Gudrun Sjödén. denna märkliga, speciella kvinna. Av många hånad och förlöjligad, men fatta hur bra hennes butiker går. För folk gillar hennes kläder och inredning. Jag gillar en del saker. Somliga av dem väldigt, väldigt mycket. Den klänning jag oftast har när jag viger kommer från henne och den är det många som frågar om.

Nu är kläderna inspirerade av folklore och makarna Larsson på Sundborn. Jag har tidigare talat om hur hett folkdräkter är då de inspirerat moderepotage och annat i de feta modemagasinen, och nu alltså också här. Flera detaljer från folkdräkter finns med i bilderna. Dock inte just här. Härligt blått.

Eftersom jag tidig fredagkväll känner ledighetskänsla eftersom jag har SOVMORGON i morgon så satte jag genast igång med det bästa jag vet, att sortera. I en stor skål i ett skå har det med tiden samlats diverse. Till exempel pennor. Förutom alla de pennor jag införskaffat för att jag älskar dom är jag alltför dålig på att inte lämna pennan från olika konferenser. Ni vet hur det är när man av ren rutin packar ner allt. De här pennorna och ett gäng till gicks igenom och så plockade jag ut stiften ur alla blyertsar jag inte ville ha och samlade dom i cirka fem pennor. Tyvärr kan man ju inte göra så med bläck.

Jag har också sorterat ut alla sladdar och dylikt som hört till mina tidigare SonyEricsson-telefoner. Paket med oöppnade hörlurar kanske kan hitta nya ägare.  Resten samlas i småel eller vad det blir när insamlingsbussen kommer.

Nu kokar jag risgrynsgröt. Allt blev fel från början, när jag glatt tömde alla ingredienser i kastrullen. Fail. Mjölken skulle i sen. Men jag provar ändå. Och har till och med ett mynt under kastrullens ena sida. Ska vara ett säkert tantknep.

Risgrynsgröt, pannkaka, sushi, havrgrynsgröt. Det är ungefär de rätterna jag kan tänka mig att äta alltid.

Tidningen pennorna ligger på, WWF Eko, är bra.

I dag släppte frosten aldrig taget helt om Gävle. det var fint och kändes så där klassiskt friskt, som man brukar säga.

Nn snabbis inne på Åhléns i väntan på Ahmed och lite prat om kommunikation, visade att kläderna är rät snygga där inne nu. Dumt. Kom hem, fått kupong på 20  procent på ett köp. Jaha.

Det är ledsamt att Söderhamn har klippkort till Lyxfällan. Eller snarare för dem det direkt berör.

Men det ger oss många chanser att se precis hur vackert Söderhamn är.

Också en av mina närmaste grannar. Korset är lite ruggigt i mörkret.

När jag väl kommit innanför dörren hemma så gick all luft ur mig. All. Lagade mat och är i soffan med mejlboxen och tidsskrifter och post att gå igenom.

Drack Godtemplaredricka till maten. Det är godast.

Tre gympass är läxan och ordinationen och nu är det klart. Inledde inte dagen med träning dock, utan med att ersätta på ett möte med Civilutskottet. Väldigt kort möte var det. Inser att vi vanligen sitter ganska länge med Justitie.

På eftermiddagen ska jag för första gången ha en sittning med min mentor bland annat. Och votera innan jag styr mot Gävle.

Så nätt ser den här dagen ut. I det enkla, men i hjärnan surrar det.

Jag simmade ett kvällspass när jag kom hem och har därmed överdoserat dagens träning. Hopplös tjej.

de som är engagerade i verksamheten på Fryshuset, eller anrarere verksamheterna, gör ett grymt jobb. Arbetar med viktiga sociala frågor och för att alla människor ska kunna drömma och kunna nå sina drömmar.

Vi fick några av verksamheterna berättade för oss, och det smittar när människor brinner för vad de gör.

Jag kan konstatera att vad det nu finns att kunna om förort så kan inte jag det i praktiken. Jag kan bara teorin. Förort för mig är lite av det media skrivit, det intryck jag fick när jag lyssnade på Latin Kings och en känsla som tidningen Glöd när den fanns återspeglades.

Förort är mest troligt heller inte en sak. Det är nog olika beroende på storstad och norr eller syd eller …

Lösningen, vad är det? Bra skolor där det mest behövs, att ungdomar får chans att göra roliga och bra grejer av sin tid (de kan själva om de får redskapen), en upprust av miljonprogrammen och en del annat.

Egentligen, vad väntar vi på?