Jag fick just ett samtal från en av skribenterna på Politikerbloggen (oftast är journalister så trevliga, men jag vet att det är en strategi).
Han ställde frågor kring mitt nedanstående inlägg och jag sa vad jag tyckte, tex att man borde ha färre personal och det verkar svårt att arbetsleda så många och det borde finnas fler forum för FS att träffa personalen för att bygga relationer.
Han berättade att han skulle prata lite mer med en ombudsman också
-Den som tipsade om din blogg.

Intressant va, att ombudsmännen som egentligen inte ska lägga sig i, tipsar politikerbloggen om bloggar. Inte för att min på något sätt är hemlig.

Men det visar ju bara att jag har rätt. Igen.

Jag förstår att folk stör sig på att jag har synpunkter på SSUs personal. Särskilt om man själv är personal. Särskilt eftersom jag har varit arbetsgivare. Nu är jag entledigad från mitt uppdrag och således inte längre arbetsgivare.
Viktigt att poängtera är att uppdraget liksom fanns på papper i och med att jag var FS-ledamot. I verkligheten betydde det inget alls. Vi talade ALDRIG i FS om hur personalen fungerade som rutin vilket borde ha varit ensjälvklarhet., och om vi hade synpunkter på hur personal agerat (vilket såklart förekommit) har inget hänt kring det. Man är taskig (obs taskig!!) om man alls tycker nåt och lyfter upp det. Det är illa. Den FS-ledamot som torde ha ansvaret för detta, förbundssekreteraren, har jag inte upplevt tagit synpunkter på allvar och inte heller återkopplat eventuella samtal med styrelsen.
Som jag upplever det har alltså styrelsen ett ansvar för personalen men inte en reell chans till inflytande, varken när det gäller frågor där man vill förbättre för personalen eller där man tycker att personalen borde förbättra sig. Jobbigt läge.

Exempelvis med hänvisning till storbråket (haha) jag och Ingiberg hade tidigare, kan man ju fundera över… det är så lätt att säga -Hey… akta personalen. Men när personalen då gör helt galna grejer. Som att hota med någon minister eller när några på expeditionen inte alls låter demokratin ha sin gång utan tar ställning för en särskild ordförande kandidat vilket leder till en orättvis situation, hur gör man då?

Hur gör man när det inte finns någon all som verkar kunna berätta för personal i organisationen hur man beter sig?

Jag har ju tidigare suttit i förbundsstyrelsen för en organisation som är nästan dubbelt så stor som SSU, dvs UNF. Där var situationen helt annorlunda. Jag kände hela personalen och de kände mig. Vi kunde ganska bra diskutera i frågor och ge varandra feedback och personalen var inte de som styrde verksamheten. Styrelsen var inkopplad från början, och inte i slutet av kampanjer tex. Vid ett tillfälle missade en anställd att han inte skulle lägga sig i en valsituation. Då reagerade personalansvarige och sa till så det var liksom inget problem. Väljer man att vara anställd i ideella organisationer måste man fatta att man INTE ska lägga sig i.

Det fattar inte delar av SSUs förbundspersonal. Det borde man prata om.

Faccklubben har tydligen påstått att min ursäkt tidigare var ironisk. Det var den inte. Ytterligare ett exempel på att i SSU är man inte van vid ärlighet.  

 Korrespondens som jag som SSU-förbundsstyrelseledamot haft med ledningen. Syftet med att jag lägger upp den är för att det är ett så typiskt exempel på hur seriösa påpekanden möts med inget, medan jag blir påhoppad för det jag skulle kalla inget. Jag försökte lägga upp det igårkväll, men det gick ungefär lika bra som att skita ut hela vattenmeloner, eftersom publiceringsverktyget gör om storleken på texterna på ett absurt sätt så att jag framstår som taffligare än jag är. Ikväll skiter jag i det. 

Innan man läser det här första kan man lämpligen läsa mitt blogginlägg från 27 februari 2006.

 Tue, 28 Feb 2006 12:26:25

Till Anna Sjödin, Mattias Vepsä

 Reflektioner över gårdagen

Nu är jag helt sportlovslugn och tänkte att jag skulle berätta hur jag ser på det som hände igår, som idag känns mycket mindre och jag därför kan skriva mer nyanserat.

Hur jag känner för SSU sammanfattas rätt väl i det inlägg som jag skrev på min blogg, vilket också är orsaken till det här mejlet. Jag skrev naturligtvis inte med allt jag upplever som mindre bra. Till exempel konstiga uppmaningar som kommer via sms (Slå av din mobil!) eller hur jag upplever att det från ledningens sida inte finns några ambitioner att jobba ihop förbundsstyrelsen som en grupp eller det stundtals dåliga mötesklimat jag tycker finns. Dock har jag påpekat dessa saker tidigare.

För mig har detta adderats och adderats till en slags uppgiven känsla inför SSU. Inte blir den bättre när till exempel på rådslaget i januari när det ständigt ironiseras över de andra ungdomsförbunden och deras kapacitet. Jag har nämligen full respekt för alla som engagerar sig politiskt och inget behov av att håna mindre ungdomsförbund (om de verkligen är mindre sedan SSU rensat registren). Därför tar det i magen varje gång någon skriker att vi är så bäst och alla andra är så kassa.

En sådan mycket oödmjuk stämning ger vissa symptom och det har vi sett i media i dagarna. Tobias blogg är ett enda exempel men det här ohämmade skitsnacket som finns i SSU överallt om andra SSUare och om andra gör mig kräksjuk. Detta är liksom bara droppen, inte det enda.

Jag väljer att på min blogg uttrycka detta. Frustration över att en organisation med så stor potential inte tar tillvara den. Vi ska minnas att jag inte är Ali Esbati utan har kanske 50 läsare om dagen, främst från nykterhetsrörelsen samt från min rätt stora vänkrets.

Då ringer Peter Skeppström mig och jag har redan uttryckt för Mattias att jag inte tycker det är okej att bli uppmanad av någon att ta bort min text när personen i fråga inte själv har läst den. Det är heller inte okej att han talar till mig som att jag inte förstår någonting och inte själv kan lista ut konsekvenserna, och att ett av argumenten till varför texten ska bort är att det kan generera mer jobb för Peter.

Jag har förstått att vi ser på saker på helt olika sätt men min känsla är att det finns ett sätt som är det rätta. Att tysta ner och snygga till på ytan för att bibehålla lugnet. Jag delar inte det synsättet.

Någon timme senare hade jag i mitt tycke ett mycket bra samtal med Mattias i samma ärende. Vi talade i termer av lojalitet, vilket vi vred på fram och tillbaka. Mattias talade om en alltför stor lojalitet som skäl till varför SSUare gör sådant som Tobias (jag vet hur hans sida såg ut och vidhåller att han gjorde en oförsiktig publicering). Att för stor lojalitet kan bli ett problem. Min synvinkel är att om jag skulle, av lojalitet som Mattias också ville ha det till, plocka ner min text så skulle det vara ett uttryck för en lojalitet med SSU som jag inte har. Lojaliteten till mig själv och det jag tycker är rätt är verkligen större än om huruvida Peter Skeppström får mycket att göra på jobbet.

Peter uttryckte också att jag som FS-ledamot kan påverka på helt andra sätt än att skriva texter, att jag är bara kan göra något. Kanske har han rätt. Min känsla är dock att mitt handlingsutrymme inom SSU är begränsat med tanke på att jag inte har sedan länge upparbetade kontakter med de som har mest inflytande. Därför känns det inte som att jag är den som kan styra och ställa över de allvarliga sakerna, till exempel att initiera en stor diskussion kring beteenden och förhållningssätt, eftersom jag vet att problematiken sitter så djupt i SSU och alla är rädda för at riva upp en massa skit.

Just rädsla inom SSU är något som överskuggar mycket. Rädsla för att visa fram det som verkligen är. Budgetar som inte får spridas, rädsla för vilka man känner eller vad man tycker. Rädsla för att bli överraskad. Rädslan hade inte behövt finnas där om allt var okej. Den tar sig också mycket obehagliga uttryck i form av skitsnack.

SSU har stora problem fortfarande och det blir inte bättre för att man friserar det som dyker upp.

Det är ett hån att Peter Skeppström i Expressen försvarar Tobias blogg, medan ringer mig och ber mig plocka ner min text som jag ser som ett sundhetstecken i en organisation som för övrigt i mångt och mycket går i ledband.

Jag ser ett stort behov att göra någonting ordentligt kring stämningar och vilket SSU vi egentligen vill ha. Nu eller efter valet spelar ingen roll, men det är olyckligt att det inte är ett kontinuerligt arbete som tas på stort allvar.

Fråga gärna om något verkar konstigt. Jag hoppas också att ni förstår att jag är lösningsinriktad, annars skulle jag inte skriva det jag har skrivit på bloggen eller det här mejlet.

Elin 

Till förbundsstyrelsen

Wed, 05 Apr 2006 18:53:07

Hej på er!
 
Jag kommer inte att ha möjlighet att närvara under mötet innan helgen på grund av mitt arbete.
 
Dock vill jag gärna på det här sättet lämna lite synpunkter kring handlingen om att var FS-ledamot och lite annat relaterat till det.
 
Kring det krassa ekonomiska i dokumentet kan jag inte förstå varför man måste ansöka om telefonersättningen, varför är det inte bar att betala ut till alla årsvis? Det kanske också ska stå att milersättning utgår enligt högsta skattefria belopp, för närvarande 18 kr istället för bara beloppet. Idag är det som jag förstår Tove som avgör när man får företa resa med bil, varför är inte FS betrodda att själva ta beslut om detta?
 
När det gäller de av ledningen identifierade problemen känner jag igen dem och delar uppfattningen.
 
Min personliga uppfattning är att arbetsglädjen och de politiska diskussionerna kommer snabbt och bättre när man får ordning på det andra, särskilt får till en bättre stämning i gruppen.
 
Att ha ett arbetsklimat där man känner sig trygg och behövd och viktig i gruppen utgör grunden för allt annat. Visst kan man tycka att det torde vara en bisak och att vi kan arbeta i vilka stormar som helst, men det är inte för inte som företag betalar massor för konsulter som ska få ihop grupper.
 
Öppenhet och högt i tak är ett måste för att resten ska fungera. Därför oroar det mig att det i förslagen till utveckling inte finns något som har med ökad vi-känsla att göra.
 
Jag är inte precis chockad över det klimat som råder, eftersom jag ju hört en hel del innan, däremot är jag förfärad över att det får fortgå.
  
Jag vill inte vara smÃ¥aktig pÃ¥ nÃ¥got sätt men kan vara tydlig med min Ã¥sikt, jag tycker att det är en dÃ¥ligt ihoparbetad styrelse och jag ser inte nÃ¥gra som helst försök att Ã¥stadkomma detta. Var är rundor om det personliga läget som ändÃ¥ är kopplat till arbetsinsatsen, gillar vi att sova i enkelrum hellre än att fÃ¥ bo med nÃ¥n och lära kÃ
¤nna denne bättre, varför gör vi inget aktivt kul ihop pÃ¥ kvällar som vad som helst där man inte sitter runt ett bord (go-cart, paintball, värderingsövningar?) Faktum är att vi inte ens frÃ¥n kansliet förärats en lista över ledamöternas kontaktuppgifter sÃ¥ jag har faktiskt inte Johan Sparrmans nummer? Men jag kan väl leta pÃ¥ agera. Det är ingen stor grej men säger en del om hur arbetet styrs uppifrÃ¥n.
 
Jag kan ärligt säga att jag inte känner mig ett skit viktig i den här styrelsen. Inte alls. Jag tillfrågas inte om jag tycker det är en bra idé att göra ett utspel om miljöbilar (fast det är mitt område) utan det bara är där, jag känner ytterst liten koppling till personalen, jag får inga mejl eller annat med styrelseinterna rapporter från Anna eller Vepsä.
 
Det kan ju naturligtvis också vara så att jag är en helt oviktig del i detta, mest ett redskap som man berättar för från personalhåll om alla de planer som finns och så tar jag beslutet så är det legitimt att man kan leka precis hur som helst På Ringvägen utan att jag har någon som helst reell makt över SSU, trots att det är jag som förtroendevald som är ansvarig.
 
Jag verkar känna för få personer i SSU för att räknas och det gör att jag ofta uppfattar SSU som olustigt, om det enbart är detta som ska räknas och att man annars räknas bort.
 
Men hey? jag skriver inte så för att det är det minsta synd om mig personligen utan snarare om SSU som har det arbetssättet.
 
Jag har tidigare i samband med att jag blivit uppringd och rätt otrevlig uppläxad av en besserwisser-Peter gällande en text som berör bland annat sådana här saker på min blogg skrivit ett mejl till Anna och Mattias om detta och hur jag ser på saker.
Utan någon som helst respons. Hur kan man som ledare för en organisation välja att ignorera ett mycket seriöst mejl?
 
När jag inser det kan jag inte så mkt annat än skratta och faktiskt känna att läget är hopplöst. Jag är ingen som klagar för klagandets skull, jag är alltid lösningsinriktad? är inte ni andra det?
 
Jag finner det också högst märkligt att sitta i en styrelse för en så pass uppmärksammad organisation där det föreligger ett hot om åtal mot min ordförande och att hon inte för en sekund känt ett behov av att kommunicera med styrelsen om hur hon ser på saken, utan vi får läsa i media om detta och få mejl från presssekreteraren om att läget inte är nytt, trots att vi visst förstår att det händer saker. Varför välja att undanhålla oss information? Naturligtvis skapar ett sådant här läge en osäkerhet inför framtiden och möjliga scenarion, och just därför är det viktigt att föra en diskussion om detta.
 
Ja, det var det. Lite spridda tankar bara.
 
Hoppas ni får ett bra möte och att jag träffar många av er under helgen.
 
Elin 

Kommentarer till detta mejl från andra FS-ledamöter. De är lite fixade för att inte avslöja avsändaren. 

Hej Elin!

Jag vill bara säga att jag håller med om mycket av det du skriver, och jag tycker att det är astrist att du inte kan vara med imorgon. Du skulle behövts där. Jag kan bara hoppas att det blir en bra diskussion även utan dig. Jag kommer förresten inte vara med i helgen, så vi kommer inte ses, eller kanske bara lite kort vid middagen på fredag.

och sen vill jag säga att jag tycker att du är klok.

Hälsningar xxx  -AngÃ¥ende klimatet i fs är det mÃ¥nga resor bättre än i förra fs även om jag upplever att Anna är sämre att inkludera folk (faktiskt) än vad Ardalan var. Under den perioden togs Ã¥ andra sidan de allra flesta viktiga besluten utanför fs och insyn i ledning etc. saknades helt. Jag vet att det är svÃ¥rt att fÃ¥ ett bra arbetsklimat i en styrelse, framför allt är det ännu svÃ¥rare i en sÃ¥n här grupp eftersom vi ses mycket mer sällan och att vi frÃ¥n början har en del personliga agg att hantera. Jag tror att sÃ¥nt som du föreslÃ¥r är bra. Att göra andra roliga saker tillsammans. Att det är sÃ¥ handfallet angÃ¥ende det förstÃ¥r jag inte riktigt. Däremot är jag rädd för att sÃ¥na där institutionaliserade rundor om politikomrÃ¥den och ansvarsomrÃ¥den inte är rätt väg. Vi är 15 pers i styrelsen, skulle alla ta 10 minuter Ã¥t sin del av rundan har drygt tvÃ¥ timmar gÃ¥tt. Och det är ganska mÃ¥nga i styrelsen som är bra pÃ¥ att prata… Dessutom bör det om sÃ¥na rundor ska finnas med ocksÃ¥ finnas möjlighet att reagera pÃ¥ det folk säger. DÃ¥ gÃ¥r Ã¥tskilligt mer än tvÃ¥ timmar. Jag tror istället pÃ¥ att ge ordentlig tid till olika politiska (och organisatoriska diskussioner utan "vägledning" frÃ¥n diverse förbundsombudsmän. Föra fsmötet var ju en parodi. De där dokumenten kunde ha mailats ut sÃ¥ hade man sluppit sitt pÃ¥ fexpen i sex timmar.
-Om de politiska utspelen hÃ¥ller jag med dig till 100%.(?..)Men jag blev överraskad istället, inte minst pÃ¥ grund av att jag i förra fs hade lyft den problematiken men fÃ¥tt det bortviftat, bl.a. av Anna… Det gör ocksÃ¥ att man som fsledamot känner sig mindre viktig, precis som du skriver, och dessutom blir man tveksam om det är "ok" att göra egna utspel.

-Och så det sista. Jag vet att Vepsä iallafall vill att man pratar med honom om när man tycker nåt är dåligt, eller bra. Det gör jag ibland. Svåra mailsvar fastnar ofta ( iallafall för mig) i en "att-göra-sen-lista". Det är nog en hel del annat runt omkring som är tufft. Viss förståelse har iallafall jag för det. Vepsä är på Bommers på fredagen. Prata med honom då och säg vad du tycker så kanske ni kommer fram till nåt. Du är ju också en erfaren organisationsmänniska och kan komma med en del tips.//XXX

 

I augusti inför valet får vi med vad jag anser lite kort varsel veta att SSU fixat Expo för att hjälpa till, något som vi redan roddat själva men ine hade gjort om vi vetat att det var på gång, så jag skickade det här till valledaren som svar på hans information och då råkade det gå till alla vilket mejlprogrammet ser till. Väldigt vanligt.

 Det kommer ju naturligtvis att kännas lite knepigt för mina kommuner att få ett erbjudande från er nu när jag redan har pratat med dom.
Kan man strypa brev till Gävle och Hudik vore det bra.
För det verkar grymt oproffsigt.
Det hade ju varit lite bättre om vi fått reda på det här tidigare.

Samma dag kommer detta från Anna SjödinThu, 17 Aug 2006 19:46:08

Hej Elin

Jag har gÃ¥tt igenom de mail du har skickat under den senaste tiden. FörvÃ¥nansvärt nog sÃ¥ innehÃ¥ller dom regelmässigt kritik mot olika personer eller mot verksamhet. Det är möjligt att allting vi gör i vÃ¥r organisation är skit – eller sÃ¥ behöver du skärpa till dig lite. Fundera över om det verkligen aldrig händer nÃ¥got positivt värt att uppmärksamma. Nyanser är alltid trevligt.

Jag skulle till exempel hävda att det är bättre att vi kämpar på alla de sätt vi kan mot sd än att fundera över 2 kommuner som får dubbla erbjudanden. Valledningen har det operativa ansvaret för slutspurten och måste fatta beslut i en mängd frågor. Det ansvaret har vi i förbundsstyrelsen delegerat till dom.

Vänligen

//Anna

Från Elin till Anna

Hej!
Vad trevligt med lite uppläxning.
Jag är medveten om att jag ibland kan låta onödigt skarp och ska självklart bättra mig på den punkten.

men ja, många saker i organisationen kunde också vara otroligt mycket bättre och kan inte du istället berätta hur jag ska vända mig när jag ser att man kan göra saker bättre?

För övrigt undrar jag vilka andra brev du menar att jag har skickat regelmässigt den se
naste tiden som innehåller massor av kritik mot personer. Ja, under våren gjorde jag det och det står jag stenhårt för men i övrigt? Påminn mig gärna och skicka dom tillbaka till mig för du verkar ju ha sparat dom.

Elin

Från Anna till Elin

 Hej,
Generellt tycker jag att den du ska vända dig till när du vill framföra kritik är den det berör. Vad gäller slutspurten och frågor runt den så är det Carl Kangas som är ansvarig. Han tar gärna emot dina synpunkter.

//Anna 

Till Anna från Elin

 

Det är ju ett allmänt känt fenomen att även när man vill svara avsändaren går mejlet iväg till flera väldigt lätt utan att det var meningen, och det är precis vad som hände med det där mejlet, så det tänker jag inte ta åt mig av.

De andra mejlen du syftade på är väl två eller kanske tre mejl där jag har gett den bild av ssu jag uppfattat som mindre bra och även gett förslag på lösningar, t ex inför ett fs-möte då ni skulle diskutera att vara fs-ledamotdokumentet och jag inte kunde närvara, men trots det ville lämna mina synpunkter och jag kommer aldrig att tycka att det är nåt annat än okej. Tvärt om ett sundhetstecken och ett engagemang.

Jag tänker inte ta någon som helst kritik för de mejl jag skickade under våren där jag framförde mina synpunkter på ett just nyanserat sätt med förslag till förbättringar. Jag kan omöjligt se något fel i det.

Därför känns det nu lite konstigt att du hänvisar till "mail jag skickat den senaste tiden" och det gäller rätt noggrant formulerade mejl.

Elin

Jag läser Fru Shulmans blogg för första gången i mitt liv och den här sköna kommentaren vill jag dela med mig av:

Man behöver inte vara ett A-barn för att förstå hur Schulman skrivit.  Cissi verkar vara en cool tjej. Men att prata om småbarnsmammor kan vara som att leka med elden, förutom att elden inte kommer loss för den måste amma och är därför inte så farlig. Men för att försöka förstå mammasläktet som ju faktiskt sådär generellt döper sina barn till modenamn enligt ovan (jag bara hatar det, jag hatar att ni döper kidsen så det blir en jävla topp tio-lista med Emma och William, fast det får man inte säga, får då tror de att man hatar själva barnet också…), så gör jag nu praktik hos min syster Jessica. Hon har ju alltså två barn som är lite drygt fyra månader. Och hon är tuff. Hon hanterar båda barnen lite med lillfingret, även om hon måste ta i. Hon ser inte förfallen och trist ut, hon pratar om andra saker än om barnen, hon frågar saker om mitt liv som inte har med barn att göra och tittar inte med våta ögon på en och säger -Men du ska väl också ha barn… Hon låter mig lära känna barnen i min takt, och visar att man inte behöver komma för sent bara för att man har barn. Och att man kan hänga ute och fika. Och att det nya umgänget inte består av enbart andra mammor som pratar bröstmjölksersättning. Jessica är min guru. Det har lett till att jag numer kan tänka mig att få barn. Någon gång. För jag ser att man måste inte bli ett ufo. Således förstår jag trots praktiken inte så mycket.

Det är helt enkelt lite som med elever på estetiska programmet som med mammor.
När de går i nian ser de slätstrukna ut. Efter ett år som estet är utseendet format efter estetmallen.
Så funkar sinnet på de flesta småbarnsmammor.

Här kretsar en del om mat till djuren. Och nu ska jag gå och klappa korna. Har kramat Maximilian och Timothy hela dagen och pratat mycket med Jessica. Roligt.

Elin hoppar av SSU-toppen i protest SSU-topp från Gävle hoppar av en vecka före kongressen

SSU:s styrelseledamot Elin Lundgren från Gävle väljer nu att lämna förbundet. "Man tycker att det är roligare med intriger och smutskastning än att fokusera på sakfrågor", säger hon. Foto: David Holmqvist Gävle Med en vecka kvar till kongressen väljer nu styrelseledamoten Elin Lundgren från Gävle att lämna Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, SSU. ? Jag tycker helt enkelt att det är mest fulspel och trams. Det vill inte jag ställa upp på, säger hon. Hösten 2005 blev hon invald i SSU:s förbundsstyrelse. Men medlemskapet i SSU på förbundsnivå blev inte som hon hade väntat sig. Och nu har det gått så långt att hon har valt att lämna alla sina uppdrag i organisationen.        ? Man tycker att det är roligare med intriger och smutskastning än att fokusera på sakfrågor, säger Elin Lundgren.        Hon ger som exempel bråk kring de två kandidaterna till ordförande.        ? Man kastar skit på den kandidat som man inte håller på i stället för att tala väl om sin egen, säger hon.     Diskuterar inte Det som hände efter krogbråket med förra ordföranden Anna Sjödin var också något som Elin Lundgren blev upprörd över.        ? Vi diskuterade inga strategier hur man skulle hantera det internt. Det är ju löjligt när det handlade om förbundets ordförande, säger hon.        SSU har ofta kritiserats för bråk inom förbundet.        Hur ska man rädda SSU?    ? Om jag det visste. Nu är interna strider viktigare än de frågor som vi är överens om. Det handlar om att de som är i ledande position på allvar måste vilja lösa konflikten, säger Elin Lundgren.        Hennes avhopp påverkar inte kongressen på något sätt förutom att någon annan i styrelsen kommer att ta över hennes uppgifter.     Någon sanning SSU:s förbundssekreterare Mattias Vepsä tycker att det är tråkigt att Elin Lundgren nu lämnar förbundet.        Är det så illa som Elin Lundgren säger?    ? Jag skulle inte säga att det är så illa. Det får stå för henne. Men när det finns en sådan uppfattning är det väl alltid någon sanning i det. Det finns olika åsikter inom SSU och vi har under hela vår historia debatterat och försökt att ena sidorna, säger Mattias Vepsä.     Jobbar i Gävle i stället Under kongressen väljs ny styrelse och nytt politiskt program. Mattias Vepsä håller med om det finns saker som SSU behöver bli bättre på.        ? Vi delar upp oss politiskt och inom organisationen lite för ofta. Vi behöver bli bättre på att fånga upp viktiga politiska frågor, säger han.        Elin Lundgren ska nu fokusera på sina uppdrag för socialdemokraterna i Gävle.

Kommentar: Det tråkiga är ju att det är ännu värre än det jag ändå gett uttryck för. Och ändå tycker Mattias inte att det är så illa… Nu ska jag åka och pussa på tvillingarna.

Idag är det en stor dag!
Förutom att det är den första i frihet på länge, så är det också min namnsdag. Jag har ju bara ett namn och då är det viktigt att göra det bästa av den dagen. Desssutom är det länge sedan jag var hemma på rätt dag.
Så jag har helt enkelt haft kalas. Och samtidigft ignorerat media. Men det kan bli svårt, tex när de ringer på mina systrars fars mobil. Hur det nu gick till. Tårta, wienerlängd och krämkaka. Och ett gäng gäste roch presenter. Man vet aldrig, det kan dröja tills Elin-dagen kan firas så storslaget igen.

Det är så roligt med alla samtal och mejl och sms där folk ringer och säger att jag är tuff och har gjort helt rätt. Och varvar det med att berätta nya sjuka saker som gjorts. Det räcker med att titta på kommentarer folk skrivit i artikeln i Metro ang. Laila. Hotar som barnungar med foton. Man skakar. Från Lailas senaste lustmord eller?

Jag hoppas så innerligt att Laila blir ny ordförande. Hon ser det SSU som ses utifrån, altlså Kindergarten. Hon kritiserar det för att hon förstår att det är fel, inte för att lite småkritik kan se snyggt ut när man blickar framåt.

Och lite annat lortigt som man inte tror är sant.

Till
SSUs förbundsstyrelse

Norrala 30 juli 2007
Hej kamrater!

Ju närmare kongressen har kommit desto sämre har jag mått. Av den enkla anledningen att jag har så svårt att känna att det SSU är på förbundsnivå idag är något som jag kan jobba för.

Så har jag känt precis hela tiden i förbundsstyrelsen vilken knappast är någon nyhet. Min upplevelse är att jag som FS-ledamot inte har särskilt mkt att säga till om eller tas tillvara på det sätt som för mig vore självklart. Detta har lett till en för mig ond cirkel där jag inte heller själv känner att jag vill ge något, eftersom jag upplever att ingen faktiskt bryr sig. Det handlar främst om det organisatoriska. Jag tycker exempelvis att det som handlar om FS-möten, handlingar, kallelser, flytt av möten, sena ankomster (vilket kan bero på ändrade tider) och annat gör att det känns oseriöst. Det har inte precis triggat till något större engagemang hos mig. Det tar givetvis jag på mig själv. Samtidigt skrämmer det mig eftersom alla andra betalda eller obetalda uppgifter jag tidigare fått/tagit på mig har entusiasmerat och inspirerat mig, medan SSUs förbundsstyrelse enbart tagit energi. Många gånger har jag känt mig som ett frågetecken inför vad vi håller på med.

Flera av er verkar finna kanske inte nöje men åtminstone någon form av positivt att rodda med de intriger som SSU präglas av. Det gör inte jag. Jag tycker bara att det är löjligt. Den politik vi driver och borde driva mer hamnar i skymundan, och SSU handlar mer om att mörka interna konflikter utåt än att vara en politisk kraft att verkligen räkna med.

Jag ser behovet av SSU och SSUs politik, men inte min roll i det. Har kanske aldrig gjort annat än på hemmaplan. Organisationen är inte bygd på demokrati och kamratskap och tål ingen som helst kritik. Beslut tas inte öppet utan i hemliga rum. Inget av detta är något jag känner att jag kan ställa upp på. Jag tycker det är läskigt att organisationen saknar den självkritik som borde finnas. Eller tystas den ned innan den hinner nå mig?

Självklart har jag funderat massor fram och tillbaka sista månaden. Just bara för att det är en månad kvar är det väl bara att bita ihop, det gör jag ju alltid annars. Men bara därför tänker jag inte göra det. Inte ens sista två veckorna. Jag är snart 30. Alldeles för gammal för att ge tid och energi till något där jag gör varken till eller från. Kanske till och med mest från, på grund av den negativa inställning jag har fått under de här snart två åren. Jag är inte på något sätt bitter, det ska man vara äldre än 30 när man är. Men jag känner en ohyggligt stark olust.

Jag förstår inte SSU och den mentalitet man förväntas ha. Klappa varandra om ryggen och tysta ner uppenbara problem. Det allra sjukaste under den här tiden var tiden efter Annas krogbråk. Vi berörde knappast det under påföljande FS-möten. Strategier för olika scenarion diskuterades inte. För mig är det ett typexempel på en osund och mycket oplanerad organisation. Förbundsstyrelsen är alltså inte det organ där svåra situationer diskuteras och beslutas om, utan detta sker på helt andra ställen. Tvärtom mörkas det ner. Givetvis är detta min upplevelse och man kan säkert tycka annorlunda, men det är vad som räknas för mig.

Med bakgrund av detta vill jag med omedelbar verkan lämna mitt medlemskap i SSU och alla uppdrag i organisationen.

Jag kommer med glädje och kärlek (faktiskt) att lägga all kraft på de politiska uppdrag jag har i Socialdemokraterna i Gävle. Det är uppdrag där jag kommer till min rätt.

Jag ber också om ursäkt för de problem det kan ställa till inför kongressen nästa vecka.

Det är så förbannat skönt att vara här.
Kor och åkrar och syskon och lugn och ro.
Inte en massa jävla trams om saker.

Fy fasen vad skönt det ska bli att lämna ssu om två veckor. Eller lite mindre.
Det är äkta frihet tror jag, att inte behöva passa in möten som ständigt ändrar tid och läggs på tider när folk inte kan komma. Att inte behöva lista ut vad folk egentligen menar eller varför de gör tvärt emot vad man kunde förvänta sig (lite fördomsfullt kanske). Och att leva med att så många tror att jag menar något annat än det jag säger, att de tror jag talar kodat precis som de själva gör. Att förväntas tillhöra grupperingar jag inte känner samhörighet med. Politik kan vara så skitigt. Det ska bli skönt att inte vara en del av det, det har uppenbarligen svärtat min själ på ett sätt jag inte tycker om. Nu ska jag renas igen! Se ljuset. Slippa höra att SSU är den bästa organisationen och inte kunna ifrågasätta det eftersom ingen är beredd att lyssna, att det tas som ett faktum trots att det finns så många uppenbara problem. Som ingen någonsin vill tala om. Annat än i möjlighet förtäckta ordalag.

Mindre än två veckor.

Med hänvisning till tidigare, och till politikerbloggen sätter jag upp sex punkter.

1. Varför skriver Ingiberg på sin blogg att jag tror att Peter Skeppström har alkoholproblem? Var har jag skrivit det? Vet han mer än jag?

2. Varför kommenterar inte Ingiberg det som är poängen i mitt inlägg, att SSUs företrädare super i olämpliga sammanhang? Vad tycker han om det?

3. Dock har jag inte för avsikt att skämmas. För jag vågar inte. Ingen annan i SSU verkar någonsin skämmas och jag har lärt mig att man inte under några omständigheter ska sticka ut.

4. SSU har alkoholproblem eftersom det inte går att få till en alkoholpolicy som betyder nåt. Det är så viktigt för så många att kunna dricka alkohol även nära kopplat till SSUs verksamhet. Varför?

5. Det är roligt att så många hör av sig på olika sätt och stöttar min poäng.

6. Det är nästan sjukt att en sån här grej får uppmärksamhet.