Fast jag gillar inte kramar. Men ändå fint.

Tja. Omåttligt populärt som vanligt.

Mina ben efter den här turen. Behövde egentligen inte en lång ridtur dagen därpå. Men så var det.

Vad finns att nämndaEn turistkväll som var fem minuter Falsterbo, fem minuter Koster inkluderande bland annat info om Karolinerna, Tännforsen, chokladfabrik och klappa en älg och ge den potatis.

Boendet på Tott. Fab hotell med allt vi behövde för lägret på samma plats. Bodde med fyra rara män i en lägenhet. Jag fick bäddsoffan. Det var nog sämst. Men kudden var fantastisk och jag var väldigt glad!

Ett femtiotal lägerdeltagare som vi ordnade med och hade hur roligt som helst. Inga incidenter. Inget allvarligare bus än att en unge kunde vara uppe längre eftersom hen lurade mig med väska under täcke vid kontrollen.

Alla fantastiska, kompetenta och överroliga människor som jag känner och inte träffar alltför ofta och därför gläds åt det när jag får chansen. Och så några nya som jag är bonusglad över.

Och ridturen. Som sitter längst inne i hjärtat på mig.

Min totalt otutinerade packning. Hur mång aånger i livet har jag packat för att vara bort en vecka? Hundra? Borde jag kunna kräva mer av mig själv än att plötsligt stå där med en massa tights och inte så mycket mer? Förmodligen.

Avslutningsfesten. Varför den otäcke, sexistiske mannen som skulle ”bjuda” på stand up? För att han var barn (om än passerat 40) till någon arrangör? Fasligt dåligt skäl när han var så u-u-usel.

Och naturligtvis ingjöts lite fighting spritit när det handlar om att tillsammans skapa en lite bättre framtid för oss alla.

Bland mycket annat var det i går den traditionella nagelfesten. Som knytis med nagellack och många som inte tidigare provat på tar chansen. Här har Jens fotat medan jag gör hans naglar. I en vinröd nyans som matchade ränderna i hans skjorta.

Nu är det sista hela dagen. Jag känner mig ganska sliten och längtar hem lite.

Jag har införskaffat regnjacka.

Life is good. Ingen sol, inga fläckar i pannan.

Ett av mitt livs bästa stunder har varit i dag. Jag har tillsammans med fyra andra från lägret och en ledare ridigt över fjället. Helt magnifik upplevelse. Kan inte beskrivas med ord. Har aldrig ridit lodrätt tidigare.

Cool grej är att hästarna lärt sig att om de har grimskaft på så sitter de fast … så där stod de stilla när vi fikade.

Ni vet chokladstrutarna … jag har i dag varit där de tillverkas. I ett ganska litet hus i Åre. Det var provsmakning. Say no more.

Visst blir man förvånad. Att en sketen korvgrillarbrasa kan få kallas ”bål”.

Som jag har letat! Äntligen ett vuxenplagg med det som kallas barnmönster. Men som egentligen är mönster man blir glad av. Men så är vuxna inte så glada heller. Och det som händer nu är att jag som är så glad blir ännu gladare.

Under mingelmiddagen fotade Linda oss. Ellinor konstaterade att bilden starkt ser ut som om Ullie är på ett hem och vi andra kommit dit för påhälsning. Lite skojigt. men tittar man noga på bilden ser vi ut att behöva dygnetruntservice allihopa. Smärtsamt medveten om det.

Ingen vill riktigt hållas ansvarig för idén om att jag och Ahmed skulle gå först. Men vi har gjort det. På ungefär 2,5 timme. det sägs att vi tog fel väg, det vet jag inget om. Det var bitvis mycket brant och bitvis mycket stenigt. Men vi är nere, och vi är hela. Nöjd över att jag insåg att jag hade 1,5 kilo geléhallon i ryggsäcken. Viktigt att ha ordentlig last!

Den här kongressen har kalaspuffar till frukost. Det kallar jag standardhöjning. Och dessutom pannkakor till lunch i går. Tack köket!

Nu ska jag dricka djupa klunkar ut vattenflaskan, fräscha upp mig och ta nya tag.

Klättrade ungarna berg ner? Oh nej. De flesta tog kabinbanan ner på inrådan av oss hikers.