Ledare i Cosmo

Bowlade med två systrar och två systerungar. Skorna är verkligen snygga.

Sara (hon som här påminner om en ladugårdsvägg) och jag lekte allt vi orkade. Att vara i gungan var rätt soft.

Vi fikade också på Wayne´s. Som med söderhamnsmått faktiskt är skitdyrt! Skulle ha gått till TeWes istället.

Avrundade med ett besök hemma hos tredje systern. Lina. Det är alltså hon som är den ljuva, och jag som är smurfen bredvid.

Till detta kommer också en runda på det alltid lika sunkiga E-center. Men jag tycker å andra sidan att ALLA köpcentrum utanför städer känns riktigt lortiga. Dessutom fyndade både jag och Sara på Mirus som hade 70 procents rea. Nu är jag trött.

Och det gör mig ingenting.

I går träffade jag naturen. I dag är jag ett myggbett.

För en dryg vecka sedan tyckte jag ungefär lika synd om mig som jag gör nu. Då använde jag en natt till att surfa runt på etsy.com för att köpa några väl valda smycken. Första boxen av tröst ramlade just in på hallmattan. Gillar det spännande paketet. Gillar armbandet. Det är alfapet-brickor på på baksidan står det självklart NKOTB på de fem brickorna.

Blev jag en lyckligare människa nu? Nej. Eventuellt hjälper det inte när mina andra fynd ramlar in heller. Men värt att testa ändå. Så kändes det i alla fall den där natten.

Kika på ett klipp från TV4 i söndags HÄR.

Den här. Av trailern att döma skulle det vara mycket snubbelhumor. Lite sånt förekom. Kvinnan till vänster är lite buskis. Hon attraherar enkelt oss som inte är så mycket finlir i stilen.

Det är klart filmen är extremer, men ändå lyckas den förmedla en del av de här sju dödssynderna. Avund för att nämna en. Och generell livsångest. Tar jag tacksamt emot för att inte känna mig ensam! Tre av fem.

Jag: Vad borde jag tröstäta?

Vän: Maraboukakor helst med nötter, mumsmums, choklad, läsk, smågodis. Och kanske ett äpple.

Jag: Om det inte hjälper?

Vän: Då dubblar du det! Men sluta ät strax innan du kräks. Annars blir det sämre igen.

Det känns som att jag hela natten dröm om vigslar. Läst dikter, vigt folk på en buss, tappat bort vittnen, tappat bort vigselpapper, försökt komma på vad det stod på papperen för att hålla vigslarna ändå … och så vidare.

Jobbigt helt enkelt. Som så mycket annat.