Det är inte fräscht att ta upp mängder av talartid med att läsa innantill ur handlingarna från talarstolen. Det är det många gubbar ur den lokala oppositionen som ägnar sig åt. Och har mage att ppeka att de inte kan delge allt. Som om de exklusivt fått sig tillsända handlingarna innan mötet, och vi andra kommit dit tomhänta.

Nu är vi på motionenen §180 Välkommen ombord! Förslag om ”båtbuss” sommartid mellan Aldersholmsbron/Brynäs Udde och Slottstorget.

Lite Plopp Saltlakrits piggar alltid upp på konnumfullmäktige.

Från www.etsy.com

Så här kan jag också se ut. En lattjo kväll i morfars gamla brillor. Han är död sedan ganska länge, men det visade sig att min moster ibland brukar låna hans gamla läsglasögon. Ja, varför inte? Särskilt när man blir så snygg i dom! Allt var inte bättre förr.

Man blir lätt sunkig när man är i Norrala. Kraven på utsidan finns liksom inte. Kanske är det därför som min kropp bestämt sig för att nu är rätt tid att ha värsta stora finnarna. Lite rött på utsidan men ett stort helvete på insidan. Lite fascinerad. Många år sedan en sådan riktigt stor hälsade på. När jag duschade i dag, hade jag inte gjort det sedan i torsdags. Det är väldigt läjdback kan man säga. Dock har jag noga tvättat ansiktet. Det har inte hjälpt.

Hon låg/klöste/bet på papperen, hon gick på datorn samt vippade på skärmen och bet på sladdarna. Hon täckte ljuset från lampan. Allt gick framåt med hennes hjälp.

Christine skrev och undrade vem Blues är. Blues är mammas schäferblandning. Med betoning på mammas. Blues älskar mamma och väntar utanför toadörren när mamma är inne och pudrar näsan. Här kunde hon slappna av i soffan i går kväll, eftersom mamma ändå bara satt där helt lugnt och stickade.

Engelska Elle har ett antal inredningsrepotage från kontor. Att det är från just kontor är egalt, det är stilen som räknas. Den här tjejen i London hade allt som jag älskar. Små saker, söta saker, rosa saker. Ett virrvarr av plastfigurer och muffinsavbilder blandad med boxar i karamellfärg. Man blir glad!

Jag älskar färger och skoj. Minimalistiskt och stramt vitt är väl charmigt på sitt sätt, men inte särskilt inspirerande.

Här har vi en bild föreställande Elin, min syster, och hennes syster Jessicas (som jag dock inte är syster med) barn Maximilian och Timothy. Dessa två gossar är så himla söta, men vad hände egentligen med deras moster i mitten? (I och med denna frågeställning ber jag er att sänka blicken)

Detta är min egna tolkning av bilden ovan på post it. En sorgen konstnärssjäl med små knubbiga händer har, som om det vore magi inblandat, riktigt tolkat verkligheten och printat ner den på något så vardagligt som en post it. Likheterna är slående. Två väldigt söta gossar, och deras moster i mitten som enligt mig skulle lika gärna kunna bo i ett pepparkakshus. Dock läre jag tillägga att jag tycker väldigt mycket om min syster, om nu någon fick för sig något annat.

Tschüß

//Varsegod kära läsare för detta underbara gästinlägg.

Efter klockan 13 i dag är det inte meningen at tjag ska göra något svårt. Alltså läser jag senaste Elle, Femina, Damernas Värld och engelska Elle. Och stickar på mina sockor. Och klappar Blues. Och hör om hur Monika ska avmaskas. Sånt.

I morgon ska jag göra lite ”vettiga” grejer. Ja, det ska jag!