Här är vårpropositionen. Den är grön och ungefär två pekfingrar tjock.

”De sjukskrivna har tvingats avstå från 26 miljarder, vilket är ungefär lika mycket som de tio procent rikaste har fått i skattesänkningar. Av dessa är sju av tio män. Av de sjukskrivna är sju av tio kvinnor”

Snodde det från en bekants statusuppdatering. Det är inget nytt men det gör mig ändå galen att läsa de sammanfattande raderna. Det är den är samhällsmodellen så många svenskar har röstat fram. Jag säger som  random sverigedemokrat -Jag får fan flytta till ett annat land!

Fast det menar jag ju inte. Jag stannar och slåss till sista blodsdroppen.

Stack upp i stort antal mellan rabattens löv från i höstas. Fint!

Muammar it is!

I dag har jag pratat med Carin Götblad. Jag sade att jag tycker hon är jättebra, att jag gillar att hon gillar marsvin och att hon inte dricker alkohol och att hon är en sån bra förebild för mig.

Hon blev väldigt glad. men jag är nog gladast ändå.

Jag bor på ett hotell med den här utsikten. Högst upp på hörnet med en stor balkong. Det är najs, men lite kallt att sitta på längre stund. Särskilt så här på kvällen då ingen sol synes.

Men förut satt jag på balkongen och åt den här påskbakelsen. Fin!

Jag läste också några av alla de tidningar som kommer till mig i riksdagen. Sveriges natur är särskilt bra.

Rummet är absolut okejsnyggt. Det är fräschare än fastigheten det ligger i. Fondvägg var nytt och stort en gång. En gigantisk spegel.

Vi var klara strax efter klockan 17 på kongresscentret (damn good, och då har jag sett ett antal) så jag gick till hotellet och hängde lite. Kom just tillbaka efter att ha varit på bion och kollat Hur många lingon finns det i skogen. Helt okej film. Vanna Rosenberg är skön.

Fick kramp i magen av hälsingebilderna och ville bara åka hemhem. Lägga nävarna mot en lavägg och andas in. promenera lite senare på kvällen när dimmorna lägger sig i dalgången och alla färger blir dova. Fan. Det är så fint att jag vill gråta.

Och så längtade jag hem till min stad som också var med i filmen. Jag ville gärna berätta för den fulla salongen ”Jag bor precis bredvid där”, men avstod. Varje steg i Gävle är en fröjd. Jag är lyckligt lottad!

Men just i natt är jag i Västerås. Det är ett bra alternativ. Men inte Norrala precis.

Fick ett SMS av Markus som undrade hur jag mådde. Jag skulle svara att jag mår bättre och att huvudet känns normalstort.

Eller som T9 ville uttrycka det. Normalstört. Egentligen inga invändningar!

Hannah är 19 år. I dag skriver hon på DN om hur hon växt upp och hur hon jobbar en massa extra för at kunna bidra till hushållet. Hennes mamma är utförsäkrad.

”Nu har jag blivit så pass gammal att jag har ett eget liv. Så då kan jag finnas till för henne ännu mer. Hon får anfall fem sex gånger i veckan och då får jag hålla koll på henne så att hon inte svimmar, hjälpa henne när hon får upp det lilla hon äter och till och med hjälpa henne att gå på toa.

Jag har ett flertal dagar stannat hemma eftersom mamma svimmat eller spytt, vilket resulterat i rätt hög frånvaro i skolan. Så därför förstår jag inte varför Försäkringskassan vill få ut henne i arbetslivet igen. Hon vill så gärna själv, men det går inte.”

”Mina vänner är helt fantastiska och jag älskar dem så, men har aldrig tid att umgås. Antingen är jag för trött eller så jobbar jag. På helger är de ute, dansar och ”festar” och jag står och tycker synd om mig själv på fabriken.”

Artikel från DN. Bilden också.

Där finns så här snygga tapeter!

I dag hade de storfika för vänner för att fira att de blivit kombos. Vi var över 20 stycken som fick supergott fika och fantastiskt umgänge. Åkte in till stan igen ihop med Jonas och fia och vi konstaterade att det finns många trevliga människor.