Minns ni att jag i morse skrev om att solskyddet skulle med. Inte för att jag ändå smörjde in nacken med det … Så därför nu svid, och jag skäms över mitt beteende. Som en fjortis.

Däremot hade jag den av mina ”vänner” så hånade hatten, så pannfläcken har inte haft några framgångar under dagen.

I morgon ska vi inte dra förrän 9.15 så det är sovmorgon! Hade jag varit hemma och ledig så hade jag naturligtvis siktat på 10.30, men det går inte att få allt.

Jag är vaken efter massor av sömn. Säkert åtta och en halv timme.

Jag har mätt efter att ha ätit brieost till frukost.

Jag har med mig solskydd och kamera.

Jag ska strax resa till Mauthausen. My luck: jag får åka därifrån när jag  vill. Alla fick som bekant inte det. Det finns inte ord för det.

I morse gick jag upp klockan fem. Det svider svårt i mig. Jag är gjord för att sova länge och vara uppe länge. Men ibland måste jag.

Vilket får till konsekvens att jag nog ska sova snart. Det behövs, i morgon blir en tuff dag då vi ska till Mauthausen. Det är ett koncentrationsläger utanför Linz, där jag befinner mig just nu.

Vi har i dag gått omkring inne i Wien och vår duktiga guide har bundit ihop histrien med nutid och gett oss frågeställningar. En sådan är, vad händer med oss när vi får höra (gång på gång) att integrationspolitiken misslyckats. Vad betyder det? Vad kan man säga sedan? 

Vi har precis kommit tillbaka från middagen. Vid Donaus strand med nästan fullmåne. Utomhus. Vackert och lite, lite kallt.

Jag har en fundering och en anmärkning på mitt hotellrum.

Fundering: Ponera att jag inte hade bott ensam på rummet. Då hade den andra personen kunnat göra en typ av duschshow eftersom det är glas mellan duschen och sovrummet. I övrigt är badrummet inväggat. För den händelse att man inte vill titta på när någon annan duschar (eller den inte vill bli tittad på) finns ett litet skynke att dra för. Första gången jag ser det här. Förstår inte vitsen.

Anmärkning: Minibar med minst tio spritsorter. Ingen choklad. Jag repeterar, ingen choklad.

Den personliga smärtan över att promenera FÖRBI spanska ridskolan kan inte beskrivas. Tror iofs det blir jobbigare i morgon, men ändå …

Nu blir det att läsa någon av böckerna jag svepte med från Pocket Shop. Kanske Åsa Mobergs ”Kärleken i Julia Anderssons liv”.

Hela finns att hämta HÄR.

Ingen särskild dag att bli utbjuden att tala på. Ingen möjlighet att få talet genomgånget på ledarsidorna.

Men när Socialdemokraterna gör det, kan man ju alltid gå i spinn och hitta på lite om vad socialdemokraten borde ha sagt.

Är någon ens förvånad över att moderaten inte är nöjd med vad som sagts? Att den slår sig för beröstet och berättar att den hade valt att tala om andra saker?!

Torkar skratt-tårarna.

Jag känner att det varit lite för mycket på slutet. Roligt och anspännigt. Att lägga en begravning på det under dagens förmiddag, svårt.

Nu är jag hemma och packar om igen för vidare äventyr. Men nästa helg är det lite lugnt. Jag längtar tills dess. Under tiden försöker jag göra stordåd.

Förmiddagen har ägnats åt kammardebatt om terrorism som drog ut lite på tiden.

Om en knapp timme ska jag träffa en gymnasieklass från Bollnäs.

Innan dess ska jag stämma av kalendern.

Vid kvällens middag dryftades alltså vilken film vi skulle se. Jag var lätt skeptisk när den här filmen bestämdes. Inte för att jag visste vad det var, utan för att den beskrevs som rolig action. Borde inte ha varit så positiv.

Kommer till bion, ser affischen. Vill grina. Jag klarar inte sånt här. Någon slags mix av superhjältar. Orkar inte ens en. Kollde en dryg timme. Ville gå hem. Daniel höll fast mig i en kvart. Sedan gick jag. Första gången jag stegat ut från en film. En gång somnade jag på någon Star Trek vilket är ungefär samma. Istället för att komma hem ungefär nu har jag istället hunnit förbereda morgonens debatt om terrorism. Bätre spenderad tid. Så nu kanske jag kan sova inte så långt efter midnatt. 

När det gäller film gillar alla olika. Stora salongen var full så jag gissar att andra har förmågan att se charmen i sånt här. 

Kvart i nio knackade min mamma på dörren och undrade om jag inte skulle vakna snart. Men jag var ju vaken och facebookade bara lite från under täcket.

En timme senare plockade vi upp mormor och styrde kosan mot Bollnäs. Vilket bra arrangemang Bollnäs Arbetarekommun hade ordnat. Bra band, ponnyridning, korv och det allra bästa vädret.

Jag, Kristoffer från SSU och Marie som är kommunalråd pratade och vi berörde alla utbildningsfrågan. Jag talade också om barnfattigdom, miljö och infrastruktur.

Radio Gävleborg gjorde ett inslag, som finns HÄR. Där kan man höra min fantastiska dialekt om man inte haft förmånen att göra det tidigare.

Tåg till Gävle. Åtta minuter skulle jag ha från stationen till Folkets Hus. Skulle ha haft. Reducerades till fyra-fem minuter. Jag sprang dit, och när jag kom fram avgick demonstrationståget. Hade blodsmak i munnen nedför hela Södra Kungsgatan. Alltid mäktigt att spana på tåget!

Ellinor Eriksson var huvudtalare i Gävle. Egenproducerat material. Bäst så klart!

Efteråt hade jag en sittning med min ombudsman och pratade viktigheter, innan jag träffade Ellinor, Vidar, Eva, Ahmed och Daniel på Helt Enkelt. Jag var helt färdig av alla anspänningar och då var det ganska underbart att sitta med några av de allra finaste, klokaste, smartaste, roligaste, kompetentaste, skarpaste och analysera både det ena och det andra. Ingen gör mig lika glad som sånt.

Toppar dagen med bio! Ska bara vattna mina stackars krukväxter innan.

Tack för i dag kamrater och mötesdeltagare!