I mitt jobb är jag begåvad med ett Eurocard. Nu har jag fått min första faktura och lite skakigt konstaterade jag att jag ÄR en ordningssam person. Alla kvitton finns!!

I helgen började jag läsa ”Berättelsen om Herr Roos” av Håkan Nesser. Den är mycket, mycket bra.

Cissi, om du läser… hur gillade du Svampkungens son?

Slog på morgonnyheterna en kortis innan jag drog. Hamnade mitt i ett inslag där mans tuderat sjukfrånvaron genom i urvalsgrupper beroende på alkoholintag. Måttligt skulle vara bäst. Nykteristerna låg lika illa till som högkonsumenterna.

Som vanligt nämndes det i en bisats att i gruppen nykterister fanns de före detta alkoholisterna. Det är inte riktigt samma sak att alltid ha avstått alkohol, som att nu avstå det efter hårt krökande.

En lustig kille pratade också om att man måste komma ihåg att alkoholen skänker människor glädje. Men jhan glömde säga att den glädjen för många, många strax slår över i diverse problem. Men just ja, man ska helst inte låtsas om att hela samhället är infekterat av alkoholproblem. Att det i sig borde vara ett problem att vuxna inte kan slappna av på fredagarna utan att sippa rödvin. Att vi har så trista vänner att vi vill droga oss för att hänga med dom…

Grannfejden i går. Vanligen kan det programmet servera en uppsjö av talande exempel på att det inte är ens fel att två träter. Men inte i går. En mycket speciell gubbe var bland det suraste och mest griniga jag sett. Man kan också kalla honom omöjlig. Robert manglade honom för att mjuka upp honom och lyckades skapligt, efter att ha mutat honom med en ny brunn, och det är ju värt tillräckligt för att en snål surgubbe ska bita ihop programtiden ut. Eftersom jag satt på andra sidan blev det ganska roligt, men att ha med honom att göra i verkligheten är knappast en dans.

Färgskalan är ganska dov den här tiden. Fast det gör inget. Jag är inte den mysiga typen, men kan tänka mig att uppskatta en filt och ett tänt ljus. Men det är ju ungefär vad jag kan glömma kommande vecka.

Hälsade på tvillingarna en sväng i går. Här är jag och Timothy (vet det eftersom MAximilian hade randiga kläder). Om man är barn är det legitimt att ha två plåster på armarna med roliga mönster bara för att det är snyggt. Man blir lätt avundsjuk! Plus han hade snyggt halsband.
På översta bilden har min mamma knådat till ett fingerspöke som han skrämmer livet ur sin moster med… Jag är sjukt bra på att leka. Det ser man ju. Helt glad är ungen för att få hänga med Nene.

Det här kommunfullmäktigemötet är det många som tappat ord. Enkla ord som författare och ledmöter. Spännande. Krävs en föryngring efter valet?

Aftonbladet, kom igen. Knappast någon nyhet att maktens män frotterar med varandra. Oftast gör de inte det i smyg alls. Det sker väldigt öppet.

Det är lustigt i kommunfullmäktige. En Kristdemokrat tror på allvar att det är hans förtjänst att det blivit en snabbare takt med att svara på motioner och interpellationer. Eftersom han har tjatat så mycket så har det nu blivit bra.

En stor grupp opposition har nu börjat driva linjen att de lägger förslag, sedan håller majoriteten på dom och snor ideérna som sina egna.

Att ha varit politiskt aktiv under relativt lång tid och faktiskt påstå det som en sanning är pinsamt för den som säger det. Att Sverigedemokraterna tror det förvånar mig inte.

En särskilt moderatkvinna nickar och ler alltid uppmuntrande till Sverigedemokraterna. Undrar om hennes partikamrater märker det. Om de inte gör det så okej, men om de gör det… och låter det fortgå med en smygrasist i partiet, så är det värre.

Fast okej, jag är inte så upprörd. Men för er som inte ätit Kinderägg på länge kan jag berätta att det roliga, gula plastägget har ny karaktär. Det har nu en matt, gul färg till skillnad från den gamla glansiga. De båda ägghalvorna sitter också ihop. Jag tror att det kan vara ur säkerhetssynpunkt för kvävningsrisk hos barn som inte förstår bättre. Jag har förståelse för det, men lika roligt att sitta och pilla med är det inte.

Chokladen är lika god.