I dag är det söndag. Ingen har avgått ännu.
Jag har varit och pratat med en bunt SSU-tjejer och tränat hårt efter det.

Gjort omelett och funderat på hur jag bäst undviker kvällstidningarna.

Vi kan kanske enas om en sak. Det kommer inte att bli Bodström. Oavsett vad undersökningar på nätet säger.

Jag och två kamrater tittade på SVTs sändning av Juholts presskonferens. Alltså tittade vi inte på den eftersom de inte sände den, och när jag bytte till TV4 så gjorde jag det i samma stund som Juholt lämnade talarstolen och missade således när han sade det han sade i realtid.

FET miss av Public Service. Fet miss av mig.

När ett frågetecken är uträtat så dyker flera upp.

Jag har till och med lockats av lokal media att säga vilka jag vill se som partiledare. Samma som sist (och det var ju nyss) är det. Just i dag, just nu känns det dock oviktigt. Däremot sade jag tydligt: ”viktigast att vi slipper en gubbe”

Det blev ingen helg av den här helgen kan jag konstatera.

Men paret jag vigde efter lunch verkade lyckliga! Glad för deras skull.

Jag hade i alla fall rätt i går kväll. Och står fast vid vad som är det största problemet. Fortfarande inte vant mig vid att omnämnas ”Lundgren”.

Elles årsastro om mig:

Det sker en snabb utveckling det här året och din karriär tar en riktning uppåt.

Obs! Vill inte bli partiledare!

Vi är några som jobbar med politiken trots allt. I dag uppmärksammas tio års-minnet av Fadime av mig och min kamrat Anna i Justitieutskottet.

Så jag plockade fram repotaget på nätet. Det handlar om Hemvärnet vars Gävleborgsavdelning hotas. Snygg avslutning med mig och en underbart gullig hund jag klappade ganska länge. Missa inte instruktionen för spolning.

Jag är fortfarande mycket ledsen. Jag har väl varit ledsen sedan valet 2010 egentligen, men ledsenheten kan inte ta över. Det har inte blivit någon vila i något. Ständigt pressen, ständigt frågorna som jag känner att jag borde kunna svara på fastän jag inte har något svar. För jag vet inte.

Hela situationen gör mig mycket betryckt. Den hade inte lösts av att Håkan Juholt kastade in handduken. Den löser sig heller inte av att han sitter kvar. Det är ett stort jobb vi har att göra.

Jag fortsätter med det jag gjort hittills. Träffar folk och pratar politik. Ungefär så.

Det är så många (kanske alla?) som behöver socialdemokratisk politik.

Nu vilar jag lite i kvällens lättnad över att VETA. Jag är inte naiv, jag vet att det inte är så enkelt.

Eftersom det är jobbigt och frustrerande lägt just nu (och då överdriver jag inte) och jag inte vill tänka, så har jag gjort det som funkar för bäst för mig då. Scrappat alltså. Dragit fram grejer över mitt dubbelskrivbord. Sytt, stämplat, limmat … tre sidor och en snygg ask hittils. Nu gör jag paus för Biggest Loser. Har fortsatta planer som inkluderar blått och grönt.

Öppnar Facebook. De två första uppdateringarna som möter mig gör mig helt matt.

Först en värdelöst, ointressant text som ska vara ”rolig” (Tydligt att vi har olika humor):

VET NI VARFÖR MÄN KALLAR OSS FÖR ”HÄXOR”?? 😉

Jo, därför att: Vi ser till att pengarna räcker i slutet av månaden med hjälp av Magi, vi gör underverk med maten när vi får besök, vi befinner oss på olika platser samtidigt: kontoret, tvättar, stryker, serverar middag, hjälper barnen med läxan, gör inlägg i Facebook… Vi har den medfödda förmågan att charma den där speciella mannen… Vi är dessutom flera personer i en kropp: dotter, syster, fru, mamma, vän, partner och häxa… Klistra in på din vägg om du är en PERFEKT HÄXA!!! 😉 ♥

Nästa är en ännu roligare bild. Jag håller verkligen på skrattar ihjäl mig.

Min observation är att det är kvinnor som passerat 45 som gillar sånt här. Främst.

Efter Heliga Birgitta kommer Sankt Moms!

Och på Pizza Hut av alla ställen.