Det känns som att jag hela natten dröm om vigslar. Läst dikter, vigt folk på en buss, tappat bort vittnen, tappat bort vigselpapper, försökt komma på vad det stod på papperen för att hålla vigslarna ändå … och så vidare.

Jobbigt helt enkelt. Som så mycket annat.

mycket bra dag som jag nyss kom hem ifrån. Nu är det en liten ledsen kväll.

Texten: Stan är en förlängning av ditt vardagsrum. Fimpa gärna i en askkopp när du är ute. Det blir ju trevligare. Precis som hemma.

Stiftelsen Håll Sverige rent kör nu en kampanj riktad till rökare och deras totala oförmåga att plocka upp fimpar efter sig. Den övre annonsen är hämtad från Egoboost och den undre från Arbetarbladet.

Språket behandlar rökare ungefär som barn för att de liksom ska fatta något. Tveksam är jag, för om de hade förmågan att tänka till borde inte marken vara strösslad med fimpar redan i dag och då gör inte de här annonserna till eller från något alls.

Det enda som händer är att sådana som jag, som inte röker och undrar var det kopplade fel i huvudet på rökare, blir ännu mer förbannade över att de bara inte kan ta reda på sin skit. Och att när de ska läxas upp i annonser görs det med trevlighetsord.

Det är enough med trevlighet mot skräpiga rökare. Och nej, det är inte ett fåtal av de som röker som slänger fimpen. Då skulle det inte se ut som det gör. Inkludera fimparna i nedskräpningslagen.

I går köpte jag magasinet skapat av Blondinbella. Eftersom jag läst vansinnigt mycket tidningar i ungefär samma kategori anser jag mig vara en god recensent.

Överlag ger tidningen att luftigt intryck. Det finns inte så mycket att ta på. Korta intervjuer i fråga-svar-form som är över innan de slutar.

Självklart väldigt mycket bilder i polariodform med bildtexten skriven under. Här gillar man olika, men många artiklar blir av bloggkaraktär. Bild på Blondinbella och kille ”Jag och Caesar förevigas”. Helt ointressant.

Ambitionen med tidningen är att vara inriktad på karriär och det märks här och där, men artiklarna går aldrig på djupet, betyder aldrig något.

Att målgruppen är ung är tydligt. På frågesidan finns den ”obligatoriska” frågan om varför det är så mycket reklam. Som om reklam är något man har för kul … Och reklamen sedan. Flera av annonserna är pixliga och ger ett sunkigt intryck.

Hannes (som också är politisk sekreterare på Centerpartiet) har en rolig frågespalt om killar och dejting. Hans svar är raka och enkla.

Ett repotage tar två tjejer till Leksand. De ska prova på landet. Och då sover man tydligen alltid i tält … lätt patetiskt där stadsbor får någon slags religös upplevelse av att under ett dygn se granar.

Jättefint moderepotage med Elsa Billgren.

I dag är den här tidningen ingen höjdare alls. Men potentialen finns och med mer rutin för de unga i redaktionen så kan det absolut lyfta sig.

Dessutom har de skrivit jämnvikt, då de menar jämvikt. Petigt, men ögat blir ledset.

Dagar med de jag tycker om. Det blir ju så bra.

Eftermiddagslurat har jag gjort också. Det känns lyxigt.

Kvällspromenerat och träffat en före detta elev, från första klassen jag hade. Bra pratstund!

Efter att ha läst ”ettan” hade jag verkligen inga planer på uppföljaren. Trots det följde den med för någon vecka sen från bibblo. Jag antar att det är meningen att man ska gilla huvudpersonen Elsa Gustavsson för att hon är charmig och oförutsägbar. Men det gör jag inte för hon är omdömeslös och enkelspårig. Allt får ut på relationer till olika killar, allt. De har större rolli Elsas liv än vad hon själv har. Alla dessa dumma beslut hon fattar, som självklart ändå alltid löser sig på något sätt. Men hade hon inte haft en nöt istället för en hjärna hade det ju inte behövt hända. Inte särskilt bra alltså.

Eftersom min dejt för dagen inte är riktig pigg så blir det andra planer. Tråkigt med piss, absolut. Dock bra träning för mina aspberger-drag, att göra annat än det planerade.

Som väntat valdes Ellinor till SSU:s förbundssekreterare. En post som bland andra Palme innehaft. Om jag är rätt underrättad är hon ockå yngst någonsin på posten.

Det var fantastisk stämning i salen under valen (till ordförande valdes Gabriel Wikström) och Ellinor dränktes i blommor och ofantligt mycket jubel. Hon höll också ett lysande installationstal där hon talade om socialdemokratin och sina egna drivkrafter. Vikten av att gå tillsammans för att förändra.

Hon var så glad och jag var så glad och alla var så glada! På bilden nedan är jag, Ellinor och Eva. Jag och Eva hängde ihop ner till Stockholm i dag!

Linnéa fotade

Insändare i Arbetarbladet i dag. Sammanfattningsvis handlar den om konsten, varför den inte bara är snygg att se på? Några lokala exempel ges, som bilen i rondellen och den ännu nyare figuren utanför Polhemsskolan.

”Vår familj, och många med oss, ser bara den där stora och otrevliga träckklumpen. Måste konst vara…konstigt, för att det ska vara ”fiiiint”? Kan det inte vara både konst och ändå gå att se vad det ska föreställa? Åtminstone den konst som är ”allmän”?”

Älskar argumentet ”många med oss” där anonyma ansikten, helt oklart vilka, ska ge tyngd åt en åsikt. Helt omöjligt att bemöta. Typ det första man får lära sig när det gäller argumentation, aldrig säga ”Det finns faktiskt många som tycker att …”

Sakfrågan då. Den är verkligen inte ny. Har säkert funnits lika länge som man medvetet utsmyckat det offentliga rummet, det skribenten kallar allmän konst.

Vad är konst? Det är uppenbart att väldigt många tror att konst handlar om att det ska vara något som smeker ögat, och verkligen inte något som man kan haka upp sig på. Jag tolkar det som att de önskar att all konst ska vara som en Bruno Liljefors-tavla som man ”förstår”. Som är enkelt och man inte behöver reflektera ett skit över. Om man tycker att det är konstens uppgift, att bara vara ”fin att se på”, då kan jag förstå att man ifrågasätter mycket av den offentliga konsten.

Men det är inte konstens uppgift. Konst handlar om att skapa en reaktion, att bryta av, att mana till tanke. Inte heller finns det något särskilt som ska förstås, och kanske därför orsakar en frustration hos de som inte tycker sig ”förstå” den. Att få hjärnan att jobba, koppla andra kopplingar än de vanliga så att det händer något. Det är det som är konst!

Många gånger anklagas konstnärer för att göra sånt som vem som helst hade kunnat göra. Och därför ska de heller inte ha betalt för sina konstverk. Jag är inte helt införstådd med hur konstnärers arbetsmarknad ser ut, men det är väl ungefär som med vissa artister eller föredragshållare. Det tar väldigt mycket tid att komma fram till slutprodukten så man betalar inte precis för enbart tiden för skapandet eller materialkostnaden, utan också för en del av processen som lett fram dit. Och då är ju frågan, vill vi ha konstnärer som utvecklar oss?

Jag vill i alla fall det, jag tycker konst är en otroligt viktig kulturform och det som gör oss människor väldigt speciella.

Frågan handlar inte om fult eller fint, det är alldeles för ytligt. Så jobbar förmodligen skribenten hemma, precis som jag själv. Där har jag saker som inte tar emot när ögonen sveper. Jag har valt saker som inte luddar min hjärna.

Därför är det så otroligt viktigt att vi stöter på annat! Mer knasig, rolig, tankeväckande konst som får mig att tänka i andra banor!

(Har jag alltid tyckt så här. Ohhh nej. Det är en tydlig personlig utveckling)