Den nämnd jag är vice ordförande för, socialnämnden, behöver inför framtiden vidta åtgärder för att komma inom ekonomisk tilldelad ram.
Så gott som alla år de senaste 15 har förvaltningen kostat mer än tilldelat. Inte tillräckligt har gjorts för att förhindra detta.
En revisionsfirma och en konsult har i olika omgångar tittat på verksamheten och pekat på olika saker, vilket har varit bra.
Vi har från kommunledningen fått hårda direktiv om att jobba för att komma inom ram. I det arbetet har vi i majoriteten låtit oppositionen delta i alla möten där vi tillsammans med tjänstemän tittat på möjligheter. Vi har också tillsammans gjort prioriteringar, där vi prioriterat till fördel för de barn som vi som socialtjänst tagit ett föräldraansvar för genom ett omhändertagande. Oppositionen hade inget att anföra.
Vi har sedan haft utökade arbetsutskott och andra möten där det slutgiltiga förslaget utkristalliserats.
Oppositonen har under dessa möten inte haft något avvikande att anföra.
Sedan visar det sig att en av dem deltar på ett möte med Gävle Beroende Centrum (en av de verksamheter som förändras) och uttrycker att han ogillar det förslag som ligger.
Märk väl, även på beredning efter det tillfället har ingen från oppositionen sagt ett endaste knyst om andra förslag än liggande.
Idag på nämnden gör dom ingen besviken, när deras motförslag kort och gott handlar om att undanta GBC från besparingsåtgärder. Så enkelt.
Ingen alternativ budget, inget ansvar. Man skulle kunna drista sig till att kalla det populistiskt.
Alla som nu tror att oppositionen stenhårt jobbat för ett bibehållet GBC kan känna sig fett lurade. Det enda de har gjort är att babbla och göra narr av majoritetet, mycket snack, ingen verkstad.

Jag kanske ska vara försiktig med att säga det, men det verkar avundsvärt att vara opposition ibland…

Att vara fritidspolitiker är inte att likna vid en dans på rosor. Folk i allmänhet verkar tro att det är kul att åka iväg på konferenser, äta bjudmat ibland och träffa folk. Så är det inte. I verkligheten får man aldrig vara hemma, måste läsa massor av handlingar, träffa folk man inte tycker om, äter osunt pga tidsbrist och blir mycket illa omtyckt.

Så varför fortsätter man? För att annars kan det finnas andra helt utan ansvarstänkt som tar över. Inga namn.

Det här är inte rolig vecka.
Väldigt många saker att göra.
Sedan jag kom hem halv sex har jag jobbat utan paus.
Är inte klar än.
More to come.

Jag älskar hundar. Hundar är det bästa jag vet.

Var i skolan en sväng i morse.
Sorterade papper, stämde av och gjorde ett prov.
Samt såg till att vikarien har vad han behöver för att kunna jobba för mig.
Om en kvart tar jag nu växsa med nya saker och går till Stadshuset.

Den här veckan är vansinnig
Måndag Kommunfullmäktige (just done, okej)
Tisdag Kommunstyrelse
Onsdag Socialnämnd

Det är en del att läsa kan man säga.

Nä, inte var de på Swebus, mina älskade gråvita vantar.

Att slänga en massa saker känns mycket bra.
Jag började lite smått igår med att städa en av garderoberna i hallen, en del typ Nike T-shirtar från högstadiet åkte…
Det var aldrig planerat att jag skulle fortsätta idag men jag köpte en ny liten och billig stereo när vi var på stan så då sorterade jag hela bokhyllan. Några saker ska tillbaka till folk, några skulle till soprummet. Alla SSU-papper dog hårt.
Gick lös på krukväxterna i vardagsrummet och försökte ordna så att alla fick vita krukor där, gick rätt bra. Två till blomhimlen men med kvarlämnade bäbisar i glas.
Tog av bara farten ett skåp i köket. Konstaterar att jag behöver en verktygslåda. Massa konstiga tygbitar som jag kunde fylla upp en påse med.
Massa olika påsar (olika behållare i soprummet ni vet) och en stereo ska Markus nu få hjälpa mig bära ut.
Och det känns mycket bra.

Idag är det sol, och i den solen ska jag gå till Swebus och se om jag kan hitta mina vantar.

Dags att hjälpa killarna?

Nog är vi smärtsamt medvetna om att det är männen som sitter på majoriteten av alla pengar i Sverige, det ser ut hos oss som på andra ställen i världen. Men kan vi inte med det som grund säga att vi därför enbart behöver oroa oss för tjejerna som i högre grad sliter ut sig, får ätstörningar och verkar sjukligare i statistiken? Det finns ett stort fokus på hur kvinnor diskrimineras jämfört med män och det är helt rätt men det är dags att titta på hur gruppen killar är splittrade. Några går det riktigt bra för med chefsjobb och tjänstebilar och sånt som killar brukar få. Andra lyckas med ingenting.

Du som är förälder till en liten kille bör vara mycket oroligare än en tjejförälder. Killar klarar sig sämre i skolan och tenderar att lättare hamna i missbruk. De läser mindre sällan på högskolan och sannolikheten att pojken blir kriminell är avsevärt högre. Fler män än kvinnor lever på ekonomiskt bistånd.

Samhället betalar idag massor för män som av olika skäl gör dåliga val. Män är misstänkta för 98 procent av alla sexövergrepp, 87 procent av all grov misshandel och 90 procent av det grova rattfylleriet.

I Söderhamn hade tjejerna som lämnade grundskolan mer än tjugo poäng mer i avgångsbetyg. Det kan betyda att de har fyra fler VGn än killarna. Hur kommer det sig? Redan idag får killar den mesta specialhjälp i skolan. Det beror nog i och för sig både på att behoven är större, men också på att tjejers problematik många gånger inte uppmärksammas. Tydligen räcker det inte. För det är väl inte så att killar är dummare?

Jag vet inte alls. Tjejers och killars problematik ser i mångt och mycket olika ut. Tjejerna blir stötdämpare för killarnas problem ända från låg ålder. Säg den tjej som inte fått sitta mellan två killar i skolan som buffert. Forskning visar att killars språk utvecklas sämre för att det finns alltid någon där och passar upp på dom så de inte behöver lära sig att formulera sina önskningar med mer än några få ord. Det är tjejer som utvecklar den förmågan.

Varför slåss män så mycket? Är det så enkelt som det slitna där orden tar slut tar nävarna vid? För något år sedan kördes projektet "Flicka" som man i mycket kan ställa sig frågande till, men det handlade om att stärka tjejernas självförtroende. En del av unga tjejers problem idag är att leva upp till killars förväntningar på de, att se bra ut och behaga dem. Lösningen är såklart inte främst att lära tjejerna stå emot detta, utan att få killarna att inte ställa kraven, medvetet eller omedvetet. Denna machoroll som killar lär sig på olika sätt.

Killar fostras till att ta mindre än ansvar än tjejer, massor av forskning pekar på det, och när ingen annan kan göra det åt dom funkar det inte längre. Lära sig läsa och räkna går inte att lägga över på någon annan. Allt man måste lära sig måste man själv ta ansvar för, men om inte motivationen finns för att de är vana att någon annan löser deras problem blir de sittande i sjön.

Om vi skulle lösa gåtan om killars problem tror jag att majoriteten av all skit som dessa killar utsätter tjejer för blir historia. A win-win-situation.

Nu har den startat.
Vi var kanske 12-13 stycken som tänker sig att läsa den här kursen under året.
Några saker tror jag kommer att bli jobbiga, men det kommer också att bli kul.
Susanne hade lill-Simon med. Han var verkligen liten.

Snart ska jag och Markus äta tacos.

Igår var syster Sara här och hon scrappade så fina sidor, sina allra första. Och så sov hon är. Vi åt scones. Jag hade hjortronsylt på mina.

Tog tvärbanan till Essingen imorse. Minns inte en snär jag var där senast. Hade en väldigt trevlig dag med min revisorskollega Anders när i träffade UNF-personalen och de auktoriserade revisorerna. Är faktiskt gladare för det här uppdraget än vad jag trodde.

Men både den som sålde nötter på lillCoop bredvid samt tanten i kassan på restaurangen on top var mycket otrevliga.

Hann fika med Markus innan jag åkte hem. Nu är jag hemma och har hunnit vara på Bajseken för att hämta bokpaket. Behöver böckerna till min högskolekurs imorgon.

Köpte också vinäger eftersom min HKK-fröken Venla sagt att det ska avgifta mitt kylskåp. Det hoppas jag verkligen.