Ikväll fick jag hälsa på hos Elin.
Upplägget var att inspektera och uppleva vad en riksdagsledamots vardagsliv har att erbjuda.

Efter en buffémiddag vid Hötorget gick vi till korridoren där Elin bor.
Vi konstaterade också att närmsta granne är slottet. Centralare bostad går typ inte att ha. Särskilt inte i Stockholm som har en riktigt störd bostadsmarknad.

Likheterna med studentkorridor är många. Det finns ett gemensamt kök. Där diskar ingen trots att man ska. Man hälsar vänligt men är inte riktigt kompisar ändå. Det finns ett litet litet kylskåp på rummet som inte innehåller annat än läsk.

Elins kontor är .. tja fint, men väldigt avskalat och lite tråkigt. Men det piffas upp av små rosa detaljar alá Elin. Några ledamöter sitter och jobbar aktivt sent på kvällen, andra är visst hemma och chillar. Elin ligger ju aldrig på latsidan, så hon är förstås här.

Efter kontorsinspektion var det dags för höjdpunkten – BADET! Riksdagshuset innehåller en badavdelning som man inte får visa utan endast använda, och det gjorde vi! Poolen är rund och mysigt ljummen och vi simmade motströms fram till dess att vi insåg att det var mycket lättare att simma åt vänster. Borde vi förstått från början.
Bastu finns också, så då lekte vi bastuklubb ganska länge.  Som maktgubbar gör mest. Särskilt på riksdagen misstänker jag.

Tydligen finns det också service för allting. IT-service, ledamotsservice, fastighetsservice, reseservice. Förmodligen också handdukar-i-badavdelningen-service, men det vet vi inte säkert.

Nu sitter vi på Elins rum och har mys. Glögg och pepparkakor. Jag har dock upptäckt en stor riskfaktor med rummet – hemskt halkiga golv som gjorde att jag nyss halkade omkull och blev liggande på golvet. Vår empatiska riksdagsledamot skrattade ljuvt, trots att om jag vore en tant hade haft en lårbenshals som varit av.
Kommer starkt rekommendera Elin att inhandla halkmattor.

Min inspektion godkänner i stort det här sättet att leva. Utan anmärkningar. Förutom golvet då.

Gästbloggande Ellinor

Som för övrigt kan meddela att skrivandet av det här blogginlägget är värsta säkerhetsoperationen med kort och koder, så vi behöver inte oroa oss för hackers eller andra nyfikna.

När jag återkommer från lunchen hänger Mats Knutsson utanför. Väntade inte på mig. Han är faktiskt här jätteofta.

Inkluderar också Idol. Bland annat. Faktum är att jag hellre har kommunfullmäktige fullt med motioner från KD än kollar på Idol.

Mitt sista. Den här gången. Liiiiite sorgligt. men också helt okej. Är det en slump att jag hittills talat mer i talarstolen än något möte tidigare. Och då har vi ändå ungefär fem timmars möte kvar. Mindre om vi har lite tur.
Även om jag talat många gånger så gör jag INTE en grej av att tala länge, vilket några gör som sin främsta gren.

Eller vifta med ett pekfinger från talarstolen. Eller för all del, sitta och hånflina i bänken åt den som talar.

Jag tänkte att jag skulle ha de snyggaste dörrskyltarna i Stockholm. Gjorde de här förra veckan.

Monika brukar sova så här. Jag är inte säker på att det är sunt. I stället för att vara en vanlig kattkringla betyder också det att hon tagit mycket plats i min säng båda nätterna.

Så fick jag prata lite om ungdomar och alkohol eftersom journalisten hade lyssnat på mig på ett seminarium en gång och tyckt att jag var spännanade. Och det är jag ju. Jätte. Kanske verkligen sista gången jag talar i UNFs namn ( någon månad sen intervjun gjordes).

Ser på SVT Forum där de talar om när parlamentet röstade om detta med föräldraledighet. Hon avbryter och har en generellt otrevlig framtoning. Märks jättetydligt när de andra två är supervettiga.