Tvingade mig att vakna i morse vid tio. Har snor i klump placerat mitt i huvudet och det sitter liksom där det sitter. Det gör att sinnena agerar lite långsammare. Trots det har jag haft två bra jobbmöten med partiarbete, där vi nådde goda resultat med uppgiften. Fast lite långsammare då.

En vigsel har jag också haft, och det blev lite rörigt, då någon plötsligt bestämt sig för att städa lokalen och plockat ut allt så ett snabbroddande krävdes för att försöka få ihop någorlunda stämning i ett annat rum. Och så påföljande vittnesfika med Sergio och Peter som ställde upp. Ahmed dök upp också.

Gästerna från möte två har precis gått och jag ska försöka sammanställa anteckningarna och bestämma mig för hur jag ska klippa håret i morgon.

Och kanske ta ett varmbad. Tycka lite synd om mig som är lägersjuk. Tröstar med mig att Sergio framstod som ännu risigare.

Fast jag gillar inte kramar. Men ändå fint.

Tja. Omåttligt populärt som vanligt.

Mina ben efter den här turen. Behövde egentligen inte en lång ridtur dagen därpå. Men så var det.

Vad finns att nämndaEn turistkväll som var fem minuter Falsterbo, fem minuter Koster inkluderande bland annat info om Karolinerna, Tännforsen, chokladfabrik och klappa en älg och ge den potatis.

Boendet på Tott. Fab hotell med allt vi behövde för lägret på samma plats. Bodde med fyra rara män i en lägenhet. Jag fick bäddsoffan. Det var nog sämst. Men kudden var fantastisk och jag var väldigt glad!

Ett femtiotal lägerdeltagare som vi ordnade med och hade hur roligt som helst. Inga incidenter. Inget allvarligare bus än att en unge kunde vara uppe längre eftersom hen lurade mig med väska under täcke vid kontrollen.

Alla fantastiska, kompetenta och överroliga människor som jag känner och inte träffar alltför ofta och därför gläds åt det när jag får chansen. Och så några nya som jag är bonusglad över.

Och ridturen. Som sitter längst inne i hjärtat på mig.

Min totalt otutinerade packning. Hur mång aånger i livet har jag packat för att vara bort en vecka? Hundra? Borde jag kunna kräva mer av mig själv än att plötsligt stå där med en massa tights och inte så mycket mer? Förmodligen.

Avslutningsfesten. Varför den otäcke, sexistiske mannen som skulle ”bjuda” på stand up? För att han var barn (om än passerat 40) till någon arrangör? Fasligt dåligt skäl när han var så u-u-usel.

Och naturligtvis ingjöts lite fighting spritit när det handlar om att tillsammans skapa en lite bättre framtid för oss alla.

Bland mycket annat var det i går den traditionella nagelfesten. Som knytis med nagellack och många som inte tidigare provat på tar chansen. Här har Jens fotat medan jag gör hans naglar. I en vinröd nyans som matchade ränderna i hans skjorta.

Nu är det sista hela dagen. Jag känner mig ganska sliten och längtar hem lite.

Jag har införskaffat regnjacka.

Life is good. Ingen sol, inga fläckar i pannan.

Ett av mitt livs bästa stunder har varit i dag. Jag har tillsammans med fyra andra från lägret och en ledare ridigt över fjället. Helt magnifik upplevelse. Kan inte beskrivas med ord. Har aldrig ridit lodrätt tidigare.

Cool grej är att hästarna lärt sig att om de har grimskaft på så sitter de fast … så där stod de stilla när vi fikade.

Ni vet chokladstrutarna … jag har i dag varit där de tillverkas. I ett ganska litet hus i Åre. Det var provsmakning. Say no more.

Visst blir man förvånad. Att en sketen korvgrillarbrasa kan få kallas ”bål”.

Som jag har letat! Äntligen ett vuxenplagg med det som kallas barnmönster. Men som egentligen är mönster man blir glad av. Men så är vuxna inte så glada heller. Och det som händer nu är att jag som är så glad blir ännu gladare.

Under mingelmiddagen fotade Linda oss. Ellinor konstaterade att bilden starkt ser ut som om Ullie är på ett hem och vi andra kommit dit för påhälsning. Lite skojigt. men tittar man noga på bilden ser vi ut att behöva dygnetruntservice allihopa. Smärtsamt medveten om det.