I natt har jag drömt väldigt många saker. En hel del om människor jag har ”lite svårt för”

Vaknade i arla morgonstund och hade huvudvärk. Trodde jag. Det var bara en dröm.

Jag skakade lite på huvudet och så ar det borta. Najs att sova vidare sedan.

Fick en kommentar på inlägget om att mest män slåss.

Du glömmer helt bort det absolut viktigaste med just detta fallet, och många där till. Media vill skylla på att det är ”unga tonårskillar” som begår dessa brott, men glömmer helt bort att det nästan aldrig är några etniska svenskar som begår dessa brotten – en stor majoritet av våldsbrotten begås av just invandrarungdomar.

Ett tips kan ju vara att utöver att läsa vanlig media, faktiskt läsa svensk och sanningsenlig media. Som tex. realisten.se

Det är verkligen på hög tid att vi slutar ignorera det faktum att invandrande ”minoriteter” begår en MAJORITET av alla brott i Sverige.

Utifrån det vill jag hänvisa till Brås rapport på området. Den visar att ”invandrare” är mindre överrepresentarade i brottsstatistiken än män. Inte oväntat. Och inte heller något Rasmus som kämnade kommentaren vill bemöta. Långt mycket mindre representerade än människor som uppburit socialbidrag. Vad säger det?

 

MAJORITETEN AV DEM SOM REGISTRERATS FÖR BROTT

ÄR FÖDDA I SVERIGE AV SVENSKFÖDDA FÖRÄLDRAR

Brå:s studie omfattar samtliga folkbokförda personer i Sverige som var 15 –

51 år år 1997. Det rör sig om cirka 4,4 miljoner individer. Närmare 60

procent av de nästan 1 520 000 brotten som dessa personer var registrerade

för under perioden kan hänföras till personer födda i Sverige av två svenskfödda

föräldrar. Nästan en fjärdedel av brotten är registrerade på utrikes

födda och närmare 20 procent på svenskfödda personer med en eller bägge

föräldrarna födda utomlands.

Brå har, med utgångspunkt från detta, försökt skatta hur samtliga anmälda

brott fördelar sig på olika grupper. Bilden förändras då något, främst

eftersom även de brott som begåtts av personer som inte är folkbokförda i

Sverige kommer att inrymmas. Denna grupp beräknas svara för 7 procent

av de anmälda brotten under perioden. Det är en ökning från 3 procent i

Brå:s förra studie.

 

 

DE SOM ÄR FÖDDA UTOMLANDS ÄR OFTARE REGISTRERADE

FÖR BROTT ÄN SVENSKFÖDDA PERSONER

De allra flesta i de studerade grupperna är inte misstänkta för något brott

alls under den studerade femårsperioden Det gäller oavsett etnisk bakgrund.

Andelen i de olika grupperna som inte är misstänkta för något brott alls,

varierade mellan 88 och 95 procent.

Andelen som är misstänkta för brott är dock högre bland dem som är

födda utomlands eller har en eller två utrikes födda föräldrar, jämfört med

dem som är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar. Det är två och en

halv gånger så vanligt att utrikes födda är registrerade som misstänkta för

brott jämfört med svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige.

De har alltså en ”överrisk” på 2,5. För dem som är födda i Sverige

med två utrikes födda föräldrar är det dubbelt så vanligt som bland svenskfödda

personer med båda föräldrarna födda i Sverige. Deras ”överrisk” är

således 2. Bland dem med en svenskfödd och en utrikes född förälder är

risken 1,4 gånger större. Det mönster som framträdde i Brå:s förra studie,

nämligen att risken att vara registrerad för brott var lägre bland ”invandrarnas

barn” som var födda i Sverige än bland dem som själva hade invandrat

till Sverige, visar sig således även i den nya studien.

 

 

Det kan diskuteras om de olika gruppernas överrisker ska ses som höga

eller inte. Som exempel kan nämnas att skillnaden mellan män och kvinnor,

när det gäller brottslighet, är större än skillnaderna grundade på om en

person är född i Sverige eller inte. Det är 3,5 gånger vanligare att män är

misstänkta för brott än kvinnor. När det gäller grövre brott är skillnaderna

mellan män och kvinnor ännu större. Det är också mer än sex gånger vanligare

att personer vars familj haft socialbidrag är registrerade för brott än

personer vars familj inte haft det.

… firar Gävleborna sitt hockeylag. Det är fint!

I det här landet skall alla få knulla med alla huller om buller passar det sig inte för någon så får de väl flytta utomlands då.

Skriv in det i svensk grundlag.

Mvh

XXX

I dag kör jag stor vitskjorta och gammelmormors väst. Mångfaldsrosen som pin.

En förmiddag av utskott och föreläsning om psykisk sjukdom/våldsbrott. Lunchvotering och sen lunch med kompis. Blandad eftermiddag. Nu votering igen och därefter stannar jag och tränar innan jag åker hem. Det är en ny vana.

Jag håller på att städa på kontoret. Bläddrar igenom tidningar och rapporter som blivit liggande i några veckor. Börjar ana soffan.

Det här kära vänner skulle jag vilja tipsa om, kanske till min 40-årsdag? En vänbok!

Johanna Kronlid är chefredaktör på tidningen Arbetet som jag tidigare uttryckt kärlek till efter den omformning tidningen genomgått.

Hon skrev nyligen om det här fenomenet som ibland uttrar sig när jag träffar mina partikamrater och pratar om utbildning ovan gymnasienivån -Alla kan väl inte studera heller! Kanske inte, men svaret är att många fler kan.

Johanna funderar över vad det kan bero på att man har den inställningen, beror det på taskigt självförtroende? Tron om att vi med en viss bakgrund skulle vara mindre smarta (inte ha ”läshuvud”) än andra? Det stämmer ju givetvis inte på klassbasis sett.

Är det någon som tror det motsatta, att det inte finns några ”tröga” i överklassen?

Studier är för alla, och alla måste få känna det. Vi har ett i grunden fantastiskt system i Sverige som gör att alla har tillgång till högre studier oavsett om föräldrarna har stora ekonomiska resurser eller inte.

Systemet kan absolut bli bättre, det är inte det, men det gav mig möjligheter att plugga på högskolan. Och det ger de som kommer efter mig möjligheter att göra det även om de inte heter von, utan kanske ”bara” Lundgren (Fast jag älskar Lundgren, det blir aldrig nåt annat och inte nåt töntigt dubbelnamn om jag mot förmodan skulle gifta mig). Det ekonomiska är för unga inte hindret, utan många gånger attityden från de runt om.

Studier ger mer än färdigheter i ämnen. Studier ger en trygghet i att veta att att man vet. En självkänsla. Fin bonus, om den var klen från början.

Svaret på frågan i rubriken: Ja. Det går fint. Jag har fett många högskolepoäng!

I väntan på min lunchkompis så har jag stoppat papper i plastmappar och noga skrivit på baksidan av en postit vad den innehåller och fäst på insidan av plastmappen så att postiten inte skrapas av i hantering. Mycket viktigt hanteringstips!

Jag lyssnar också på Petter. Tänker på hur massa tanter gillar honom efter ett visst TV-program. Allmänt folkliga grejer.

Att göra miner på kort är en sån. Störtlöjligt.

Att sätta brillor (gärna solbrillor) på barn och djur och fota och gärna dela är också poppis. Också ofattbart trist.

Solbrillor verkar få folk att tro att de är hur tuffa som helst. Det är man inte, man kan till och med lätt se löjlig ut. De skyddar mot skadligt UV-ljus och underlättar vid bilkörning och så. Att de också fått någon tuffhetsstatus är lite speciellt.

Det händer ofta nåt knas med folk som sätter på sig solbrillor. I morgonsoffan för någon vecka sedan började båda programledarna göra miner och gester liknande min ironiska på bilden av att få dom på näsan.