Kategoriarkiv: Uncategorized

Jämställdhet och hemmafruar och ilskan

För snart en vecka sedan publicerade en kvinnlig moderat en debattartikel som jag fotade av och som kan läsas HÄR. 

Jag reagerar så sjukt hårt på det här. Ett konstaterande att kvinnor drar största lasset hemma. Men med slutsatsen att detta inte ska delas, istället ska andra kvinnor komma hem och städa istället för att mannen i familjen ska behöva ta något som helst ansvar (annat än möjligtvis betala sig fri) för sina skitiga strumpor och framavlade barn. Andra kvinnor? japp, möjligen invandrare. Hört ett otal centerpartister och moderater vara väldigt tydliga på den punkten, RUT-jobben är bra för då får kvinnor och invandrare jobb. Slutsatsen är enkel, män ska inte städa eller göra sådant som anses vara sammankopplat med skit (var är de i vårdyrken som kräver tunga lyft och som män är mer anpassade för? Ingenstans!). Även Polfjärds artikel styrker detta.

Det finns hur mycket statistik som helst på det här. Kvinnor gör hemarbetet. Kvinnor vårdar barn. Män är jävligt risiga på att ta sitt ansvar. Ville de så gjorde de ju det. På alla andra områden kan de ta för sig oavsett om de får eller inte.

I går kom då diskussionen om att kvinnor vill bli hemmafruar. Låt mig citera ytteligare ett twittercitat

från Torehammar som du t ex kan höra i P3 ”jag vet, gårdagens nyhet med #hemmafru å alla har väl redan sagt det: men familjelivs läsare?! dom som får flashback att verka sansade?!

SVT körde alltså ut nyheten om att kvinnor vill bli hemmafruar baserade på en enkät på sajten Familjeliv. Liksom inbyggt i att de som inte tänker att familjegojsande och bajsblöjor är fantastiskt inte finns där. Och typ inga män, varför det är ointressant att fråga män. En jävla sörja alltså.

Man får använda sina bästa ögon för att uppmärksamma att det var nästan 68 000 som fick frågan och 9500 som svarade.

Intressant stycke:

”Catrin Lundström tror dels att det beror på glamouriseringen av hemmafrun i media, som i Hollywoodfruar där hemmafrun är mer som en arbetsgivare som lever lyxliv. Dels tror hon att arbetsmarknaden för unga kan ligga bakom.

 -Som det ser ut i dag får man kanske ställa dåliga arbetsvillkor mot bilden av den glamourösa hemmafrun. Men jag är lite förvånad att det var så många även i äldre åldrar. Då tänker jag att man skulle se hur beroende man är av pensionsinkomster och liknande, men människor kanske är så osäkra på sin pension i dag att det inte spelar någon roll.”

Kan det spela in att mammor redan i dag jobbar så mycket i hemmet att de tycker att de lika gärna kan bli hemmafruar?

-Det tror jag absolut. Jag har gjort intervjuer med utlandsboende kvinnor som blivit hemmafruar. Och det de säger är att om man ändå jobbar dubbelt så kan det vara skönt att bara ägna sig åt ett arbete.”

Texten talar liksom för sig själv. Det är oredan hemmavid med jämställdheten som orsakar massor av problem för kvinnor på arbetsmarknaden. Inte bara den kvinna som går ner i deltid (eller inget alls då) för att serva man och barn. Utan alla kvinnor eftersom vi bedöms kollektivt och arbetsgivaren vet att vr och en av oss i barnafödande ålder är en potentiell jobbsabbare eftersom vi kan komma att vara borta från jobbet under skitlång tid. Män bemöts inte så för de skiter i ungen och jobbar på. Om jag generaliserar, men också om ni tittar på siffror för föräldraledighet och vabbande.

Och vad händer. Vi kvinnor förstör för oss själva och för barnen. Vi blir utan pengar, pension, inflytande, kvinnlig aperspektiv i allt viktigt som görs på ”toppnivån”. Och så det krassa, när karln lämnar oss för någon yngre och roligare så har vi nada kvar av pengar eller möjlighet till bra jobb. Tacken för att vi ställer upp. Och så ska barnen bo med ensamstående mamma med liten ekonomi och så! Barnfattigdomen.

Tweetcitat från Glitterfittorna i går:
Mormor var hemmafru. Mamma har berättt hur hon ibland fick be morfar tills hon grät om pengar för att köpa mat. Så jävla förnedrande.

En annan men viktig aspekt, att bli av med makten över sitt eget liv.

Jag blir så förbannad. 2011. Liten bit på väg jömfört med 60-talet. Men liten bit är vad det är och vi har oss själva och nästan hela världen kvar innan det är ett rimligt alternativ att födas med könsorganet på insidan istället för utsidan.

Alex Schulman säger sanningen

Det här twittrade Alex i går: ”Vill kräkas vilt när jag läser hur människor beskriver sina vänner som BÄSTA eller FINASTE. ”Bästa Klara kom med kaffe”, uäääääh, KRÄKS!!!”

Jag håller med. vet att jag sveptes med för något år sedan när det här blev ett sätt att uttrycka sig om allt och alla på sociala medier. tog mitt förnuft till fånga rätt snabbt och slutade med fjanteriet. Ser dock att det lever och frodas. Alex ser det också och vi mår illa.

Påminner mig om att mormor när hon läste igenom min blogg reagerade på att jag använt det i något sammanhang. tycker hon det är löjligt är det med stor sannolikhet löjligt.

Bäst i Nöjesmix

Sara Hansdotter-Mårtens är absolut bäst i Gävles gratistidning Nöjesmix. Vi tycker inte alltid likadant, men så är livet. Det bästiga ligger i att hon alltid levererar jävligt roligt och liksom pricksäkert. Och då blir jag extra sur om jag inte tycker lika men hennes argumentation är övertygande.

Här är vi helt överens och det känns fint. Kolla gärna in hennes blogg.

Läkemedelssassisterad missbruksbehandling

Inledde morgonen noll åtta noll noll med att bevista ett morgonseminiarum om läkemedelsassisterad behandling.

Jag har hängt med någorlunda i utvecklingen och debatten utifrån olika roller. De senaste åren har det hänt mycket på området och i dag finns fler aolika läkemedel och flera program som visar goda resultat.

Men även den här morgonen svajade svaren när det handlar om områden som dödsfall i programmet, läkemedel som smiter ut från programmet och då blir olaglig narkotika på gatan, alla de som skapar ett direkt beroende av den narkotikan utan att ta ”omvägen” via heroin, hur länge man står på behandling, ersättandet av en drog med en annan och så vidare.

Inledningen på passet med generellt tal om beroende är mycket intressant. Känner mig nöjd över att förstå hjärnans belöningssystem och uppbyggnaden av nerver (tack biologikurser), men också i lätt förvirring över hur vi ska bemöta ALLA typer av missbruk. Till synes oskyldiga beroenden som baserar sig på basala behov, som mat, hur behandlar vi egentligen det? Tja, med magsäcksoperatiner i dag. Med stora risker. I stället för en PT till alla som behöver det. Den snabba och enkla vägen.

Frågan är om läkemedelsassisterad missbruksbehandling inte också är en form av ”snabb väg”. Hade vi ett samhälle och en kultur där olika former av droger inte existerade för att söka kickar och kul skulle allt se väldigt annorlunda ut. Problemet är alla de som anser sig ”inte ha problem” och bara super och ramlar och slår upp pannan, eller bara super och är otrogna eller bara super och kör lite bil. Ganska många av alkoholkonsumenterna alltså … nu formar vi samhället efter deras ”behov” och efter företagens vilja att tjäna pengar på detta. Vad gäller alkoholen. Men marknaden för narkotika för att finansiera annat är också enorm, om än illegal.

Givetvis är det här helt olika saker men ändå sitter de på samma tärning typ. Beroendeproblematik generellt är ett problem. Att förebygga problem ett annat och att bota uppkomna problem ett tredje och kan egentligen inte diskuteras i samma andetag.

Men om vi ändå tog oss tid att snacka om hela kedjan skulle vi raskt inse att det knappt blev en länk om vi sopade bort människors behov av att droga sig för att känna något . Eller för att fira eller sörja. För att kunna umgås eller stå ut med ensamheten. För vad som helst egentligen.