Min partiledare Håkan Juholt har formulerat sina tankar och jag delar dem till fullo. Några fina rader är:

Det hjärtlösa och omänskliga våldet som drabbat just norsk arbetarrörelse gör det därför svårt att andas.

Men hatet och våldet ska aldrig tillåtas att segra. Övergrepp ska inte tvinga oss att ändra vårt sätt att leva, inte tysta oss, inte göra oss rädda och undertryckta.

I stället ska vi visa att värme, kärlek och solidaritet kan stå starkare. Tolerans ska inte kunna brytas ned av dumhet och intolerans.

Sololja. Kan inte minnas att jag varit i kontakt med det sedan min mamma hade köpt en flaska med fakor 2 (!!) som jag inte vet om någon egentligen använde. Förutom Lina när hon smörjde in sin svarta, underbara vädurskanin Studs-Lotta.

När jag bunkrade solskydd slängde jag med en sådan och den har visat sig kunna användas till två saker. Att spreja på ryggen, där det är svårt att komma åt med krämen. Men det behövs knappt för mest är ryggen mot solstolen när jag läser. Och för att spreja fötterna. Så behöver jag inte smörja mer när jag väl kommit ner till solstolen.

En kväll tänkte jag att jag väl kunde olja hela kroppen som påbättring. Hela jag kändes som ett paket ister. Glatt och halkigt och ytterst obehagligt.

Vem tycker egentligen att sololja är ett bra alternativ?

Kan tomheten bli större? Kan tomhet, alltså ingenting, ändå kännas mer?

Jag tror det.

Läser på facebook som är min enda sociala samvaro just nu. Gläds över kamrater som kunnat närvara på olika typer av samlingar runt om i Sverige och bara ha varandra. Ha sällskap. Prata.

Jag har ingen just att prata med.

Inte om det onda och det goda i människan.

Den här kombinationen av att vara helt ensam både med en personlig sorg och med en delad sorg är inte något jag rekommenderar någon.

Var glad att ni har varandra! Det vet jag förresten att ni är!

Från Fulshop

 Från DN.se

Kolla också in det svenska näthatet. Inte bara mot unga socialdemokrater utan faktiskt alla socialdemokrater. Vad har fostrat människor som lärt sig hata? Och inte bara hata utan dessutom gå från ord till handling.

”Vi ska visa att svaret på våld är ännu mer demokrati.”
– Jens Stoltenberg

Fick just SMS från mamma (vi hörs någon gång i veckan numer, när hon kan SMSa) där min syster lät hälsa angående körkortsbilden som jag skickade ett ex till mamma av:

Hade bakgrunden varit tvärrandig har man trott att det varit en bild på en efterlyst, starkt kriminellt belastad person.

Jag är helt benägen att hålla med. Men så lade jag inte 40 minuter på den heller.

Använde mig av dem i natt när jag inte kunde sova av värmen. Lade en fuktig handduk över kroppen. Hjälpte.
Lindande in juice- och vattenflaskor i fuktig handduk och lät ligga länge. Hjälpte.

Det är inte så att den kalla avger kyla till mig och eller vätskan. Vanlig missuppfattning. Precis som att isens kyla i dryck skulle spridas i dryck när man lägger i den.

Oh nej. Isen vill gå från fast till flytande, fukten i handdukar från flytande till ånga. Byta aggregationstillstånd till det som kräver mer energi.

Så därför tar den värme från omgivningen, alltså min kropp eller juicen, med följden att vi kyls ner då en del av vår egen energi försvinner.

Geddit?

Legat och läst och sovit i sex timmar i dag. Ungefär hälften av vardera syssla. Då läste jag ut den här boken. Vinteräpplen av Josefin Sundström. Ja, hon som är känd från TV och för att skriva i någon söndagsbilaga och så.

Väldigt bra bok. Kvinnovillkoren under 1900-talets Finland. Inte alla har elaka män eller obetänksamma män eller råkar på dom, men alltför många. Och lasset är obegripligt tungt att dra och ger allvarliga konsekvenser för hur man kan välja, eller inte välja, sitt liv.

Josefin Sundström har fångat mycket i sin bok som är lätt att gilla. Men skrämmas av. För det är verkligheten fångad i en bok.

När jag släckte i går fanns siffror som rapporterade om så många som 30 döda på AUFs läger i Norge. Den senaste siffran DN rapportera om just nu är 84. 84 döda AUFare.

Alla tankarna.

Jag vet inte hur många läger jag varit på i mitt liv, vet inte hur många läger jag har haft större eller mindre ansvar för. Senast för bara någon vecka sedan i Åre.

Jag vet hur läger känns. Vilken härlig känsla det är att vara många människor på samma plats. Från olika ställen, från olika bakgrund men som är där för samma sak. Att ha kul, lära sig nytt och träffa kompisar. Alltid god stämning.

Inför sådana skrivs krisplaner. I krisplaner jag skrivit inkluderas dödsfall. Kanske en bilolycka, eller av akut sjukdom. Aldrig någonsin har tanken slagit mig att något som det som hänt i Norge, på norska SSU:s läger skulle ha hänt mig eller oss.

När jag arbeteade som lärare och skolskjutningarna förekom slog tanken mig ofta, hur räddar jag min ungar i klassrummet. Om de befinner sig i korridoren. Men som lägerledare, aldrig.

Har bara översiktligt skapat mig en bild av gärningsmannen. Blir ännu mer nyfiken på när någon ska forska fram svaret på att det är män som gör skolskjutningar och också nu skjuter politiskt intresserade ungdomar.

Min vän Ellinor delade ett citat från Stoltenberg och det förtjänar att spridas:

De har angripit det finaste som finns i vår demokrati, engagerade ungdomar – Jens Stoltenberg

Här finns en kortare hälsning från AUFs ordförande Eskil Pedersen.

Sedan jag läste boken Modemanifestet har jag funderat mycket på klädkonsumtion. Jag har lagat fler kläder och köpt långt mycket färre.

Vill du ha en kortvariant på boken är DEN HÄR artikeln av författaren till boken utmärkt.

”– Vi använder tyvärr bara 5 procent av våra kläders kapacitet och behandlar dem som skräp när vi tröttnat på dem, säger hon. Man behöver inte vara designer för att förändra sina kläder – jag kommer från punkrörelsen och vet att alla kan hitta på kul klädlösningar.”

Lyssnade på Plånboken, ett program på P1 på samma TV. att vi konsumerar så hårt med kläder och hur vi ska förhålla oss till det. Kan vi göra smartare val, kan vi återvinna allt? Och det mycket intressanta, vilka intressen har de kommersiella krafterna. Intevju med talesman för Gina Tricot, ett av de företag jag aldrig går in på längre, som gjorde ett otroligt blekt intryck. Som de ofta tvingas till när de ska vinstmaximera, och inte alls bry sig om hur vi använder jordens energi.