Det vore ett tecken på hybris att påstå att min blotta existens utgör en välkalibrerad barometer över hur människor reagerar på andras alkoholvanor. Eller snarare bristen på dom. Men det jag kan göra är att dela med mig av de erfarenheter jag fått efter att ha varit nykterist så länge det bara har gått från den gräns då alla förväntas vara det.
Gudrun Schyman har varit i stan och föreläst om alkoholism. Hon talade om den skam som särskilt kvinnor med alkoholproblem får bära. Hon fick ta mycket spott och spe när hon talade ut om sin situation, men också blommor från många som blev stärkta av hennes mod.
Alkohol är en inbiten företeelse i vårt umgänge. Vid fest och sorg ska flaskan fram.
Gudrun och jag har helt olika erfarenheter av alkohol, men vissa effekter av vår konsumtion har varit desamma. Nämligen folkets sneda blickar. Hon har fått tagit skit för att hon har druckit för mycket, jag har fått tagit skit för att jag inte dricker. De allra flesta ser det som en stor provokation.
Det finns några skäl man kan komma undan med om man vill slippa diskussion. Medicinering, bilkörning, eller graviditet. Då droppas ämnet och man får vara med ändå. Uppger man ideologiska skäl, solidaritetsskäl eller säger att man inte har något behov av att dricka får man massor av gratisdrinkar och frågor av karaktären: Har du aldrig druckit? Hur kan du veta att det inte är kul? Eller påståenden som: Man lever bara en gång! Stackars dig! Eller så möts man bara av en vänd rygg. Om man inte hinner visa sin naturliga charm innan. Lyckligtvis kan den oftast smälta de tjockaste isar.
Den typen av bemötande säger inget om den som dricker utan hur svårt människor har med den som går utanför den fåra de flesta följer. De senaste åren har alkoholkonsumtionen ökat och ligger idag på runt tio liter per person och år. Ska man höfta kan man säga att sedan EU-inträdet är det en fördubbling. Än ser vi inte alla skador (läs trasiga människor och trasiga familjer) eftersom de har något års eftersläpning. Det tar ett tag att utveckla ett beroende och ett missbruk.
Att folk har problem med nykterister och alkoholister beror inte helt överraskande på att det kräver en eftertanke om de egna alkoholvanorna.
Nykteristens påverkan är uppenbar, man inbillar sig att här står en präktig jävel och ifrågasätter min rätt att dricka. Märk väl att det räcker med den blotta existensen av en nykterist för att framkalla reaktioner. Det händer hur sällan som helst att någon som valt bort alkoholen i det direkta umgängessammanhanget vill få andra att göra samma sak.
Alkoholisten däremot framkallar en rädsla hos andra, är det så att min egen konsumtion är i riskzonen?, och en rädsla kan välla fram. Eller så inser personer som fortfarande har förmågan att tänka klart att här står en människa som på grund av ett system där alkoholen är det sociala smörjmedlet blivit ordentligt sjuk, och jag är med och bidrar. Hur festlig är drinken då? Bäst att vända ryggen emot och ignorera problemen.
Ledare i Söderhamnskuriren vecka 12
