Medan mörkret föll såg jag och Therese över budget 2010.

Nu skulle vi ligga däckade allihopa. Nu skulle alla välskrivna pandemiplaner sättas i verket. Men nej. Inget sånt.
Minns ni alla insändare från folk som ville skjuta upp skol- och dagisstart. Vilket waste det hade varit.

Läste på en blogg där en tjej skrev att det är helt normalt att somliga dagar ha ångest. Som om man har det lite nu och då. Det har jag aldrig varit med om. Och jag tror mig känna väldigt många där ångest inte tillhör någon form av vardag. Eller inte tillhör alls.

Eller handlar det om att missbruka begreppet. Må dåligt kan man väl göra, men det är något annat. Är det verkligen så att ångest är vanligt förekommande? Alltså vanligt? Det tror jag inte.

Det var så jag inte ville ha det.

Bra skämt va!

Eftersom jag ändå tråktvättar och behöver fylla upp med likvärdigt mellan nedgångarna har jag
1) dammsugit 2) skurat badkar, handfat, spegel.

I dag är jag drömsambon. Det händer inte ofta. Markus är på match. Det är nytt för mig, jag har aldrig varit ihop med någon som haft matcher att spela. Det är lite spännande.

Handlingarna inför s-kongressen. Ett antal häften. Jag ställde ett colaglas där som referens. 7.8 kg stod det på paketet. Det var inte det värsta. Det värsta är att man inte kan hämta paket fram till tolv på kvällarna. Jag vill ha dygnetruntservice på allt.

Att vara på fisketävling istället för att vara på gårdagens möte var tydligen okej. Då hade det nog varit okej för mig att gå på scrapmässa också. Det ska jag komma ihåg.

http://burriburr.se/

Pierre tipsade mig om spetsig person. Allra bäst är det hon skriver i den korta presentationen om sig själv: 

Jag heter Sonja och är 24 år. Jag är socialt inkompetent men det märks inte här, det här är en blogg.

Jag önskar jag hade kommit på det själv. ”Träffa  nya människor” tycker folk är roligt. Jag tycker inte det är skoj alls, bara jobbigt. Jag tycker om människor mest när vi är lite bundis. När jag vet vad de går för. Innan är allt ett problem.