Gävle är soligt och fint och LAGOM varmt. Inte sån vanvettig hetta som de stackars medelhavsborna förmodligen dras med även i dag.

Den här lagoma dagen har jag gjort RUT-arbete, och så lite glamour med en underbar vigsel i ett lusthus på det. Jag hade hembygdsdräkten på mig och allt! Nu längtar jag ihjäl mig efter äggmackor med majjo.

Fina tider och fortfarande med kärlek i hjärtat.

I går tog jag ch en vän oss tid att slå oss ner i min ateljé. Vi provade att dekorera små boxar och vi gjorde örhängen. Inte så komplicerade vågade jag mig på. Egentligen gjorde jag fyra par varav jag gav ett par i present till Linnéa som gjorde så bra grejer i går.

Vilken fin och bra dag det här blev. Så blir det alltid i Gävle.

Trevlig avrundning med goda vänner.

Även mina krukväxter välkomnar mig hem på bästa sätt. I natt vaknade jag av att det regnade, låg och lyssnade på det och myste en stund. Avslutade gårdagen med en lång pratstund med min syster Sara. Roligt. I dag är det folk som ska vigas och manifestationer och pyssel som ska göras.

Känslan av att komma hem. Varm i hela hjärtat.

I efterhand kan jag se att det var väldigt fint. Och jag är stolt över mig själv som åkte.

Har en diger att-göralista. Men inget kan frånta mig glädjen över att vara i Sverige och se moln.

I dag är hemresedagen. Packningen är en fröjd och enkel eftersom jag hade tomrum i väskan redan hit. En timme tills bussen plockar upp oss.

Fina tider, men oj vad det kommer att vara hett på den bussen. Och oj vilka livsfarliga, snirkliga vägar med stor kollisionsrisk vi kommer att åka på. Jag blundar!

I går läste jag också ut den här. En chicklitt som jag tror att jag läst någon gång tidigare, eller delar av den i någon damtidningen eller så. Står den ut i sin genre? Jag har inte läst jättemycket sånt, men en del, och jag skulle säga att Marika King är väldigt rolig. Inte flåsrolig, uppenbart rolig, utan rolig.

”Tre timmar senare hade jag hälsat på och småpratat med säkert hundra personer. Det var kul. Det var jättekul. Ända tills det inte var var det.”

”Flora avslutade meningen på norska. Jag hade märkst att de flesta seniora anpassade sitt språk efter vilken skandinav de pratade med. det var väl ett sätt att markera sin vilja att förstå och kommunicera, antog jag. Förutom med finnarna förstås. Det var ju omöjligt.”

Storyn handlar om en tjej som jobbar på konsultbyrå och jobbar skiten ur sig. Hur de som är kvar hemma i småstan (Ludvika) inte förstår vad hon gör eller ens gillar det, och så relationen till en gift man. Ännu en elak man.

Helt okej. Tre av fem. En sån där 400-sidorsbok man bara glider igenom.