I somras när jag skrev om jakt och jägare i en ledare fick jag ett antal hatmejl. En hel del ifrågasatte vad jag som citybrud egentligen kunde om landet. De första 20 åren av mitt liv så bodde jag med den här utsikten som jag visat tidigare också. Så här såg den ut i morse, regntung. Det är riktig skog man ser. Där det bor djur. Kanske en björn.

Krog i Söderhamn gör reklam för alkoholfri drink.

Lillasysters rum.
-Hänger man in kläderna i garderoben är det inga problem!

Sover jag? Knappast. På väg vill ombudsträff i Söderhamn. Grattis Elin.

Jag är inte entusiastiskt om mobilen. Jag har klämt mig på den tre gånger, den är seg och knapparna är jobbiga. Dessutom, trots att jag trodde jag sparde på rätt sätt får jag tillbaka en massa gamla kontakter och förlorar nya.

Anna, Lina, Mamma, Peter, Ellinor, Sergio… plötsligt är era fräscha nummer inte längre hos mig. SMSa och skicka kontakter som du vill försökra mig om att jag behöver. Det kan ju vara lite blandat. Skriv Hej! Och ert namn bara så är ni tillbaka igen. Jag skulle bli gladast.

Nu är jag surast.

Från: http://aehandmade.files.wordpress.com/2009/01/l1000198.jpg

Jag skulle så gärna vilja vara bra på att sticka (kan jag det allra enklaste) och virka (kan inte ett skit). Men vem ska egentligen lära mig? Mamma kan allt. men av någon andledning kan hon omöjligt lära mig. Det blir oftast bara konstigt. Vi pratar olika språk liksom. Problem!

När jag får sådana här papper vill jag ha en personlig assistent. Någon som kan berätta för mig om min pension. Vad händer om jag inte väljer nåt här? Då kasnke jag får leva på kanter i ålderdomen. Nu ser jag en ljusning eftersom jag fått tips på Susanne om en bra bankkvinna. Marianne är inte klockren för mig. Vi connectar inte.

Andreas och jag har typ tävlat i att vara kortast mot försäljare i dag. Jag sade till Com Hem att jag absolut inte vill ha några gratis filmkanaler i tre månder för jag är inte ”en sån som lever för TV-soffan” utan jobbar hellre. Då blev han sur. Alla försäljare är lättstötta.

http://i48.photobucket.com/albums/f232/eileeninpleasanton/Donuts.jpg

Jag har blodsockerfall + tycker synd om mig själv. Nu fantiserar jag om besök på Dunkin´Donuts. Paradiset på jorden. Jag skulle sluka var och en av de där med kärlek.

Jag blir sjukt provocerad av människor som inte verkar ha särskilt mycket att göra. Typ ett jobb. Och klagar över hur mycket det är. Läs EvaEmma, hon tycker lika. Få fingrarna ur för fan.