Jag har fortfarande inga fina uppslag för i år. Ledsen ni som ingår i den skaran som brukar få nåt frankerat i lådan. Det kommer att bli som det blir.

Jag tror jag tidigare skrivit om presenter. Jag tycker inte om att få presenter från folk som inte känner mig. Antingen får man något man verkligen inte vill ha. Det är bara helt fel. Eller så får man något som man uppenbart vill ha, och därför redan har.

Nu får kommunstyrelsen julklappar. Föga förtjust i den typen av masspresent heller. Jag kunde gärna vara utan. Och vad får jag? En bra biljett till Furuvik (med mitt namn tryckt på så jag absolut inte kan ge bort den till någon som skulle bli ännu gladare för den än jag) och två onamnade till Järnvägsmuseét. Det är okej.

Men så får jag också en stor påse med hackat whiskeyfat från Mackmyra (Alla här älskar Mackmyra, som om just den spriten är lite finare och mindre farlig än annan sprit. Eller … -Alkoholister har inte råd att dricka whiskey som gammelmoderaten sade så insiktsfullt) som det är meningen att jag ska grilla på för att få whiskeysmak på det jag grillar. Kontrolläste, det står faktiskt inte på köttet. Jag varken äger någon grill eller vill ha någon whiskeysmak. Så jävla osmart att ge bort något alkoholromatiserande.

Vad gör jag nu? Kan jag bara kompostera?

Nu har jag reducerat till 259 mejl. Fick svar på några jag mejlat under arbetets gång och det är bra, men frustrerande för samtalet.

Nu måste jag försöka äta nåt. Har nobelfesten på. Festligt! Fast mest intresserad är jag ändå för de upptäckter de naturvetenskapliga priset delats ut för. I love science!

Hela vägen hem på tåget, samt trekvart hemma nu har jag lagt på genomgång av mejlboxen. Det kan tyckas vara en ynklig uppgift men det är det inte. Jag tror jag snittar drygt 50 mejl om dagen. Försöker ta bort efter hand. Men ni vet hur det är -Det här kan vara viktigt. Och två veckor senare är det helt okej att rensa bort. Nu är det två veckor senare. Eller fyra veckor senare. En gång för inte jättelänge sedan bestämde jag att fredagar är rensdagen, men jag har inte riktigt hållit det.

Rens innebär som ni vet inte bara ett tryck på en deleteknapp. Utan man måste också åtgärda somliga saker. Det är ju det som tar tid. Ibland börjar man bita på naglarna för att något fallit mellan stolarna. Det är en jobbig känsla.

Men nu har jag fått från 573 i inboxen till 340. Det är helt okej.

Idag har jag nästan överträffat mig själv. Förutom tre möten av olika slag har jag fixat massor med ekonomi, sista Pengar att söka-omgången, skickat paket, beställt nya pennor och pratat med en säljkontakt, ätit sushi, kollat ett avtal, mejlat om en svår inlogg på engelska (känner mig ringrostig) pratat lite i telefon, mejlat ganska mycket, pratat med kollegor om viktigheter och lite sånt. Känner mig sjukt nöjd lyckligtvis. Det blir en spurt fram till jul. Det ses jag mycket fram emot. Det är roligt att jobba. Särskilt när jag nästan börjar känna mig frisk.

På bussen. Mariebergsgatan. Snart på jobbet. Är otroligt seg. Jag blir trött och slut efter att gå trissat upp mig i alkoholpolitiska debatter på tv mitt i natten.

Vilken glad överraskning att förutom Linda och Doreen är också EvaEmma med och är nykterhetspirater.

Spännande appropå inlägget tidigare i dag att de som tar alkoholnormen i varm famn är två män, och de som är emot är kvinnor. Vill minnas att i förbundsomröstningen 1922 så var det massa fler kvinnor som var emot alkoholen. Vad tyder det på egentligen? Varför värnar män så hårt om spriten?

Magnus Svensson tycker att det är ungefär likadant att vara barn och hänga med fulla vuxna, som att bli hämtad i en stressad situation på dagis. Han vill inte se att det finns kids som tycker det är halvkul med slemmiga vuxna, utan hänvisar till vad hans egna barn har sagt. Det är klösigt.

Carl-Jan berättar att han får ångest över att inte få ta en snaps. Är inte det alkoholproblem?

Är det mest gubbar som tycker det är viktigt att spriten är lättilgänglig? Eller är det så att det typ inte finns några kvinnliga centerpartister förutom Maud som kan tycka nåt? Jag vet inte.

I kväll ska UNF:s vice ordförande Linda Engström vara med i Kvällsöppet 22.40 för att prata om alkohol. Då är de som är inbjudna att debattera mot henne killar. Faktum är att när jag tänker på det är det främst killar som snackar gott om alkohol.

Jag brukar inte klaga på mörkret och säga att jag blir trött och less av det. Säga att julen behövs för att lysa upp lite och sådant som många vuxna säger.

Men jag är otroligt trött. I går hade jag en kväll utan åtaganden och när jag kommer hem så gör jag inte annat än liksom sitta. Värdelöst. Jag får inget vettigt gjort alls. Tidsslöseri.

Och nej, jag känner mig inte ett dugg stressad över saker typ på jobbet. Inte skylla på jobbet. Egentligen är det väl inte något som behöver skyllas på eftersom ingen drabbas.

Det är bara jag som blir noll produktiv. Skittråkig blir jag.