
Ellinor och jag är där. Det här är Ellinor.

Ellinor och jag är där. Det här är Ellinor.
I dag svarar Ribbing på följande fråga:
Fråga: Vi har varit på 50-årsuppvaktning, blev inbjudna per telefon, reste lång väg och hade en fin present med oss. Kan vi förvänta oss ett tackkort?
Vad är det för snikna människor som sitter och funderar på om de ska få ett tackkort eller inte. Hur viktigt är det?!
I dag ska vi lära oss ett och annat där. Jag kommer att notera allt noga!

Den här boken har releaseparty i detta nu. Och jag fick den en timme innan balunset. Som tack för att jag deltog i en debatt på Alkoholpolitiskt forum. Såg Bengt också.
EvaEmma skriver om Blondinbellas stressiga liv. Hånar henne frisk och med rätta.
Fascinerande att folk tror att en blogg tar tid. Den tar ju ingen tid alls! I alla fall inte om man även i vanliga fall är en ganska skrivande människor som älskar små bokstäver och kanske också halvdassiga bilder.
På allvar påstår folk som slutat blogga eller har en paus att det spar en massa tid. Då kan jag inte låta bli att fundera över exakt vad som tagit tid när det gäller att skriva ganska meningslösa inlägg?
Det tar noll sekunder att skriva ett blogginlägg. Kanske har man funderat på nåt medan man promenerat, men inte ett skit i mitt liv anspassar jag efter min blogg. Att någon gör det ter sig mycket märkligt.
Tro nu inte att jag hör att någon elak en tänker ”jaha Elin, men det är inget konstigt att det inte tar tid för dig för du skriver inte så bra du heller” Nä, det är mycket möjligt. Men jag har i alla fall inte påstått att jag lagt tid och energi på det … Värre om man gjort det och det ändå är crap.


Det här inlägget vore roligt med bild, men jag tror inte det passar sig. I går när jag bytte byxor vid hemkosten såg jag att jag hade fått en massa bett på ena benet. Och lite på fot, lår och arm. Väldigt konstigt. Jag har nu kliat detta under dagen och tja… det är ingen vacker syn. Lisa sade att hon trodde jag träffat en gräsloppa.
Jag visade några på jobbet trots allt och fastän jag förvarnat så blev de livrädda.
Hade nästan glömt det här med försenade tåg. Men nu sitter jag på ett hem. Som gör att jag blir extra sen till mötet med arbetarekommunens styrelse. Bittert.

Jag tycker inte kissbajshumor är så kul. Men trots det blir jag fnissig av att ha fotat snäckbajs.