. I dag gör jag arbetsplatsbesök med Kommunal. Jag tror det blir riktigt roligt!

Det känns skönare att åka norrut än söderut. Mer träd och mer kul.

I går hyrde jag en film. New York, I love you. Se aldrig den.

Ett företag med baseni Hamburg hade skickat brev förra veckan. De vill att jag ska köpa vin för visst är det självklart att jag då och då njuter av ett glas vin hemma. Fast … man kan svara nej på den inledande frågan. Ödmjukt.

En gång hade vi motbok. Nu ser marknadsföreningen och försäljningen av alkohol något mer aggressiv ut. Omöjligt att se i utskicket vilken adresskälla de använt sig av.

Låter lika konstigt som köttvin, men inte lika äckligt. Det sociala smörjmedlet …

Sen kväller gjorde att jag sov till elva. Därefter satt jag igång med städningen. Men jag fick vänta med dammsugningen till halv två när Markus tyckte det var lagom att gå upp.

Vid fyra kom den trevliga journalisten. Nu kollar jag på socialporr, Lyxfällan. Bläddrade igenom söndagsbilagan till Aftonbladet. Minns inget som stod i den. Lärdom, köp aldrig mer.

Läser också Helena von Zweigbergks ”Sånt man bara säger”. Hon är en fantastisk författare. Skriver lite som det är. Om hur ont vardagen kan göra. Hur relationer strular. Hur inget försvinner bara för att man råkat bli äldre.

Den här bilden kom i telefonen i natt med texten ”de bästa systrarna”. Och så är det verkligen. Jessica, hur kommer det sig att du är så i skuggan?

Efter en skapligt ansträngande dag i Ljusdal (bara en sådan sak som att gå upp nollsex nollnoll) med partiets distriktskongress satt jag ochladdade med pizza på väg till IOGT-NTOs distriktsårsmöte så får jag ett telefonsamtal som meddelar att jag där vunnit en elcykel. Jag vet knappt vad det är.

Nu har jag efter härligt prat med Ullie och en hel bunt andra människor som jag träffar ännu mer sällan än henne, susat hem genom natten. Men jag hade ju ingen hjälp så Ullie ordnade det här, till småtjejernas förtjusning. Nu står den på balkongen och jag måste fatta en del beslut kring hur jag ska göra med den.

Jag tror det är roligt at vara min krukväxt. Då blir man ägnad rätt stor uppmärksamhet och blir eftersedd på ett bra sätt. En timme har jag lagt på västerna nu. Plockat bort brunt (fast jag håller efter det väldigt bra) klippt bort och satt skott i vatten, duschat i badkar, vattnat, tvättat ur krukor, klippt bort utstickande rötter.

Med levande ting finns alltid något att göra!

Man kan också behöva sysselsätta sig med döda ting. Deklarationen till exempel.

… när någon har tänkt på mig kombinerat med en överraskning på posten. Tack Jessica!

Snygga blommor står i foajén bredvid kammaren som skymtar i bakgrunden.