Nästan av sig själv

Passade på att ta en ledig tvättid. När det inte varit planerat känns det nästan som att jag inte tvättar. Att det bara händer av sig själv. Det fanns ingen mental uppförsbacke innan.  I och för sig inte så jättestor annars heller. tvätta är ganska enkelt och man får nya kläder. Å andra sidan finns det mycket som är roligare också.

Läsa böcker till exempel. Eller det jag ska göra alldeles snart, hålla i studiecirkel. Vi ska snacka om utformningen av Socialdemokraternas nya partiprogram om sk antas på kongressen om drygt ett år. Kanske det bästa man kan ägna sig åt en dag som den här.

En ny dag

I dag är det söndag. Ingen har avgått ännu.
Jag har varit och pratat med en bunt SSU-tjejer och tränat hårt efter det.

Gjort omelett och funderat på hur jag bäst undviker kvällstidningarna.

Vi kan kanske enas om en sak. Det kommer inte att bli Bodström. Oavsett vad undersökningar på nätet säger.

Missen

Jag och två kamrater tittade på SVTs sändning av Juholts presskonferens. Alltså tittade vi inte på den eftersom de inte sände den, och när jag bytte till TV4 så gjorde jag det i samma stund som Juholt lämnade talarstolen och missade således när han sade det han sade i realtid.

FET miss av Public Service. Fet miss av mig.

När ett frågetecken är uträtat så dyker flera upp.

Jag har till och med lockats av lokal media att säga vilka jag vill se som partiledare. Samma som sist (och det var ju nyss) är det. Just i dag, just nu känns det dock oviktigt. Däremot sade jag tydligt: ”viktigast att vi slipper en gubbe”

Det blev ingen helg av den här helgen kan jag konstatera.

Men paret jag vigde efter lunch verkade lyckliga! Glad för deras skull.

Lättnad

Jag är fortfarande mycket ledsen. Jag har väl varit ledsen sedan valet 2010 egentligen, men ledsenheten kan inte ta över. Det har inte blivit någon vila i något. Ständigt pressen, ständigt frågorna som jag känner att jag borde kunna svara på fastän jag inte har något svar. För jag vet inte.

Hela situationen gör mig mycket betryckt. Den hade inte lösts av att Håkan Juholt kastade in handduken. Den löser sig heller inte av att han sitter kvar. Det är ett stort jobb vi har att göra.

Jag fortsätter med det jag gjort hittills. Träffar folk och pratar politik. Ungefär så.

Det är så många (kanske alla?) som behöver socialdemokratisk politik.

Nu vilar jag lite i kvällens lättnad över att VETA. Jag är inte naiv, jag vet att det inte är så enkelt.

Terapi. Lite rosa, lite stygn.

Eftersom det är jobbigt och frustrerande lägt just nu (och då överdriver jag inte) och jag inte vill tänka, så har jag gjort det som funkar för bäst för mig då. Scrappat alltså. Dragit fram grejer över mitt dubbelskrivbord. Sytt, stämplat, limmat … tre sidor och en snygg ask hittils. Nu gör jag paus för Biggest Loser. Har fortsatta planer som inkluderar blått och grönt.