Första gången med jätteapan

King Kong är en film jag aldrig sett tidigare. I natt visades den på SVT (goodie, ingen skabbig reklam från ÖB). Det end jag egentligen sett om den är att apan klättrar i skyskrapor. Men själva apan dyker inte upp förrän 65 minuter in i den tre timmarlånga filmen, nya versionen. I filmen ingår dessutom en hel del dinosaurier och andra ”läskiga kryp”. Oväntat.

En typisk film som jag inte känner mig lockad av, men kände ändå att den främst i larv-tid engagerade mig. stor del av engagemanget handlar ändå om att fundera över vilken hjärna som hittar på sånt här. och varför. Och när det väl är påhittat, varför gör någon en jätteproduktion av det … två gånger!

Se bara om du är nyårsnattstrött och kan småslumra i soffan.

Sista kvällen på året

Jag var med några av mina allra bästa vänner i Nyköping. Värdarna kan laga riktigt god mat. Här är förrätten, härlig trattkantarellsoppa. Jag älskar svamp. Sedan blev det bara bättre. Vad sägs om pannacaotta, randig i tre smaker? Maten var fin, och sällskapet ännu mycket bättre.

Jag lärde mig saker om köksprylar jag inte hade en aning om. Visste ni att det finns bakplåtspapper i silikon? eller att det finns en särskilt grej man kan använda för att få ut kärnorna ur granatäpplen? Jag ska satsa på silikonet. I övrigt försöker jag ha minimalt med saker i köket.

Igår freakade jag också på as-tråkiga mass-sms från folk som aldrig smsar mig annars (nästan). Jag är otacksam. Däremot uppskattar jag väldigt mycket de som kommer som faktiskt är skriva för mig, och inte vem som helst.

Känner också hur jag verkligen tröttnade på facebook. Kan inte riktigt beskriva känslan. Stod mig upp i halsen bara. Jag hävdade alltså att jag 1) tvättade in det nya året 2) glömde tvätten i tvättstugan. Det senaste ganska irrelevant. Men jag orkade inte med hur alla skulle berätta om hur roliga saker de gör.

Gott nytt år!

Gott nytt år önskar jag er med den här sötaste bilden. Fick den på litet, litet vykort från min näst äldsta moster den här veckan. Rekommenderar er inte att gå ut med rumpan bar dock!

Bäst i år är att en sjukdom inte bet på min vän! Nu ska jag fira nyår med henne!

En konfirmationspresent

Det här motivet var  omöjligt att få till bra med mobilkameran. Det är pennor som jag fick av min mamma när jag konfirmerades. Jag vet inte vad andra får i present, men smycken och gojs brukar det väl vara. Jag fick alltså två guldfärgade Ballograf-pennor med mitt namn graverat. Det säger nåt om en förälder som verkligen känner sitt barn. Kanske en av de finaste presenter jag fått någonsin. Nu har jag precis bytt bläckpatron (efter fem års ”jag ska snart”) och nu är de fit for fight igen.

Fick ett nattlinne också tror jag. Det var också fint mamma. Och moppen jag fick i födelsedagspresent senast var också fin! Bara fint, fint, fint.

Årets nya länder

2011 har jag besökt tre länder för första gången.

Luxemburg: Det där låtsaslandet. Pittoreskt, charmigt. Åker gärna tillbaka.
Holland: Oklart, det regnade eller blåste hela tiden.
Grekland: Det var varmt och soligt. Åker hellre tillbaka till Holland.

På väg hem från Holland.

De duktiga männen

”Väldigt ofta blir kvinnor väldigt glada när män gör sådant som man tar för självklart att kvinnor ska göra. När Göran lagar middag åt mamma så är det fest, en högtidsstund, åh vad gott det smakar Göran, du är allt snäll du och duktig, så DUKTIG! på att laga mat. Fast mamma lagar tre mål om dagen, året runt, livet ut, och får ett lojt ”tack” på sin höjd. Och män som tar ut halva föräldraledigheten blir hjältar, mammans väninnor kan inte sluta prata om hur lyckligt lottad hon ska vara som har en så medveten man, för att inte tala om ungen! Att ha en sådan HÄNGIVEN pappa.”

HÄR finns hela texten av Hanna H.