Det är fullt upp på tidningarnas insändarsidor kring vargjakten. Jag är väldigt glad över att så många svenskar faktiskt tycker att detta hanterats ofint.

I dagens Arbetarbladet finns en typiskt dåligt skriven insändare. Rubriken är ”Ska jag bestämma vilka som får vara på era gator?”, men den har nog tidningen satt.

Citerar valda delar

Vad trött jag blir på alla dessa ”stads-muppar” som säger sig vara djurälskare och spyr galla över jägarna som jagat varg. Är ganska säker på att ni aldrig varit ute i den riktiga skogen.

Och jag hoppas verkligen att ingen av er ”djurälskare” äter kött. Eller det går kanske bra när ni får gå till charken och välja en fin köttbit.

Tänk om vi på landet skulle börja bestämma om vad som skulle gälla inne i stan och ha åsikter om vilka ”rötägg” som skulle få vara ute på gatorna!

Underskrift ”Eller hur?”

Den här insändaren innehåller i princip allting som jag stör mig på. Anonym, töntig underskrift. Läsryckta antaganden som att folk inte är ute i skogen om man bor i stan. Som att ett argument för vargjakt skulle vara spårning av skadat vilt? Lyfter igen min uppfattning om yrkesmän för sådant … Och så när ”Eller hur” drar i med köttbiten, då ryggar man?! För det är ju omöjligt att vara emot en konstig jakt, och samtidigt äta kött? Svårt att förstå logiken. Om det varit en fjortis som skrivit så okej, men det här är ju en vuxen individ som passerat skolsystemet.

Närhetsprincipen. Löjligt. Man får och ska ha åsikter om sådant som händer mer än en kilometer bort.  Inte särskilt tung argumentation.

Och vad gäller frihet. Den typiska tanken om människan som härskare över allt och alla. Vill vi bo i någon urskog så får alla organismer vi inte gillar flytta …

Kolla in Dahléns sida om du är för slapp för att läsa boken.

HUR KAN GRAPEFRUKT SMAKA APELSINJUICE? Varför är man lyckligare före giftermålet än efter? Hur kan iPhone utses till världens bästa telefon innan den nått handeln? Varför satsar filmbranschen på trilogier?

Svaret är förväntningar. Förväntningar har också lett till att imorgon blivit viktigare än idag. I en tid när allt är tillgängligt har vi blivit allt mer intresserade av vad som väntar runt hörnet.

Jag vet att jag ska vara så hård och tuff. Men egentligen vill jag bara titta på sådant här. Söta figurer från Japan/Sanrio. Det är svårt att ens plocka ut en favorit. Jag har en halvstor låda pappersprodukter med dessa hemma. Ibland har någon mage att säga att de inte gillar Hello Kitty. Då tänker jag, skit i det då, och lev vidare i ditt boring liv. Så hänger jag med Monkichi, Deery Lou och gänget helt själv.

I debatten kring rökning på jobbet tycker Ingeborg Oléni, från Sveriges pensionärers intresseparti till. Text i AB.

Jag gillar hennes vinklig att hävda att det är frihet att få röka som man vill. Att vara beroende av något är motsatsen till frihet.

När jag har fått min dos av att ligga vågrätt, se på TV, kika ut genom fönstret och så vidare var det evinnerligt skönt att få vara på kontoret igen. Skratta med kollegorna, gå igenom gamla och nya högar av papper. Påbörja och avsluta saker. Jag är så glad för mitt jobb.

Missa inte att du kan bli min kollega! Vi söker förutom pressekreterare också en biträdande generalsekreterare.

Hon skriver om barn. Och jag håller med om varje litet ord.

… lade jag mig och sov på dagen. Men i dag hände det. Två timmar har jag nu sovit. Nu ser jag på ettan och del två av Kraschen. Bra program.

Jag har aldrig förut så där chickt gått och bara klippt luggen. Förrän i dag. Det gick bra. Fyra minuter för 75 kronor.

Klockan är halv elva. Min tanke var att för 1.5 timme sedan skulle ha varit på kansliet. Plockat i mina högar, fixat med mina saker… Men nej! Är fortfarande i Uppsala men på väg norrut. Det är alltså en del problem i trafiken.

Lyckligtvis har det varit en del som ska skrivas och läsas så jag har kunnat jobba bra hela tiden.

När jag kommer hem kan jag köra VPN på ett bra sätt mot Essingen och betala massa räkningar.

När är det dags att utanför Stockholm förstå att när tåg och tågliknanade saker kommer in på stationen är det INTE lämpligt att trycka sig upp så nära dörrarna man kan med väska, hund, barn och barnvagn och knappt flytta sig när folk vill ut så att vi andra ska komma på?

Känns det smidigt? Varför fick folk en hjärna om de inte tänker använda den?