I dag har Anna Starbrink skrivit en lysande reflektion över abortdebatten. HÄR

”Fri abort har varit en nyckelfråga i kvinnokampen. För inte mer än några årtionden sedan tvingades svenska kvinnor i behov av abort resa över Östersjön. Den verkligheten råder fortfarande i länder i vår närhet, och i stora delar av världen är kvinnor hänvisade till rena kvacksalvare med smutsiga verktyg.

Kampen är inte heller över på hemmaplan. Energiska abortmotståndare för ofta fram välputsad och inlindad kritik, men i botten är deras agenda att sätta stopp för alla aborter. Och ibland lyser människo- och kvinno­synen igenom i val av ord och sällskap.”

”Att jämföra med några av mänsklighetens värsta brott är ett häpnadsväckande sätt att skuldbelägga de kvinnor som, ofta efter svåra överväganden, beslutar sig för att genomgå en abort.
Att likna sjukvårdens insatser för dessa kvinnor vid en nazistisk människosyn, är så osmakligt att jag måste läsa flera gånger för att förstå att detta verkligen är vad antiabortrörelsens före­trädare och en politiker i ett annat allians­parti faktiskt skriver.”

Egentligen borde den som hade syslöjd själv sy fast sina hårdrocksmärken på jackan.

Inte tvinga tjejen som hade träslöjd.

Snacka om att svenska skolan behöver shejpa upp sig. Fast inte i Hälsingland, för där lär vi oss alla typer av slöjd. Även den vi inte hade. På andra ställen inte ens den man hade.

Eller nåt.

Snyggt blev det så klart. Det blir alltid bra när jag gör grejer.

Det har blivit mycket diska. Dels efter middagen i går, dels efter fikat i dag. Sara och Lina har varit hos mig ett par timmar. Är genuint glad för det.

Det var lite man tager vad man haver-fika som blev väldigt bra, i kombo med en sväng på stan.

Nu börjar solen komma igen, efter en dag med åska och snabbregn.

Varmt och klibb och jag ska inte klaga mera.

Eftersom jag har rätt att beklaga mig över värmen gör jag det lagom mycket och får så klart veta at jag kommer att sakna det sen. Men nej, det kommer jag inte.

I dag sov jag bort några timmar på soffan för att liksom slippa känna. Gick inte så bra eftersom Markus helt oavsiktligt ankom min lägenhet under min sömn och gjorde saker som lät mycket. Som vek kartonger.

Haft gäster över på mat och prat.

Klockan tio gick vi ut. Då var det något svalare och jag blev äntligen lite gladare.

I dag har jag stått ett pass och sålt lotter på Coop Fjällbacken, för Brynäs S-förening. Väldigt kul, roligt att prata med folk. Och roligt att sälja vinstlotter.

Supergott bröd med salt och torkade blommor.

Gris som vilade nära grinden och vars öra stack ut.

På kvällen är riksdagen ganska tom. Det här är annars en mycket frekvent trafikerad bit.

I går hade vi lite sen polisdebatt. Kom igång omkring klockan 20.00. Det gick helt okej. Det är en hel del frågor som vi INTE är oense om med alliansen. Det har nu hänt andra gången att det byts talman, och kön på talman, mitt under mitt anförande. Det blir lite bökigt, så fyrkantig är min hjärna …

Jag var till och med klar med mitt andra inlägg så jag kunde hasta till 21.22-tåget … som visade sig vara försenat till 23.25. Så det var bara att vänta och ta 22.11 istället. Dessutom hade Wayne´s vid stationen där jag brukat hänga sådana här tillfällen stängt. Det borde vara förbjudet.

Men jag var hemma till spöktimmen och på ett tåg igen klockan åtta.

Jag har sagt det några gånger, men säger det igen. Under vintern klagade jag inte en gång på kylan. Kylan var min vän. Nu är min ovän här. Tjock och fet värme. Jag kan inte sova. Jag känner mig ofräsch.

Ge mig en sval sommar.

I går kväll var jag på samkväm med lite sköna tjejor och kom hem strax innan midnatt. ÄÖgnade ett tag åt mitt anförande och gjorde noteringar i manuset. Morgonen har ägnats åt möten och nu stämmer jag av inlägget igen.

Det är många saker som ska debatteras i dag och debatten börjar inte förrän tolv och bryts av frågestund och votering. Så jag har inget hopp om att komma upp före klockan 20.

Läser igenom lite färska inlägg och kommentarer på Fattigdomsbloggen (Aftonbladets). Konstaterar:

– Några få ställer frågan kring allt som skrivs om ensamstående mammor och deras barn. Var är papporna och var är det ansvar som de borde ta för de barn som de varit med och tillverkat? Jag tycker vi ska ställa den frågan i större utsträckning.

I går tittade jag på statistiken för underhållsstödet. Där ser vi att totalt utbetalades år 2010 3550 miljoner kronor. 1518 miljoner debiterades ”frånvarande” förälder och 1499 betalades in. Kostnad på 2051 miljoner för staten.

Det är enligt Försäkringskassan 87 procent män som betalar in hela eller delar av sitt underhållsbidrag.  

Jag tycker inte att män ska reduceras till en uppgift där papparollen är att betala lite för det barnen kostar, tvärtom. Jag tycker män ska finnas med och ta halva föräldraledigheten och allt sånt. Men miniminivån, det borde rimligtvis vara att bidra ekonomiskt.

Nu finns det absolut pappor som av olika skäl inte har ekonomi ens för sig själva och därför bygger på sitt skuldberg när de debiteras för detta. Så ska vi heller inte ha det.

Men, en höjning av underhållsstödet (som idag är 1273 kronor, höjdes en hundring för femton år sedan) skulle betyda mycket. För ibland är det ju så att mamman knappast har bättre ekonomi än den frånvarande fadern, men ska driva runt sig själv och kanske flera barn.

Det är lätt att halka in i tanken om varför man väljer att skaffa barn om ekonomin är kass. Fast det spelar ju ingen roll. Barnen kommer och de ska vara välkomna och ha det bra.

– Många tipsar om vad man kan göra, både om man är fattig förälder och om man vill hjälpa. Många berättar om hur de på olika sätt hjälpt, genom att köpa kläder till en förskolekompis (men tvättat och låtsas de va rbegagnade) elelr bekostat glass till alla i klassen. Det är fint. Men varför kan vi inte bara betala skatt istället!? Jag vill inte ha ett samhälle som bygger på välgörenhet. Välgörenhet fyller den plats där samhället brister, och det vill jag åtgärda. Inte utvidga välgörenheten.

– Vi har olika drivkrafter. Precis som när det gäller allt annat är vi olika funtade. Några förmår inte, orkar inte tänka ut hur de ska klara vardagen och vad man kan hitta på av nöjen för barnen som inte behöver kosta. Andra orkar det. Några är fighters och andra inte. Det kan bero på massor av olika saker. Men oavsett vilket, ska väl ungarna ha det bra? Vi väljer ju inte våra föräldrar.