Även mina krukväxter välkomnar mig hem på bästa sätt. I natt vaknade jag av att det regnade, låg och lyssnade på det och myste en stund. Avslutade gårdagen med en lång pratstund med min syster Sara. Roligt. I dag är det folk som ska vigas och manifestationer och pyssel som ska göras.

Känslan av att komma hem. Varm i hela hjärtat.

I efterhand kan jag se att det var väldigt fint. Och jag är stolt över mig själv som åkte.

Har en diger att-göralista. Men inget kan frånta mig glädjen över att vara i Sverige och se moln.

I dag är hemresedagen. Packningen är en fröjd och enkel eftersom jag hade tomrum i väskan redan hit. En timme tills bussen plockar upp oss.

Fina tider, men oj vad det kommer att vara hett på den bussen. Och oj vilka livsfarliga, snirkliga vägar med stor kollisionsrisk vi kommer att åka på. Jag blundar!

I går läste jag också ut den här. En chicklitt som jag tror att jag läst någon gång tidigare, eller delar av den i någon damtidningen eller så. Står den ut i sin genre? Jag har inte läst jättemycket sånt, men en del, och jag skulle säga att Marika King är väldigt rolig. Inte flåsrolig, uppenbart rolig, utan rolig.

”Tre timmar senare hade jag hälsat på och småpratat med säkert hundra personer. Det var kul. Det var jättekul. Ända tills det inte var var det.”

”Flora avslutade meningen på norska. Jag hade märkst att de flesta seniora anpassade sitt språk efter vilken skandinav de pratade med. det var väl ett sätt att markera sin vilja att förstå och kommunicera, antog jag. Förutom med finnarna förstås. Det var ju omöjligt.”

Storyn handlar om en tjej som jobbar på konsultbyrå och jobbar skiten ur sig. Hur de som är kvar hemma i småstan (Ludvika) inte förstår vad hon gör eller ens gillar det, och så relationen till en gift man. Ännu en elak man.

Helt okej. Tre av fem. En sån där 400-sidorsbok man bara glider igenom.

Jag gillar det här när det målas på väggar. Ingen aning om budskapet.

Kvällen har varit riktigt, riktigt fin. Kvällarna är de bästa. Solen är inte så het genom parasolltaket och de svalkiga vindarna är så många fler. faktiskt helt okej att hänga i solstolen med en bok då. Och vattenflaskan nära.

Nu har jag sett solen försvinna bakom berget för sista gången, och trots allt är det lite ledsamt det med. Snacka om att vilja sluka alla kakorna. Ett klassiskt problem för mig. Allt ska jag ha!

Inte en enda souvenir har jag köpt. Inte ens en olivtvål. Däremot drack jag i dag den godaste bananmangosmoothien ever! För att nämna fler guldkorn.

Nu är jag heller inte så tom längre. Nu är jag ledsen och besviken. På mig själv också.

Försöker njuta av det jag gillar. utsikten från balkongen, läsa i skuggan, snabba dopp och dricka goda smoothies. Om ett dygn är jag hemma igen.

Och jag planerar namnsdagskalas.

Anna Bovaller är själv jurist och har tagit avstamp i den värld där hon vistas. Olika människoöden, flera familjer tar oss fram genom boken som börjar med att fynd av en död, troligen mördad, ung kvinna.

Lättläst, sidvändare och ganska mycket äckel över hur så många män är våldsamma och utnyttjar kvinnor.

Jag har förstått at badkläder för somliga inhandlas med större precision en en hjärnoperation. Innan resan gick jag in på två kedjor, kollade in all rea på badkläder och tog några saker som verkade funka. För nästan inga pengar alls. Och det har funkat fin. Rosa, svart och grönt är min färgskala.Och skimrande rosa efter alla solprodukter.

I morgon den här tiden väntar jag på skjutsen till flyget. Det kommer att vara otåligt. Jag kommer nog inte ens att vara rädd vid flygningen eftersom flygplanet är min vän och tar mig hemåt! Har två böcker kvar så jag hade packat ganska lagom!

Är trött på frukosten också. Orkar inte ta mer fetaost och youghurt.