Idag har jag i form av förbundsrevisor (wow) suttit med på UNF:s förbundsstyrelsemöte. Jag skulle säga att modeordet var pepp och peppa. Man kunde känna sig mer eller mindre pepp som jag förstod det, samt vilja peppa andra mer eller mindre. Ett gäng äskningar innehöll också ordet i någon form.
Det är positivt.
Men generellt skulle jag tro att det som driver människor främst är en sann övertygelse för frågan. Inte pepp i olika former. Möjligen bekräftelse. Det kan nog ibland vara samma sak.
 Vi får se om det är ett nytt ord imorgon.
Hur som helst är de väldigt duktiga.

Ett år har Vi varit ihop idag typ, jag och Markus.

Han är en bra kille och han tar ner mig på jorden, haha.

Och jag är sådär bra på att ta hand om dom.

Man måste krama lite bestämt.

Nu har jag tränat och duschat. Håret är blött. Alltså kan ja ginte gå och lägga mig på ett tag.

Ullies Boris är här. Han tog med matte. Fast de hade lite problem på vägen. Lite bensin och lite batteri. Men mycket planerat har det blivit.

Varit på mkt möten idag.

Lite snö.

Alesia utmanade mig att skriva sju sanningar om mig. Först hade jag inte tänkt göra det för jag orkade inte, men nu gör jag det i alla fall.

1. Jag blir sanslöst uppretad över saker som jag får en dålig hang up på. Exempelvis patetiska registreringsskyltar med barnnamn på barnvagnarna. Vem startade den sjukt fula trenden? Eller folk som står nära mig och stinker av sur rök. Allt sånt tar massor av energi från mig.

2. Jag har blivit mycket bättre på att inte få en massa diskberg. Jag diskar alltså rätt ofta numer. Men lite åt gången. Typiskt vuxet.

3. Jag tvättar rätt sällan. Kanske en gång i månaden eller mer sällan. Jag dammsuger ungefär lika sällan, men sopar ofta.

4. Romantik är mycket läskigt. Det får det att krypa i kroppen på mig. Torkade rosor är trams. En gång när jag fick snittblommor av en som tyckte om mig sa jag -Varför inte någon krukväxt som i alla fall håller ett tag? I lördags åt jag och Markus ute. Då var det vita dukar och lite uppstyrt så. Om det inte varit för sällskapet hade det varit nästan jobbigt.

5. Jag har väldigt svårt för att prata om jobbiga saker. Jag är mycket bättre på att skriva. Det funkar ofta, om motparten har förståelse för det. Fast okej då … det är lite jobbigt att skriva om jobbiga saker. Allt som har med känslor att göra är jobbigt.

6. Jag är en ganska dålig lyssnare. Idag gjorde jag ett test på min ledarutbildning och det visade precis det jag egentligen redan visste. Att jag hellre funderar ut vad jag ska säga än lyssnar ordentligt … Jag ska träna.

7. Starkt mat passar inte mig. Vanligt kryddad tacos får det att rinna lite lätt i min näsa.

Nu tänker jag att Sergio ska lista sju sanningar. Det ser jag fram emot.

Min ledare i Kuriren idag:

I Glasgow är en av trettio vuxna beroende av heroin. Till detta kommer stora problem med annan narkotika och alkohol. Omfattningen av Glasgows narkotikaproblem har fått dem att sedan två år ha en samordnad satsning för att möta missbrukarna. Detta görs uteslutande med de metoder som kallas harm reduction, skademinskning. Det kan verka som en god idé när man tittar på den snabbt, att människor i beroende kan komma och tanka metadon obegränsat antal gånger för att de ska slippa stjäla för att få ihop till dagens knark. Det känns inte lika hippt när man står i den slitna lokalen där man också kan hämta fräscha sprutor. Det är skamfilat och lådor uppmärkta med vilken sorts sprutor de innehåller står travade längs väggarna. Enligt personalen redo att ges till gravida kvinnor, som dock rekommenderas drogfrihet. Redo att delas ut till föräldrar som kommer dit med sina barn. Personalen spänner ögonen i mig och säger att man inte är en dålig förälder bara för att man är heroinist. Ser barnen hela och rena ut är det ingen grej. Alla med erfarenhet av missbruk vet att barnen tyvärr inte mår bra även om de får äta sig mätta varje dag. Personalen uppger sig inte heller vilja prata om andra alternativ som kan inkludera att välja annat än drogerna eftersom det förstör det fina förtroende de byggt upp. Resignerat.

Målet med narkotikapolitiken är att nå så många missbrukare som möjligt. Och man tycker man lyckas bra i Glasgow eftersom fler och fler kommer in och hämtar metadon, många under falskt namn givetvis. Man tror att alla har fyllt sexton år, men hur ska man veta?  Samordnaren för Glasgow Addiction Services är nöjd.

Nöjd, trots att i princip det enda som bjuds av behandling är metadon. 300 unga dör varje år och man har inte sett något alls som pekar på att kriminaliteten minskar. Trots att hälften av missbrukarna går på metadon.

Jag träffar jämnåriga som tack vare kontakter lyckats bli drogfri. De förhör sig om hur systemet ser ut i Sverige. När jag berättar hur vi bedriver missbrukarvård, att om de gick på heroin när de var tretton hade fått hjälp oavsett de ville eller inte, verkar det för dem framstå som himmelriket.  Alla som varit i svängen är missnöjde med Glasgows förhållningssätt, att helt förlita sig på metadon.

I samtal med politiker over there kom vi fram till att det i Sverige finns en attityd som är att knark är dåligt, vi reagerar hårt när någon knarkat och vi har valt att ett drogfritt samhälle är det vi vill ha. Stor skillnad i sättet att se på missbruk helt enkelt.

I Glasgow finns inget sånt. Tvärtom behandlas de sällsynta forskare som framhåller att hjälpa människor bli drogfria som paria. Behandling är dyrt, metadon är billigt.

I Sverige höjs då och då röster för ersättningsdroger. Av det jag läst och de olika människor jag hittills träffat finns inget som pekar på att det är rätt väg. Läkare säger ibland att metadon skulle vara den ultimata lösningen. Fundera då på om det är efter en av de bjudresor som medicinföretagen är så bra på.

My

Ibland bara fattar jag inget alls.
Jag har varit kvar på jobbet i väntan på kvällens föräldramöte där jag och Susanne liksom var värdar ihop Med Johnny som är drogsamordnare och stod för allt prat. Samtidigt skulle jag rätta ett matteprov. Vilket jag gjorde. Men det tog lång tid innan jag kom ihåg varför en del av dem var rättade… några gjorde ju provet inne hos Carita, det var därför. Varför är jag så seg? Jag är liksom fördement.

Nedan några snygga bilder från Sjöstaden.