I nästan två månader, säg nio veckor, har jag nu tränat med PTn och själv utifrån instruktioner. I morse var tionde gången och vi gjorde en del tester.

Utan att detaljerat redogöra för resultaten är jag mycket nöjd och motiverad att fortsätta att träna. Tror mitt hjärta är väldigt nöjt nu!

Jag har ingen grej för varken skor eller väskor. Som många kvinnor har. Eller så är det egentligen bara ett fåtal som har det men de märks ganska mycket.

Det enda som kan liknas vid begär på området är att jag verkligen gillar snygga sneaks.

Däremot tycker jag det är intressant att fundera över vilka sorters skor jag egentligen behöver för att sedan så att säga vara nöjd.

Jag har inget bra svar ännu. Men jag är överlycklig över att bära med mig vinterskorna som jag inte frusit i de senaste tio åren, de som står emot alla väder, från Norrala. Så glad, nästan märkligt glad, över att de inte var borta.

Jag tror att skobehovet varierar med vad jag gör. Aldrig tidigare har jag haft ett behov av så många ”fina” skodon. För att se väldigt proper ut. Passa till kavaj, kjol och klänning.

En dag har jag hittat hem.

Eftersom det är november men inte kallt funkar det gyrmt bra med en fodrad flanellskojorta jag fick på högstadiet. Ruggigt skön och helt okej snygg. Anton softade lite i sin hage. De här kablarna i luften är helt riktiga. Undra hur länge de får leva?

Har bekymrat mig för en släkting på sjukhus och träffat andra för prat i köket. Och sprungit i skogen med hunden. Och sånt.

Fräschade till håret tidigare i veckan. Inte en dag för tidigt men någon vecka för sent. Kortare, luggigare och mörkare.

Har just suttit en timme med dagens inkommande mejl och diverse arbetsuppgifter som följer av dom.

Det är två dagar på lågvarv nu. Med andan i halsen efter den lilla stress som uppstod efter gårdagseftermiddagen med påföljande möte anlände jag sent till Norrala i går.

Har högtryckstvättat plog och traktor efter att ha tömkört hästen. Gäller att passa på i finvädret. Har hängt med systrar och syskonbarn. Bli matt av de sistnämnda, på ett ganska kul sätt.

I morgon ska jag göra motionsläxa och en del viktigt funderande. Bland annat.

För 20 år sedan var jag på konsert med New Kids On The Block i Globen. Det är så här i efterhand helt otroligt att jag ens kom dit. jag hade vid den tidpunkten nog aldrig vari utanför Hälsingland, ungefär. Jo, en gång på en bilsemester. Eller kanske två gånger. Men jag hade aldrig varit i Stockholm. Och verkligen inte ensam.

Jag köpte biljetter av en tjej i parallellklassen och mottogs i Stockholm av min äldre kusin. Jag minns egentligen inte särskilt mycket av själva konserten. Inget om vad de hade för kläder på sig, eller vilka låtar de framförde. Men jag minns att alla skrek. Och att det ringde i öronen fortfarande morgonen efter. Jag köpte också en bok med snygga bilder i.

Det var lite som att det inte var på riktigt.

Det finns olika skäl till varför jag somliga kvällar blir uppe ganska länge.

Det händer att det är för att jag druckit för mycket Pepsi Max och blir speedad. Det är lika dumt och ångerfullt varje gång, men soft under tiden, tills jag ligger med huvudet tryckt ner i kudden och undrar varför hjärtat slår så fort.

Det händer att det är för att jag läser en riktigt bra bok som jag vill leva resten av mitt liv i.

Det händer att det är kärleken, oron, TV-program eller smsande.

Det har tidigare aldrig hänt att det är oron för hur jag ska klara morgondagens löptest. Men det gör mig till en mer erfaren människa. Både den här kvällen, och själva löptestet.

Nyligen läst ut den här lilla, läckra skriften. Loe är en av mina favoritförfattare. För att han är helt skruvad. Det är det som är grejen. Inte mycket av själva innehållet lever kvar i mig från hans böcker, mer än möjligen älgen Bongo men så är jag ju väldigt förtjust i djur.

Det är han mycket spännanade grepp, som gör det galna till det normala jag tycker om. Jag förstår om många vägrar läsa just den här efter fem-sex sidor. Men jag läser allt, och funderar över hur en till synes frisk människa producerar den här spännanade textmassan.

Fast vad är sjukt och vad är friskt egentligen. Det spelar kanske inte så stor roll.