Det är när man är sötsugen och hittar en bortglömd Dumle-klubba.

I natt vaknade jag flera gånger av att halsen sved ilsket. Svälja vill den ju inte. Det är inte halsfluss, det vet jag. Då hade jag legat bortdomnad och verkligen inte kunnat äta sushi på lunchen. Jag köpte Strepsils och några mer piller som ska bedöva. Provade de första, funkade okej. Men det kommer snabbt tillbaka.

Halsen är en sådan olämplig del att hugga av också.

Men jag behöver inte ömkas med. Jag är rätt pigg i övrigt, så jag kallar mig inte sjuk. Bara lite halsont.

 Från nyhetskanalen.se

Tyvärr bor jag på ett geografiskt ställe där man sällan ser dom. Första gången jag såg en var i Östersund när jag var 20 år. Blev chockerad över hur stora de är.

Av bilderna kan man tro att jag fått intet gjort. Det är självfallet inte så. Jag har precis haft ett intessant telefonmöte med Roger på Markör. Och gjort massa beräkningar och nu sitter jag och letar saker i vårt ekonomisystem, men nu ska det ligga nere en stund så jag ska gå och äta med Markus. Och köpa halstabletter. Först ska jag klä mig ganska ordentligt.

Pratar de om på morgon-TV. Det är en paradox.

I dag hade jag bestämt mig för att arbeta hemma, redan i början av veckan. Har massor att läsa och fundera över. Och ska ha ett telefonmöte med en försäljare (som jag kontaktat själv) och mejla och kolla allt i Baltzar innan helgen.

 Varför var det sådan tur att jag planerat för det och därför tagit med mig rätt saker hem? För att jag är lite vissen. I halsen. Den gör jätteont. Jätteont!! Jag ska gå ett ärende som inkluderar postande lsenare under dagen och då ska jag köpa lämpligt bedövningsmedel. Fast jag är pigg, det är alltid något.

Åt lunch på Karin på ön med Vidar och Andreas. Jag åt hälsotallrik. En timme senare var jag hungrig igen. Köpte mellanmål (pucko, energibar) med Ellinor på eftermiddag. Klockan sex träffade jag äntligen Jenny och vi åt på Lams terass. Gott! Och ja, vi toppade med banan och glass!

Nu ser jag som vanligt på torsdagar den här tiden Lyxfällan. I dag från Söderhamn. Jippie!

Många saker har gått rätt i dag. Men några har gått fel också. Både för mig och för andra, men det verkar lösa sig till slut. Det är en jobbig känsla när det plötsligt känns som att allt hänger i luften och man inget kan göra.

Bland annat försvann det HELT ur mitt huvud att jag skulle på GS-nätverk i dag. Trots att jag hejade på kursledaren och allt. Jag är vanligen verkligen inte den som glömmer saker. Jag roade mig glatt ovetandes om att jag saknades på annat ställe med att tejpa kartonger i källaren för att skicka ut tröjor till hugade spekulanter i UNF-landet.

I dag har jag haft arbetsuppgifter som gjort mig svettig!

Jag gick runt Brynäs på min promenad. I Gasklockorna hade frigymnasierna information så det var många kids på väg dit. Två av dem var J och M som går i den klass jag lämnade före sommaren. Jag har haft dem vansinnigt mycket. Som ensam mentor och som lärare i nio ämnen under förra läsåret och så sjuan så klart. Vi har brottats, skrattat och labbat ihop. Förra veckan fick jag reda på att de nu ska få byta lärare igen, och efter jul eventuellt igen. Jag blev låg i flera timmar. Jag hade jobbat upp en härlig grupp med mycket schwung i och jag tror att mycket av det är raserat. J och M kramade mig och sade att ”alla” ville ha mig tillbaka.

En extra sjuk grej är att läraren de har nu inte tidigare varit anställd av kommunen, så nu har de sagt upp lärare så att de ligger på minus… alltså sades jag (och säkert flera) upp i onödan.

Jag vet att jag en dag är tillbaka i skolan. Jag trivs med eleverna. Men för just de här eleverna ger det ingen glädje just nu, att jag lever high life i Stockholm och förvånas över att få betalt för sådant jag tidigare gjort på fritiden.

Jag bryr mig så mycket om dem, jag vill dem så väl. Men jag kan inget göra.