På kvällen är riksdagen ganska tom. Det här är annars en mycket frekvent trafikerad bit.

I går hade vi lite sen polisdebatt. Kom igång omkring klockan 20.00. Det gick helt okej. Det är en hel del frågor som vi INTE är oense om med alliansen. Det har nu hänt andra gången att det byts talman, och kön på talman, mitt under mitt anförande. Det blir lite bökigt, så fyrkantig är min hjärna …

Jag var till och med klar med mitt andra inlägg så jag kunde hasta till 21.22-tåget … som visade sig vara försenat till 23.25. Så det var bara att vänta och ta 22.11 istället. Dessutom hade Wayne´s vid stationen där jag brukat hänga sådana här tillfällen stängt. Det borde vara förbjudet.

Men jag var hemma till spöktimmen och på ett tåg igen klockan åtta.

Jag har sagt det några gånger, men säger det igen. Under vintern klagade jag inte en gång på kylan. Kylan var min vän. Nu är min ovän här. Tjock och fet värme. Jag kan inte sova. Jag känner mig ofräsch.

Ge mig en sval sommar.

I går kväll var jag på samkväm med lite sköna tjejor och kom hem strax innan midnatt. ÄÖgnade ett tag åt mitt anförande och gjorde noteringar i manuset. Morgonen har ägnats åt möten och nu stämmer jag av inlägget igen.

Det är många saker som ska debatteras i dag och debatten börjar inte förrän tolv och bryts av frågestund och votering. Så jag har inget hopp om att komma upp före klockan 20.

Läser igenom lite färska inlägg och kommentarer på Fattigdomsbloggen (Aftonbladets). Konstaterar:

– Några få ställer frågan kring allt som skrivs om ensamstående mammor och deras barn. Var är papporna och var är det ansvar som de borde ta för de barn som de varit med och tillverkat? Jag tycker vi ska ställa den frågan i större utsträckning.

I går tittade jag på statistiken för underhållsstödet. Där ser vi att totalt utbetalades år 2010 3550 miljoner kronor. 1518 miljoner debiterades ”frånvarande” förälder och 1499 betalades in. Kostnad på 2051 miljoner för staten.

Det är enligt Försäkringskassan 87 procent män som betalar in hela eller delar av sitt underhållsbidrag.  

Jag tycker inte att män ska reduceras till en uppgift där papparollen är att betala lite för det barnen kostar, tvärtom. Jag tycker män ska finnas med och ta halva föräldraledigheten och allt sånt. Men miniminivån, det borde rimligtvis vara att bidra ekonomiskt.

Nu finns det absolut pappor som av olika skäl inte har ekonomi ens för sig själva och därför bygger på sitt skuldberg när de debiteras för detta. Så ska vi heller inte ha det.

Men, en höjning av underhållsstödet (som idag är 1273 kronor, höjdes en hundring för femton år sedan) skulle betyda mycket. För ibland är det ju så att mamman knappast har bättre ekonomi än den frånvarande fadern, men ska driva runt sig själv och kanske flera barn.

Det är lätt att halka in i tanken om varför man väljer att skaffa barn om ekonomin är kass. Fast det spelar ju ingen roll. Barnen kommer och de ska vara välkomna och ha det bra.

– Många tipsar om vad man kan göra, både om man är fattig förälder och om man vill hjälpa. Många berättar om hur de på olika sätt hjälpt, genom att köpa kläder till en förskolekompis (men tvättat och låtsas de va rbegagnade) elelr bekostat glass till alla i klassen. Det är fint. Men varför kan vi inte bara betala skatt istället!? Jag vill inte ha ett samhälle som bygger på välgörenhet. Välgörenhet fyller den plats där samhället brister, och det vill jag åtgärda. Inte utvidga välgörenheten.

– Vi har olika drivkrafter. Precis som när det gäller allt annat är vi olika funtade. Några förmår inte, orkar inte tänka ut hur de ska klara vardagen och vad man kan hitta på av nöjen för barnen som inte behöver kosta. Andra orkar det. Några är fighters och andra inte. Det kan bero på massor av olika saker. Men oavsett vilket, ska väl ungarna ha det bra? Vi väljer ju inte våra föräldrar.

Jag är glad över att diskussionen om barnfattigdom som pågår i kvällstidningarna och på nätet. Lite här och där.

I dag vill jag tipsa om en artikel av Veronica Palm på Newsmill. ”Den överklass som ifrågasätter barnfattigdom har aldrig upplevt fattigdom”

Utdrag:
Varför, undrar man då vill vissa vrida debatten bort från det vedertagna och relevanta sättet att mäta fattigdom. Självklart för att slippa ta det ansvar som barnen har rätt att kräva av oss vuxna. För genom att byta måttstock så kan man slippa se att ökade klyftor i hela samhället leder till ökad barnfattigdom. Man kan klappa sig på magen och vara nöjd med att köpa en majblomma. Man reducerar kampen mot barnfattigdom från jämlikhetssträvan och en syn på varje barn som lika värda till enkel välgörenhet. Så slipper vuxenvärlden ansvaret, slipper se pojken utan cykel som inte kan följa med till stranden eller flickan med ärvd klänning och utan blomma till fröken på avslutningen.

I gårdagens Aftonbladet fanns en artikel om barn på läger. Den fick klumpen över orättvisor som ständigt finns i magen att växa och värka.

Utdrag:
När jag berättar för hans mamma att han sagt att de är ”typ medelklass” börjar hon gråta. Hon viskar:
– Han vill inte erkänna. Han har blivit kallad fattig i skolan. Jag säger till honom att vi inte är fattiga, men vi äter nästan bara havregrynsgröt hemma. Jag köper mjöl, salt och jäst och bakar bröd. Rotfrukter är billigt.

Hennes son är väl medveten om att han inte har allt det som kompisarna har. Han kan inte följa med på bio eller ha med glasspengar till utflykten.

Hans jämnåriga kompis, som också varit med på lägret i många år, vill inte heller klaga. – Det gör inte så mycket. Det är ganska kul att vara i stan på sommaren, säger hon.

Om det varit riksdagsval i maj hade oppositionen segrat över regeringspartierna, visar SCB:s partisympatiundersökning.

Regeringspartierna (C+FP+M+KD) skulle ha fått 45,4 procent av rösterna, de rödgröna (S+V+MP) 47,4 procent. Skillnaden mellan blocken är statistiskt säkerställd.

Sverigedemokraterna skulle få 5,7 procent och övriga partier 1,5 procent.

Centerpartiet hamnar på 4,5 procent i majmätningen, Folkpartiet på 6,0 procent, Moderaterna på 31,1 procent och Kristdemokraterna hamnar strax under riksdagsspärren med 3,8 procent.

Bland de rödgröna partierna skulle Socialdemokraterna få 34,0 procent, Vänsterpartiet 4,5 procent och Miljöpartiet 8,9 procent.

Socialdemokraterna har ökat både jämfört med novembermätningen och valresultatet, 30,7 procent. Ökningarna är statistiskt säkerställda. Detsamma gäller Miljöpartiets ökning till 8,9 procent jämfört med riksdagsvalets 7,3 procent, liksom Vänsterpartiets minskning jämfört med valresultatet på 5,6 procent.
Också Centerns (6,6) och Folkpartiets (7,1) tillbakagångar jämfört med valet är statistiskt säkerställda. För Moderaternas del är majresultatet en statistiskt säkerställd minskning jämfört med novembermätningen, men en statistiskt säkerställd ökning jämfört med valresultatet på 30,1 procent.

Kristdemokraternas minskning är statistiskt säkerställd både jämfört med novembermätningen och valresultatet på 5,6 procent.

Sverigedemokraternas resultat är en statistiskt säkerställd minskning jämfört med novembermätningen, men inte jämfört med riksdagsvalet

Etanol (även etylalkohol) i dagligt tal ”alkohol”, kemisk formel C₂H₅OH, är en alkohol och en psykoaktiv drog, som genom att den har så kort kolkedja har en för alkoholer jämförelsevis hög vattenlöslighet. Alla alkoholer har en viss giftverkan, men etanol är den minst giftiga av de envärda alkoholerna, och kan i utspädd form och i tillräckligt små doser förtäras utan dödliga konsekvenser.

Förtäring även av små doser medför på sikt att det limbiska systemet i hjärnan krymper betydligt fortare hos alkoholbrukare, än vad det vanligtvis gör (som en konsekvens av åldrandet), hos en helt nykter person.

Tydligen är det tradition att riksdagsgrupp och personal gör nåt kul ihop den här tiden på året och kallar det för vårfest. Man åker båt och sedan äter man. I år ingen skillnad. Vi åkte förbi mitt jobb på Essingen på båtrundan, det är alltså det bruna huset. Jag hade utsikt åt vattnet från mitt kontor och det har jag visat förut.

Jag hade min solhatt med matchande skjorta och jag vill verkligen nämna aty Håkan Juholt gillade min outfit. Fast han kallade det inte för outfit så klart, utan något om att Evert Taube (som står staty vid båten) hade tyckt att jag var mycket snyggt och passande klädd för ett båtresa. Anna tog en bild på mig.

Ni ska veta att solhatt är hela grejen för att få kontakt med folk. Tre av varandra oberoende människor kommenterade hur söt (jag skojar inte) jag var i min solhatt och då måste det vara sant.

Så kära systrar som skrattat ihjäl er åt min solhatt, jag tror det kan vara ett raggtips till er!

Det var mat och stand up och utdelning av Erlandermedalj och musik. Alla som ville ha alkohol fick betala den själv. Bra och helt rätt.

Roza kom just förbi mitt kontor med en liten present. Shiiit vad starka de här tabletterna var. Chilisött liksom. Men hur bra passade inte den här figuren mig? Ytterligare en söt figur på mitt kontor!

Kupé skriver i aktuella numret om zero waste. När vi får ett större konsumtionsutrymme handlar vi mer och genererar därför massor av mer sopor. En baksida av väldfärden allså, eftersom vi på sikt hotar oss själva.

Det är ett måste att var och en av oss funderar på hur vi minskar våra sopor, sorterar rätt och konsumerar på ett smartare sätt. Vi har liksom inget att lämna kvar till de som kommer efter oss annars. Annat än döda ting, och det kan man inte leva av.

De här böckerna har jag läst i veckan.

Högre än alla himlar. Ett kompisgäng runt 30 plus som skildras i första boken av tre (enligt uppgift) om sina liv på 00-talet i Stockholm. Uppenbart stoppar författaren in film- och låttitlar för att bita fast tiden. Planen i tornen och mordet på Anna Lindh tar stor plats. Tjock men lättläst bok som absolut funkar för roläsning.

Svartvintern. Fristående fortsättning på Svinhugg. Tycker om Cederwalls sätt att skildra människor. Hon är riktigt bra på att måla upp den här typen av inskränka män som sitter på alla rätt. Av en händelse finns de i boken i norra Norrland, men i verkliga livet finns de överallt. Flera parallella historier som vävs ihop snyggt.