Efter kvällsmötet med Alkoholpolitiskt Forum åt jag flingor och mjölk och bytte om till mjuka byxor i turkost. Dags för kvällspass på kontoret. Jag har ägnat ett par timmar åt att skriva morgondagens anförande och generellt förbereda mig på det. 

”De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation” coming up! 

En eftertänksam Stefan håller från och med i dag koll på mig vid datorn. Jag jobber och jobber …

Jag hejade på honom i morse så jag vet att han är in da house!

Fick i uppgift att kontrollera uppgifterna för biljett till kommande resa:

”Vad gäller namn på biljetten så är det namn enligt pass som gäller, dock är det så att om man har flera tilltalsnamn så får alla ibland inte plats på biljetten och då har VIA Travel endast tagit med delar av förnamnen. Det viktigaste är att första tilltalsnamnet i passet ska finnas på biljetten och stå först. Utöver det så måste namnet vara rättstavat och Ö blir oe, Å blir aa och Ä blir ae. Apostrofer och bindestreck används inte i flygbiljetter”

Då är det skönt att heta ”Elin Lundgren”. Inte mer, inte mindre.

Under kvällen har jag lagt rätt mycket tid på att debattera på Twitter med SD-anhängare om detta med svenskt.

Jag har fått lite svar på vad det är: Sill, fläsk, rggmunkar, midsommar, lågmäldhet, kvinnofrid, jämställdhet, generositet, gånggrifter och vänlighet.

Men mest har jag fått jävligt elaka och raljerande svar från SD-män som absolut inte svarar på frågan utan skriver om romskt kulturår, om mina föräldrar inte lärt mig något och att jag vill beöva folk deras identitet.

Konstigt att de är så elaka när det är svenskt att vara vänlig.

Ironin i att skriva att det är svenskt att vara generös, och sedan ställa frågan HUR JÄVLA MYCKET FÅR INVANDRARE KOSTA EGENTLIGEN? är också stor.

Jag fick också den här länken som svar på frågan. Han lade till att det är en komplex fråga. Om det här är svaret är det mycket tydligt. Min tolkning, det finns inget enkelt svar. Nej, precis. Kan man då säga att något är typiskt svenskt?

Jag kan väl se att det finns vissa saker som är mer svenska på snittet än andra just nu, men det förändras över tid.  Matvanor är tydligt exempel. religionens betydelse en annan.

Tiderna förändras, allt förändras. Det är det som är stabilt. 

Det mest spännande på nyheterna från Gävle nu den här mannen som blivit riven av en björn under en promenad. Eller inte av en björn. Det är ingen som vet. Det kan vara en grävling också. Allt är så spännande.

Experter säger att det inte kan röra sig om en björn pga skadorna. Just när man tänker på det där med brunbjörn kontra grävling blir det så väldigt, väldigt intressant. Inget kul att han är skadad så klart, men hela grejen.

Den rullar på igen. Har haft förmiddagens gruppmöte och möte med justitieutskottet. Stämt av lite bitar med partikamrater. Pratat i telefon. Mejlat. The usual stuff.

N är jag hungrig och vill gå och micra min matlåda innan möte med S-bänkkamraterna klockan ett.

Kärnkraftsmotståndet finns överallt.

’

I lördags slog vi på stort och beställde in efterrätt. Den kom i normalstor sopptallrik. Inte ens jag orkade äta upp. Rätt fantastiskt. Creme brulee toppad med lite lakritssmak. Det heller inte varför de serverade med tallrik upp och ner. Det kanske är en vana i Österrike. De bäddar också sängarna helt annorlunda än i Sverige. Med täckena på tvären, vikta två gånger.

Här kan man se ett exempel på en så kallad bäddad säng. Och hur det ser ut fem minuter efter att jag inagit ett hotellrum. Det ser ut som skit varje gång.

Nu kan jag kryssa av ytterligare ett land på listan. Och vara riktigt glad över att vara i Sverige igen.

Jag är mycket nöjd över att få åka hem i dag. Lite ledsen för att alternativet är flyg, men det har gått förr.

Jag längtar efter lukten hemma, och jag längtar efter min säng.

I dag har vi besökt Schloss Hertheim. Hertheims slott här i Österrike.

Ett mycket gammalt slott med en delvis ruskig historia. Det här slottet är en av de platser som användes för att mörda människor med olika typer av funktionshinder i Nazityskland.

Totalt mördades på slottet 30 000 människor. Ungefär hälften människor med funktionshinder, och hälften fångar från koncentrationsläger.

Allt detta skedde på en mycket liten, väl uträknad yta bestående av ett ett antal rum. Människorna bussades in i bussar där fönstren målats för att  inte byborna skulle se vilka som var passagerare. Eller kanske för att de inne i bussen inte skulle se ut. När de anlände togs de genast in i ett rum där de blev avklädda och därefter slussade in i gaskammaren.

Efter tio minuter i gaskammaren var de döda. En timme tog det sedan att vädra ut gasen och förflytta de mördade in i nästa rum för att till exempel dra ut guldtänder, men också i väntan på att ugnen där de brändes skulle bli ledig.

Det här fotot är det enda som visar slottet där röken dag som natt strömmade ut genom skorstenen.

Det här slottet ligger mitt i en by. Människor såg bussarna, även om de inte såg in genom rutorna. Människorna såg röken, trodde de verkligen att de brände gamla oljerester som de berättade?

Läkare och sjuksköterskor arbetade och bodde på slottet och mördade dagarna i ända. I nazismens Tyskland var det inte så att någon tvingades att utföra de handlingar som många av oss ser som bestialiska. Ville någon inte fick man byta arbetsuppgifter. Trots det skötte människor arbetsuppgifterna på Schloss Hertheim och på förintelselägret i Mauthausen.

Varför? Hur blev det så? Kvinnor i Mauthausen som blev kära i SS-soldaterna som fanns där, som gifte sig där och tycker att det var den mest fantastiska dagen i deras liv när de gifte sig bredvid muren och de visste att människor dog på andra sidan muren.

Boende i Mauthausen som gick och tittade på fotbollsmatcher på planen vid lägret. Det låg baracker alldeles bredvid. Utmärglande, plågade fångar följde matchen genom stängslet. Fullt synliga. Ingen gjorde något.

Ytan för barackerna bredvid planen.

Den här resan med Forum för levande historia ger inte svaren. Den ger snarare fler frågor. Den allra viktigaste givetvis, hur kan folkmord hända?

Något som resan om än mer präntat fast i mig är att stå upp för mina medmänniskor. Jag tänker att hur väl jag behandlar dig, definierar mig som människa. Hur jag beter mig mot dig säger ingenting om dig, utan bara om mig. Frågan om andra människor är inte en kostnadsfråga, en fråga om tider på badhus eller modersmålsundervisning eller klädvanor osv. Det är en fråga om livet.

Hur många bor kvar på den plats där man föddes? Varför kan alla rita en nidbild av en muslim men inte av ett butiksbiträde? Varför etiketterar vi varandra?

Samexistensen. Jag skrev om den i går. Vi kommer alltid att störa oss på varandra, men det får vi hantera på bästa sätt. Jag har mycket svårt för registeringsskyltar med barnnamn på barnvagnar. Nu rullar de på stan. Vad ska jag göra åt det? Jag måste ju samexistera. Av alla alternativ är nog det enklaste att göra inget. Att slita loss skyltarna känns inte bra. Att förbjuda skyltarna inte rimligt.

För de som inte tycker om att se kvinnor i slöja på stan, vilka alternativ vill de ha? Slita av? Förbjuda?

Varför accepterar vi slöjdiskussionen i Sverige, tycker att den ibland kan vara relevant, men knappast skulle någon ta registreringsskyltarna på allvar.

Det är bara ett exempel, detta med slöjan, på vilka problem många ”svenskar” har med samexistens.

Enligt uppgift i DN har det nazistika partiet Gyllene gryning fått 7 procent av rösterna i Greklands parlamentsval i dag.

”I slutspurten av valrörelsen har det radikala budskapet tonats ner en bit. Partiet erbjuder nu säkerhetsvakter till pensionärer och hemmafruar som ska gå ut och handla och är rädda för att bli rånade eller nerslagna. Medlemmar kör också ut livsmedel och kläder till greker som drabbats av sparpolitiken.

– Greker hjälper greker. Det är vår form av solidaritet, förklarar vice partiledaren Ilias Panagiotaros.

Gränserna, säger han slutligen, måste säkras med minor. Och skulle flyktingar omkomma, ja då får de skylla sig själva.”

Hur känns det i magen på er? Nazismen är inte en del av historien. I dag kom den in i Greklands parlament. Vad kräver det av dig?

Det här var illustration/rubrik till en (hel) ledare om mitt tal i tisdags. Kollade på sidan ett bra tag innan jag insåg att det inte var en Scanpix-bild. Utan jag. Jag gillar klassisk klassretorik. Det är som den lilla svarta, aldrig fel!