I dag var jag utkvittad från voteringen för att hinna hem till Nämndemannaföreningens årsmöte.

Innan jag rusade från riksdagen hade vi sittning med ett flertal representanter från Unionen. Som alltid när diskussionerna är viktiga känns tiden för kort.

Skönt att landa hemma vid niotiden. Med lät huvudvärd (åh, vad jag gnäller) och stel nacke. Glad över att jag tränade i morse så att jag ändå känner mig relativt pigg och stark.

Brännpunkt, SvD

”Forskningen och internationella erfarenheter är tydliga: att öppna upp för kommersiell detaljhandel med alkoholdrycker skulle leda till ökad alkoholkonsumtion. Det, i sin tur, skulle leda till mer ungdomsfylleri, ökad kvinnomisshandel, fler alkoholrelaterade sjukdomar, ökad sjukfrånvaro, fler döda i trafiken och andra sociala, rättsliga och medicinska problem.”

Vaknade av att någon sågade nåt någonstans utanför. Ni som tror att sågande osv är för landet, nej nej. Det sågas mitt huvudstaden. KLOCKAN 06.58.

Engelskkursen. En timme på kontoret med post och läsning. Två timmar på Socialdemokraternas skolseminaruim. Snabblunch i matlåda innan en träff med IOGT-NTO i vars utredning om substitutionsbehandling jag har äran att sitta. Alla andra hade tjusiga titlar i direktivet men jag var enbart medlem. Gräsrot. Fint. En politiskt mycket intressant fråga.

Tillbaka till voteringen. Som var lååång och där vi förlorade ett ämne på lottning. LOTTNING!

Sedan en middag i Strömmen med min mentor. Enligt honom kan jag ha Löfven att tacka för mycket. Orsak, samband, verkan … sådant.

Raskt över gatan till Östra för att delta på Alkoholpoltiskt Forums årsmöte. Spännande föreläsare inledde.

Därefter höjdpunkten. En timmes spontanfika med Linda som också var på möte.

Kvällspasset med Riksrevisionens rapport om brottsmålshantering. Ledsnade tio och gick ner och simmade 40. Annan kamrat simmade också och då går tiden fort när samtalen stjäl uppmärksamhet.

En fet dag helt enkelt. Rätt rolig. Vad är kvar? Läsa Neo i sängen.

I natt sover jag inte med öppet fönster. Någon kanske tänker såga lite när som helst i natt.

Här är en ny fantastiskt rosa sjal. Olika rosa nyanser i samma. Och en uppenbart skelande tjej.

Upp tappert varje onsdagsmorgon för att gå till engelsklektionen.

I dag har jag lärt mig en bunt fler ord ch hur man kan använda dem och inte.

Tills nästa gång har vi en sån skön högstadieläxa, att hitta en artikel om hur de jobbat med någon aktuell fråga i US eller UK och referera på engelska.

Skillnaden på högstadiet och nu är att det är frivilligt. Tycker man inte att man hinner är det helt okej. 

Ni har hört om det.

Hur huset i Vallentuna där ensamommande barn skulle bo har vandaliserats. Bland annat har någon eller några snillrikt sprutat in massor av vatten i huset, ordnat en vattenskada och därmed försenat inflytten.

Hur kommer det sig att människor oroas så hårt över att unga människor ska flytta in i närheten? I min hemtrakt finns samma typ av oro. Vari består den?

Jag kan verkligen inte förstå hur sådan skräck kan uppkomma för at några människor ska bo bo ett ställe, kortare eller längre tid. Vattenskada är en sak. Att tända eld på sådana boenden har också förekommit.

Vilka är det egentligen som är värda att klandra? Som verkar vara människorna att hålla sig undan från?

De som gjorde den här vattenskadan till exempel. Vad sysslar de med annars? Har de ett vanligt jobb på en bank, kollar de på tecknad film med barn, spelar de golf? Först lite golf och sen lite förstöra för andra människor?

I dag skriver DN om hur sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga mest kostat pengar för staten. Dvs, mycket dålig effekt.

Och det här ska då vara regeringens trumfort mot ungdomsarbetslösheten. Tjoho!

Fatta vad utbildning vi hade fått för de här pengarna.

En debatt i medierna har pågått ett  tag. Involverade bland andra Maria Sveland och så Pär Ström. Mannen som hatar feminister.

Sveland har nu skrivit en avslutningsreplik efter att ha gått på Ströms öppna pubkväll och pratat med honom och hans vapendragare.

Ur Svelands text vill jag lyfta fram följande:

Just vårdnadstvister var ett annat återkommande tema under kvällen på Dickens. Det är ingen slump utan har att göra med den framväxande aggressiva papparättsrörelse som delar antifeministernas avsky mot feminister. Här återfinner man samma paranoida bild av feminister som till varje pris vill ta barnen från papporna. I deras värld finns det en hämndlysten frånskild kvinna bakom varje anklagelse om sexuellt övergrepp eller misshandel, ivrigt påhejad av en feministmaffia och en statsfinansierad kvinnojoursrörelse.

Att feminister i alla tider kämpat just för att förmå männen att ta mer ansvar för barn och familj och bli mer närvarande i sina barns liv är ett faktum som de helt enkelt ignorerar. Här handlar nämligen kampen inte om att ta sitt ansvar som pappa (med allt vad det innebär i tid, omsorg och pengar) utan om pappors ovillkorliga rätt till sina barn. Oavsett om det är en pappa som misshandlat sin före detta fru inför ögonen på barnen. Oavsett om barnen vägrar träffa pappan (något som de tolkar som en hämndlysten före detta frus hjärntvätt av deras gemensamma barn).

och

Oförmågan att se skillnaden mellan det faktum att det faktiskt är män som med övervägande majoritet ligger bakom våldsbrott och våldtäkter (och krig för den delen) och att påstå att alla män är våldtäktsmän eller kvinnomisshandlare. Men denna misstolkning återkom i alla samtal jag hade under kvällen. Det är intressant och jag har funderat på vad det beror på. Hur kan man förväxla problematiserandet av en destruktiv mansroll som ibland leder till våld med det befängda påståendet att alla män därmed är våldsutövare?

Har just suttit en timme och mejlat. Plockat upp lösa trådar från veckan som gick, och skapat nya trådar för kommande tider.

Mejl är rätt fantastiskt.