Efter att ha landat hos min släkting som fyller 80 år i helgen har jag spenderat 4,5 timme framför gamla foton. Nu orkar jag inget mer, men mamma är tapper. Just nu jämför hon bilder på sin stuga förr i tiden med nu för tiden. Hon köpte stugan av faster Anna som vi är hos.

Den här bilden gillar jag mycket. Det är en skön släkting till mig som gifter sig. Men frisyren, så snygg tjej och så speciell frisyr.

Både UNF:s ordförande och UNF:s pressekreterare har dubbel/trippelkollat om jag verkligen vill sova med dom fast det är masslogi. En tipsade om IOGT-NTO istället.

JAg KAN sova i sovsäck på liggerunderlag. Det är inga problem.

Espresso House fortsätter trenden ICA (eller var det Moderaterna som började?) startat, nämligen att ta Socialdemokraternas budskap och bara ändra lite.

I ICA reklamen är det en massa röda tummar upp. Precis som vi hade i valet förra året.

Så är det att vara trendsetter.

I går hade jag möte i Söderhamn. I dag hade jag möte i Söderhamn. Alltså kunde jag övernatta.

Efter mötet i går landade jag i min systers nya lägenhet. Väldigt charmig lägehet, syster med. Hon hade bakat himmelska fikongrottor. Efter ett tag anlände ytterligae en syster. Hon med födelsedagen.

Sen kväll åkte vi tillbaka till Norrala. Pratade med mamma och Bertil tills de måste sova för att orka gå upp och mjölka. Sara och jag gjorde chokladmousse och var uppe tills jag blev väldigt trött.

Efter dagens möte åkte jag till mormor som gjorde sina perfekta pannkakor till mig. Goda som dom är eller med hennes hallonsylt. Karin kom förbi också.

En väldig bra stund hemma.

Ordnade Ewa i Söderhamn i dag. Fantastiskt goda. Och söt assiett hade ABF.

Genomgådd och säker! Vackert ljusblå!

-Du får välja och vraka bland alla härligheter!

Sara ber mig på hennes födelsedag att dedikera ett blogginlägg i hennes ära. Och jag förstår att hon vill tro att hennes spektakel är en aldrig sinande källa. Vilket i och för sig är sant.

Däremot är jag inte så säker på att hon verkligen vill go public med allt.

Sara är väldigt nöjd med sin nya smartphone. Och sina röda, prickiga stövlar. Som  man alltid kan ha, man vet aldrig när regnet kommer.

I dag fyller Sara 28 år, min kära syster!

-När du ser mig, vad tänker du då liksom?

Tja, jag blir glad. Och lite rädd. För nu gäller det att vara beredd att parera kommentarer. Vilket oftast är roligt. Men ändå. Och så är ju Sara kramgo!

-Du ska göra det av egen fri vilja!

Älskar när Sara sitter bredvid mig och ger goda tips om hur jag ska skriva.

Jag har gett Sara ett spritsset. Så att hon kan göra ännu smaskigare, illturkosa cupcakes. Gullungen!

Uppdatering efter att Sara har läst: -Jag tycker att det är skojigt att du är rädd för mig. Detta sagt strax efter att hon hävdade att hon nästan kvävdes till döds och sprutade dreggel. Najs.

-Jag höll på att dö på min födelsedag!

Tittade en bra stund på Bodströms presskonferens i förmiddags.

Det finns en hel del att säga om den, saker jag tycker han har rätt i och saker han har fel i, men jag orkar inte mer än en enda sak.

Han säger att riksdagsledamöter är svåra att få tag i. Bekräftar en myt. De jag känner svarar i sin telefon (ibland även när de inte borde) och på sina mejl. Man kan till och med träffa dom om man vill.

När jag skrev om det på facebook skrev en riksdagskompis ”genom sig själv känner man andra”. Så kan det vara. Jag har hört en del historier om Bodström. När ska dom komma i en bok?

På riksdagen.se finns kontaktuppgifter till riksdagsledamöterna.

I dag hade arbetarekommunen ett speciellt medlemsmöte tillsammans med S-kvinnor.

Maria delade med sig av sina livserfarenheter som inkluderar mycket av sådant som ingen borde behöva uppleva. Att bli sexuellt utnyttjad som barn, av vuxna man litade på och sedan dränka sorgerna i piller och alkohol, ta sig ur det. Bli nykter och göra upp med livet.

Stämningen gick att ta på.

Det är vad jag kallar ett meningsfullt möte. Och riktigt starkt och beundransvärt av Maria. Hur gör vi för att se till att det här inte händer? För det gör det, hela tiden.

I helgen putsade jag mina silverbestick. De som mormor ihärdigt gett mig i gåva från det jag föddes och varje gång jag haft en bemärkelsedag. Inte bara till mig, utan till alla hennes barnbarn. Inte någon av oss var väl särskilt glada då.

Nu har jag med det suveräna husmoderstipset varmt vatten, folie och salt rengjort alla för nu ska jag använda dem hela tiden. Det är skitenkelt. Man behöver inte gnugga eller använda farliga medel. Bara sortera folien i metall efteråt.

 Vem blir glad av silver i fina lådor?