Den här har legat i min att läsa-hög länge. En gång började jag men slutade raskt. Det var en period då jag var väldigt trött och bara läste lite på kvällarna. Då orkade jag inte sätta mig in i alla namn och relationer så det blev inget. Gillade inte hennes Vita tänder så mycket så jag var inte så taggad heller.

Nu har jag inte haft något annat att göra än att ägna boken stor uppmärksamhet och då uppskattar jag den enormt och förstår varför den fått fina priser. Så många personer att lära känna, så många känslor och så många miljöer. Allt flätas ihop på ett sinnrikt sätt och även om det egentligen är vardagligheter, sådant som händer i människors liv är det välskrivna en dimension för sig. det vnaliga är förhålla sig till studier, familjeproblem och män som tänker med kuken. Fast det är ju bara en bok förstås, sånt händer ju inte på riktigt.

Att vara här är en surrealistisk paus från mitt liv. En vän skrev: det är rätt uppenbart att du inte alls hör hemma där huvudsysslan är att säla sig i solen.

Jag är så trött på att göra ingenting. Att vara någon där att käka lunch femton meter bort känns som ett helt projekt. Det här är helt enkelt ett latställe. Jag passar inte här.

Jag vill vara där saker händer, där det finns folk att prata med och skoj att göra. Att just säla i solen är roligt i ungefär en halvtimme. Sen fortsätter jag eftersom det är det enda jag kan göra.Ffast i skuggan och självklart med en bok. För varmt att göra nåt annat. En paus mitt på dagen för att svalka sig med dusch efter ett bad, hänga på balkongen och uppdatera sig samt äta minitwix till mellanmål. Just i dag skrev jag också en text till tidningarna som de kanske vill publicera. Eller så skiter dom i det, jag ville skriva ändå.

Det är inte tråkigt. Jag förgås inte. Jag har tankar att tänka som aldrig tar slut och det är nog nyttigt att de får ta all plats själva. Frustrerande när svar saknas. Ekot av tomt fortsätter.

Jag längtar hem. Till mina vänner. Till Gävle. Till Norrala. Till lukter och ljud som är mina. Här är jag bara ingen.

 Foto: Mattias Vepsä

I går kom SSU:s valberedning med sitt förslag. Till förbundssekreterare föreslås min vän Ellinor Eriksson från Valbo. Inte någon annan skulle vara ett bättre förslag. Intervju i Frihet.

Ellinor säger så här i intervjun:
I åttan på högstadieskolan i Valbo, en by strax utanför Gävle, fångade en lärare Ellinors intresse för politik. Det blev starten på en ännu pågående romans med SSU.
– Läraren var supercool och blev en förebild. När SSU debatterade i skolan kändes det rätt och jag blev medlem, berättar Ellinor och trummar med fingrarna mot den vita bordsskivan.

Och denna lärare har Ellinor uppmärksammat mig på är JAG. Det betyder att en hemlig dröm har gått i uppfyllelse. Att någon gammal elev säger så där offentligt att jag betytt något. Så himla glad för det är jag.

Men absolut gladast för att Ellinor finns.  Som vän och som politiker.

Att ge klibbigheten ett ansikte.

Komplett med tvinnat bikiniband.

I dag hängde jag på ett ställe i väntan på att siestan skulle ta slut. Käkade glass med frukt och nötter, läste bok och spelade Quadra Pop (jag har det söstaste i min mobil, olika djur).

Lyssnade när en grek förklarade det som hänt i Norge för en italienare. Missade allt det viktiga, nämligen att det var helt planerat och nogsamt genomfört för att mörda socialdemokrater. Inte ett dåd av en oberäknerlig galning. Ett planerat brott med ett politiskt motiv. Varför väljer man bort att prata om det politiska motivet? Vi behöver tala mer om politik, mycket mer. Inte mindre.

Politiken spelar roll. den spelar sådan roll att somliga är beredda att mörda. Vilket inte är något nytt alls, pågår hela tiden. Nu kom det bara plötsligt så nära Sverige.

Ordet ”gött” används i lika sammanhang jag inte behöver förklara. För att säga något positivt om något.

Ordet ”gött” låter riktigt, riktigt äckligt tycker jag och sabbar därför hela sitt syfte.

Jag använder aldrig det.

I kväll repade jag mod till mig och sökte lite kontakt med andra svenskar i baren. Pratade länge med ett äldre par från Stockholm. Vi pratade om Norge och om Grekland och massor om skolan eftersom vi alla var pedagoger.

Och så var de också socialdemokrater, så då pratade vi lite om Håkan. Som många gärna vill göra.

Det är klart jag har luktat svett förut. Någon dag då jag kanske glömt deon vilket händer två gånger per år eller så.

Men nu menar jag lukta SVETT. Det gör jag nu och det är rätt vidrigt så därför måste jag alldeles strax duscha.

Tidigare dagar har jag mellanmålsduschat, men nu bdade jag aldrig vid lunch så jag hoppade det. Big mistace.

Men det fina är, efter att ha hängt några timmar på stan, jag är verkligen inte ensam om det. Fast för stans skull hade det nog varit bättre.

I dag har jag läst ut den här. Obama skrev den för länge sedan. Stora delar handlar om det som för mig är svårt att förstå annan än helt rationellt, nämligen motsättningar mellan svarta och vita i USA. Det är skönt att jag har läst Malcolm X självbiografi (inspiererad av Donnie i NKOTB någon gång på högstadiet) och ganska mycket om King för att ha viss förförståelse för vad Obama refererar till.

Mest tycker jag nog ändå om hur han skildrar sin afrikanska släkt, det persongalleri som finns. Räknar kallt med att det blir en uppföljare om max tio år och då ska jag läsa den med.

Plockade med tre böcker som jag någon gång påbörjat hemma men ställt in i bokhyllan igen. bvisade sig vara en god strategi för nu kommer de att bli lästa. Och även den jag läser nu känns mycket bättre den här gången.