Jag skållade mandel, jag malde mandel. Jag spritsade och jag kladdade. Och så fick jag macaroner. Nu är jag en lycklig människa.

För det presentkort jag fick av min arbetsgivare på Hälsingetidningar i julklapp valde jag den här. Har läst några uppslag och det känns väldigt bra och lärorikt.

Det blir så ibland. Det betyder att det är bra att det är dags att jobba på riktigt snart.

Jag kom nyss in från en promenad som bet mig i kinderna, samkörde med samtal med Ullie. Innan hag jar gjort lite av allt möjligt man kan göra. Läsa, plocka, jonglera, scrappat, badat, stickat. Förutom badet blev inget ordentligt gjort.

Tretton minus har vi. Inget anmärkningsvärt.

I morgon har jag lite schema. En kul grej är en fikadejt!

I senaste numret av Plaza Kvinna handlar reserepotaget om Zermatt, ett ställe i Schweiz (som många uttalar Sweitsch). Man ser fina Matterhorn på bilden till höger och allt.

För snart tio år sedan firade jag och en massa andra Schweiz nationaldag uppstängda på ett berg bredvid. Kabinbanan var avstängd och skulle inte köra oss förrän sent på kvällen. Fikastället med enda toan stängde. Det blev märkt och kallt. Allt vi hade var den middag vi blivit medskickade i form av en frukt, en korv och en choklad (om jag minns rätt). Åtminstone såg vi fyrverkerierna uppifrån.

När vi väl kom ner och väntade på att bussen skulle gå till stället där vi egentligen bodde hängde vi på en restaurangveranda och jag hör mig själv låta som min gamla bok i tyska.

-Herr Ober, ein Cola bitte!

Skrattade så jag grät. Jag vet, det låter inte lika kul när man återberättar det. Men så var det i alla fall.

Är det egentligen ett stort problem? Förutom att det tar tid? Jag har faktiskt inga problem med kameror och sånt.

Artikel i expressen. Alla är ledsna utom Jägareförbundet som är besviken och inte tycker det är bra, men att det inte är så roligt för alla djur som blir påkörda på vägarna heller.

Nej, det är inte kul för de djuren HELLER. Två fel gör inte ett rätt. Men vad tycker han om den jägarhets som Länsstyrelsen beskriver? Det skulle jag vilja veta.

Här är jag i köket i Norrala. Fast nu är jag inte där. Nu är jag tillbaka i Gävle. Omställningen känns.

Eller så är det trötthet. Satt uppe och debatterade med jägare på nätet i natt. Man blir aldrig besviken. De uppfattar aldrig ett huvudargument och kan inte stava. Ibland förstår man faktiskt inte vad de menar. Men de som kan stava och förstår är förhöppningsvis de som sysslar med viltvården.

När jag trodde jag skulle sova skulle jag inte det, utan istället äta äpplen och se ett avsnitt av the mighty boosh i Saras säng. Somnade runt tre. Det gör ju inget om det inte var för att jag behövde gå upp nio. Möttes av en fantastiskt soluppgång.  Life is good. Men lite ensamt, fast det går snart över.

Jag gjorde just några testfrågor hos Jägarnas Riksförbund. På 85 sekunder svarade jag på tio frågor. Jag hade åtta av tio rätt.

Det måste vara riktigt svårt med jägarexamen när man har pluggat och allt …

… när vi inte vet nåt särskilt annat vi ska titta på. Då kollar vi (jag, systrar, mamma) på någon sv Svarta Hingsten-filmerna. Till jul såg vi tvåan, så nu kollade vi ettan igen. Praktiskt för man kan prata och handarbeta mycket samtidigt. Vi kollar inte så mycket för storyn, som för hur gullig pojken är samt hur vacker hästen är.

Det var väldigt svårt eftersom snön är som fluff. Kul att hoppa ner sen och landa och få snö till midjan.