Så klart har jag inte varit ute under midsommarhelgen för att köpa clear stamps, men de här köpte jag i NY, och fick plocka med dem i förmiddags för jag behövde styra upp lite bland pysslet. Ganska snygga. Och sjukt billiga.

Det är mycket sol nu. Jag har inget emot det egentligen. Bra för grödorna med mycket sol efter mycket regn.

Solfläckarna i pannan som jag lovade att återkomma till … Som ni väntat liksom! Frisyren är anlagd för att täcka pannan en aning. Jag använder solskyddskräm när jag går åt. Men solen är lömsk och nu kommer fläckarna precis på sidan där luggen inte täcker.

Det är som det är. På midsommaraftonen när vi var ute mycket brände jag dessutom axlar och nacke och sånt på det där klassiska sättet. Trots att jag likt en tant lade på en kofta som skydd när jag kom åt. Vackert grisskär.

Respekt för solen.

Observera fabriken i bakgrunden. Mitt bästa tips om sociala aktiviteter kommer framöver att vara att införskaffa en hembygdsdräkt. Det finns i princip inget som folk inte kommer att kunna fråga om det, och det gör dom. Varifrån den kommer, vem som sytt, hör skorna till, vad är det för sjal och oj vad fin den är!

Det är Mo hembygdsdräkt, min mamma har sytt den på 80-talet, sjalen har varit min mormorsmormors och skorna som inte syns var röda träskor och de hörde inte till men var grymt snygga.

Det var mörkt i bröllopslokalen så jag gjorde lite vad jag kunde för att lätta upp en i grunden mycket dassig bild.
Sergio och Linnéa Manzanares!

Den underbara kronan som Linnéa har finns i GGIKs ägo, och finns att låna för nyktra brudar från Gävle. Ingen har gjort det sedan 60-talet och jag hade aldrig kunnat gissa att den var så här vacker. En riktig sagokrona.

En fantastiskt kväll i IOGT-NTO-lokalen i Husum. Sergio och Linnéa hade förberett och smyckat lokalen i detalj. Massor av människor jag tycker fantastiskt mycket om, somliga jag inte träffar så ofta.

Hembygdsdräkten som festkläder var lysande. Även om jag tror att den urgamla sjalen aldrig tidigare dansat hiphop, så gillade den nog det.

Brudparet var vackrare än vad som torde vara möjligt. Musiken blandad och gav onda fötter som fortfarande sitter i. Maten god.

En kväll som gav lycka och glädje att leva på en bra tid framöver.

Jag, Markus, Eva, Åsa, Jens och Andrea har glatt firat två klassiska midsommarfester på två olika ställen i Örnsköldsvik. Fenomenalt. Åsa hävdar att det är hennes bästa midsommar. Ännu roligare blev det när Ullie, Anders och Fanny anslöt på ställe två. Silltallrik kunde bli äggtallrik och solen skiner. Återkommer med ett inlägg som solfläckar …

Här visar Jens en av de två fina flaggstängerna.

Nu är det en timme kvar till målet med resan, Sergios och Linneás vigsel. Vi har stämt av så vigselakten kommer att bli finfin. Ser mycket fram emot hela den här kvällen och den jättefest som de har ordnat. Markus sover just nu men det ändras nog snart.

Jag ser en stor fabrik. Det känns tryggt. Bilden är från i går när det började skymma. Nu är det ljust och fint. Och lika mycket fabrik. Det är folk och bilar i olika storlekar på väg ut hela tiden.

Glad midsommar på er!

Det är skönt att se hur man själv förändras. Åtminstone när det gäller åt det positiva hållet. Det som handlar om jämställdhet hände för länge sedan. Ganska nyligen har en personlig kulturrevolution skett, något jag kom att tänka på när jag gjorde det tidigare inlägget.

Jag har sagt att kultur är mest skit. Varpå alltid lika kloka Ullie har frågat mig om jag inte gillar musik och böcker. Ordet kultur sammanknippades för mig med opera och annat (för mig) svårtillgängligt. I dag tänker jag att kulturen är nödvändig. För att roa, uppröra, få folk att tänka… Det är en mycket viktig del av den viktiga ständigt pågående demokratiprocessen. Muhammedbilderna, rondellhundar och rondellutsmyckningar i Gävle är några exempel som har gjort att vi talar om det mest genuina, nämligen vad vi människor är.

Inget annat än kultur verkar få folk att gå igång på samma sätt. Se bara detta med vår motion om lagliga vägger, vilket genererade en tidningsartikel så fort den hamnat i diariet, igår ringde lokal-TV och ville göra en grej. Varför är det så stort/provocerande med lite målning mitt i stan?

Sverigedemokraterna i Gävle har tidigare motionerat något i stil med att vi ska bara ha konst som är vacker att se på /som man förstår.

Kopplat till det vill jag citera Horace Engdahl ”Stil är det som folk retar sig på utan att bestämt kunna säga varför”.

Jag tycker det roligaste med knasiga kulturyttringar är att de får mig att tänka nytt, och till skillnad från Sverigedemokraterna pallar jag med det. Tycker om det!

Den absolut viktigaste kulturfrågan för mig är att alla ska ha god tillgång till bra bibliotek.

På Gävle Konstcentrum. Det ska jag också se i sommar.