Efter en skapligt ansträngande dag i Ljusdal (bara en sådan sak som att gå upp nollsex nollnoll) med partiets distriktskongress satt jag ochladdade med pizza på väg till IOGT-NTOs distriktsårsmöte så får jag ett telefonsamtal som meddelar att jag där vunnit en elcykel. Jag vet knappt vad det är.

Nu har jag efter härligt prat med Ullie och en hel bunt andra människor som jag träffar ännu mer sällan än henne, susat hem genom natten. Men jag hade ju ingen hjälp så Ullie ordnade det här, till småtjejernas förtjusning. Nu står den på balkongen och jag måste fatta en del beslut kring hur jag ska göra med den.

Jag tror det är roligt at vara min krukväxt. Då blir man ägnad rätt stor uppmärksamhet och blir eftersedd på ett bra sätt. En timme har jag lagt på västerna nu. Plockat bort brunt (fast jag håller efter det väldigt bra) klippt bort och satt skott i vatten, duschat i badkar, vattnat, tvättat ur krukor, klippt bort utstickande rötter.

Med levande ting finns alltid något att göra!

Man kan också behöva sysselsätta sig med döda ting. Deklarationen till exempel.

… när någon har tänkt på mig kombinerat med en överraskning på posten. Tack Jessica!

Snygga blommor står i foajén bredvid kammaren som skymtar i bakgrunden.

Kom hem vid tio efter massor av snack med Daniel. Och jag har lärt mig var Mälartorget ligger.

Det roliga med att bo i typ studentkorridor är att två kamrater var i korridoren och lagade mat då, så vi hängde en stund. Gillar det!

Nu ser jag lite TV-program på playen innan sovdags.

Pratade just med mormor. När jag skulle berätta något från sista tiden kunde jag bara konstatera att jag bara är på olika möten. Det händer inget speciellt.

Så är det. Det händer inget särskilt.

Beroende på hur man räknar. Stockholm har positiv inverkan på mitt sociala liv och om mindre än en timme har jag dejt med en klasskompis från gymnasiet som jag lääängtar efter. Daniel!

”Många svenskar behöver att kunna få åka bort från den svenska jante- och myndighetssverige för att ladda batterierna.”

Enligt kommentar på min blogg. Det är fantastiskt vilken syn som finns på vilka rättigheter vi människor tycker att vi kan ta oss.

Jag fick allt jag planerat för dagen gjort. Känner mig glad över det!

Väldigt trevligt att träffa LRF från hemlänet. Blir glad att prata om hur vi kan bruka jorden på ett bra sätt.

Efter voteringen klockan fyra åt jag på Wagamama med EvaEmma. Vi kom precis innan stormen, dvs köerna. Min stora nudelportion var väldigt god. Jag har tidigare ätit på kedjan i London och de kör samma koncept här. Med personal som talar engelska och allt!

Sedan blev det spontanfika med Anna. Vi pratade en hel del om debatten runt vårt förslag att göra det förbjudet för svenskar att köpa sex utomlands.

En tjejen har kommenterat debaten på nätet så här: ”Helt otroligt, nära på alla de usprungliga kommentarerna här är skrivna av män – och nästan alla av dem förfäktar prostitution! Man behöver inte direkt slå knut på sig för att se det sambandet.”

Det är precis samma sak som vi konstaterar. Vad är det med svenska män som tycker det är okej att åka och kolonialisera över världen? Utnyttja människor i utsatta situationer för sin egen njutning. Skamligt.

Avrundade med en timme på löpbandet framför SVTs Borgen. Nu blir det dokumentläsning.

Jag har hört att män har färre vänner än kvinnor. Är det därför de super mer?

Text från Aftonbladet: …  Två tredjedelar av kvinnorna i en undersökning på 1 000 personer hade vid 32 års ålder börjat använda ord och uttryck som deras mammor brukade använda. Man fick även vanor som att oroa sig, köpa skafferivaror i storpack och titta på såpoperor.

Min mamma är fantastisk. Om jag är lite som henne är det helt okej. Minus fransjacka och något frissigt hår. Hon smart, snygg. påhittig, rolig och energisk. Och hon har haft vett att sluta röka.  Ibland när jag ser andra 50-åringar är det lätt att konstatera att hon är en riktig pudding. vi är tyvärr inte så lika på utseendet mer än att vi gör en grej med löpparna när vi fokuserar.

Så mamma är helt okej. Jag är rädd för det här med skafferivaror i storpack och såpoperor. När de skriver så MÅSTE man ju oroa sig! Elakt.