Socialdemokraterna föreslår idag, som en del av den kommande vårbudgeten, att ett system med utbildningskontrakt införs. Syftet är att hjälpa unga till jobb och praktik, och att samtidigt betona det egna ansvaret för att göra sig anställningsbar genom gymnasiekompetens.

Kontraktet vänder sig till den som är arbetssökande, under 25 år och inte har fullgjort gymnasiet. Den som är ung och söker jobb erbjuds:

Jobb enligt ”Västeråsmodellen” med avtalsenlig lön på halvtid och studier på halvtid.

Praktik hos privata eller offentliga arbetsgivare samt studier på halvtid eller deltid.

Utbildning på heltid, vid komvux, yrkes-vux eller folkhögskola.

Ett särskilt studiestöd eller förhöjt studiebidrag.

Enligt de lagar och regler som finns idag villkoras ersättningar från det offentliga med att utbildningskontraktet fullföljs. Kontraktet ska både gälla nya insatser med jobb och praktik samt den befintliga arbetsmarknadspolitiken, t ex arbetsmarknadsutbildningen.

Jag vill skriva lite om det här med min dygnsrytm. Om att verksamheterna inte är anpassade till den. Jag önskar därför att ingenting startar före klockan tio på förmiddagarna. Om det inte går halv nio.

Jag har däremot inga problem med att vara igång med möten och så till 21-tiden. Därefter vill jag gärna göra roligheter om det är möjligt. Eller tträna. Som bara är en halv rolighet, mer av ett tvång.

Men jag förstår! Det kommer inte att hända. I natt var jag uppe för länge. Kom hem en runt halv tolv efter middag på Söder. Inte sent alls, helt lagom. Men sedan, när boken tar mig!

Pubertalt att stiga upp tio minuter innan morgonens engelsklektion. Men det funkar!

Och sent, det kommer jag inte.

I dag är det späckat. Ska rapportera i kväll. Om jag hinner. Har förmånen att sikta på ännu en sen middag på Söder.

Köpte en jeansjacka i går. Den är redan en del av mig. I dag har den varit med på Polhem och hållit ett kort anförande på invigningen av vård- och omsorgscollege. Ätit ganska många briesnittar och tömt cider över ett bord.

Sitter och jobbat med en liten klump i magen. Det är liksom så .. MYCKET.

Asså, maten var jättegod. Lärare och elever på högstadieskolan jag besökte var mycket trevliga och intressanta att prata med. De lärarna hade jag mer än gärna haft som kollegor.

Trevlig middag med partikamrater från olika delar av kommunen och så medlemsmötet på kvällen där skolan var temat. Att diskutera med varandra är det bästa. En femtonåring och så någon som är ungefär femtio år äldre än så. Folkrörelse, möten, framtidstro!

Hade en knapp timmes väntetid innan tåget hem. Som ni ser på bilden längst ner, värsta grejen på stationen.

Jag gillar verkligen att läsa tidningarna i Hälsingland. Nä jag är hemma i Norrala kastar jag mig över alla de nummer från föregåendedagar som fortfarande finns framme i tidningshögen. Känner mig också stolt att jag fick vara medarbetare under ett par år.

Självklart har jag nu läst Ljusnan under lunchen.

Läst artikeln om hur vårföretagen tycker synd om sig.

Så här har en klok läsare kommenterat: Men nog är det väl något fel på systemet nu. För mig kan inte sjukvården varken gå i vinst eller förlust. För mig är sjukvården alltid en kostnad, den kostnaden hjälps alla vi skattebetalare åt att betala som vi alla kan ta del av när vi blir sjuk. och blir det då ett överskott ska de pengarna gå tillbaka till oss skattebetalare för då har vi betalat in för mycket

Skrattade också högt inombords när jag läste Moderaternas insändare om utvecklingen av Norrland. ”Fler studieplatser och större programutbud på våra högskolor och universitet”.

Den ambitionen verkar aldrig gälla Högskolan i Gävle, när Moderaterna pratar. Inte ens för de lokala Moderaterna.

I väntan på att bli hämtad för att ta mig först och främst till Torsbergsskolan gör jag stan i Bollnäs.

Just nu betyder det att ha intagit världsgod tacolunch på Nya konditoriet avrundat med småkakor.

Lyssnar på nio hälsingemän som äter sallad vid bordet bedvid. De har stora bryderier kring rättsfallet där mor och dotter är osams om spelvinst. På ett sunt hälsingskt sätt undrar de 1) om det är nåt fel på mor och dotter 2) varför de inte bara kan dela på pengarna.

Den här skrev jag för något år sedan, när jag skrev ledare.

Jag skrev tuffare då. Det här med att bli en utslätad mes …

Det finns en riksdagsledamot från ett av Allianspartierna som driver en illa skriven blogg. T ex har hen inte förstått att partibeteckningar nu för tiden är versaler.

Jag har läst i undantagsfall. Ganska ofta tycker hen att den ska berätta vad jag och mina kollegor borde göra, och nämner oss vid namn. Då rasar helvetet in i min mejlbox via mediebevakningen.

Arbetarbladet gör just nu en serie om människor som byter land, ”Det nya landet”. Chefredaktören kommenterade i en spalt i går att det inte är förvånanade men sorgligt med en viss typ av kommentarer. Sven Johansson skriver också ”I diskussionsforumet saknas hittills, med några undantag, de sansade, eftertänksamma medborgarnas röster”.

Detta har fått Alliansens riksdagsledamot att blogga följande:

Sven Johansson skriver en krönika i Arbetarbladet idag där han ställer frågan om varför det är så tyst i samhällsdebatten i Gävle om rasismen. Han skriver det inte rent ut men uppenbart är krönikan ställd till socialdemokraterna och jag delar hans uppfattning.

Nej, Sven skriver verkligen inte det rakt ut. Men jag tackar för att riksdagsledamoten ser Socialdemokraterna som de sansade och eftertänksamma. Tyder på självinsikt.

Vidare:

Men s är tyst. Raimo Pärssinen och Elin Lundgren som är s-riksdagsledamöter i Gävle är tysta i dessa frågor. Betyder det att de inte har någon uppfattning? Delar de sverigedemokraternas problemformulering att en utrikesfödd läkare är ett problem för länet? I en debatt i Riksdagen på frågan om just utrikesfödda läkare så sa rasisten från sd att det är bättre att en utrikesfödd läkare inte flyttar till Sverige utan verkar i sitt eget land.

Jag har inte sett någon socialdemokrat lyfta fram utrikesföddas betydelse i något sammanhang och det vore bra om socialdemokraterna tog Sven Johanssons uppmaning på allvar.

Det är som ett bissart skämt. Vidare kollade jag på de 40 kommentarerna på Svens spalt på arbetarbladet.se. Kunde inte se att denna riksdagsledamot har engagerat sig där själv. Men det är klart, hen har fullt upp med att insinuera att jag och Raimo skulle vara rasister. Känns inte seriöst och trovärdigt. Det känns helt enkelt ovärdigt.

Jag sov kvar i Stockholm i natt. Så blev det när SJ inte kunde leverera sena kvällståget i rimlig tid.

Hem med väskor och vidare till Sandviken. Kul att vara med när Sandvikens Arbetarekommun valde nu ordförande efter Åke Söderman som slutar efter sju år. Kerstin Almén heter hon och är frisör.

Hamnade två timmar hemma hos Manzanares som hade diverse andra besök också. Kul kul. Nu fokus Bollnäs inför morgondagen.